# ID: svediakorp-gov402723
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 746
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den grundläggande tanken i betänkandet som jag lägger fram är att förslaget från Europeiska kommissionen till en rekommendation om detta ärende bör ändras och bli ett direktiv och som ni kommer att se i mitt betänkande fick detta nästan enhälligt stöd i utskottet för miljö.
Medlemmarna i utskottet var överens med mig om att en rekommendation är ett alltför svagt instrument i detta fall.
Jag förmodar att en rekommendation faktiskt är likvärdigt med att vi alla förflyttar oss till det centrala Strasbourg och besöker katedralen för att göra en gemensam bön.
Det är i själva verket allt som en rekommendation är.
Det finns ingen möjlighet för Europeiska kommissionen att gå tillbaka till medlemsstaterna och säga att de inte har följt en rekommendation därför att en rekommendation säger endast att de får göra någonting, den säger inte att de måste göra någonting.
Kommissionen är mycket bekymrad över detta betänkande därför den inser att om vi fortsätter kräva ett direktiv snarare än en rekommendation kan hela saken stranda i rådet.
Jag förstår kommissionens oro.
Jag försökte plikttroget i utskottet för miljö få medlemmarna till att gå med på en rekommendation snarare än ett direktiv.
Jag fick ett mycket ohövligt svar från dem som jag inte skall upprepa för er, men vilket i stort sett avspeglas i mitt betänkande.
De vill ha ett direktiv och inte en rekommendation.
Och sannerligen om riktlinjerna om miljöinspektion som kommissionen så ivrigt vill se överleva infördes i en rekommendation, anser mitt utskott att de helt enkelt kommer att ignoreras.
Vi vill ha ett direktiv som utan tvekan ålägger medlemsstaterna att införa miljöinspektioner som utförs i stort sett efter liknande linjer.
Jag måste understryka att vi vill inte ha, i det fall någon hänger detta på mig, ett övernationellt europeiskt miljöinspektorat: Fullt av små män och kvinnor i blå uniformer med guldstjärnor som rusar runt i medlemsstaterna och rapporterar tillbaka till Bryssel och säger att detta är fel eller vad gäller Tyskland, detta är rätt.
Vi behöver inte den typen av övernationellt inspektorat.
Jag anser och mitt utskott håller med mig om att det primära ansvaret för att verkställa Europeiska unionens miljölagstiftning bör stadigt placeras där det hör hemma, hos medlemsstaterna.
Vi kan inte förstå kommissionens beredvillighet att föreslå bara det minsta möjliga.
Åsidosättande av Europeiska unionens miljölagar utgör en betänklig bakgrund till detta förslag.
I går var en historisk dag i Europeiska unionens historia men inte, skyndar jag mig att tillägga, på grund av besöket av president Chirac i Strasbourg utan för att det var dagen för den första rapporten om ett böter från EG-domstolen, en verklig bot på 20 000 euro om dagen, för Grekland för underlåtenhet att följa ett av Europeiska unionens miljödirektiv.
Men det är intressant att notera att det ärendet i själva verket inleddes för tretton år sedan, och gäller ett direktiv som är ännu äldre.
För stunden finns det nio andra miljöfall som har tagits upp en andra gång av EG-domstolen för att länder har ignorerat tidigare domar.
Det finns inte mindre än 157 ärenden som fortfarande inte är avgjorda och jag beklagar att jag måste säga att i många fall har Europeiska kommission inte kunnat agera, föra ärenden inför EG-domstolen, därför att den känner inte till vad som sker i medlemsstaterna eftersom de berörda länderna inte har rapporterat tillbaka till Bryssel om vad de tänker göra i fråga om lagstiftning.
Ett av skälen till att de inte har rapporterat är att länderna själva inte vet.
Varför vet de inte?
Därför att de inte har miljöinspektionssystem som utgör den centrala flotte på vilken hela byggnaden för efterlevnad av europeisk miljölag är byggd.
Vi behöver den typ av direktiv som utskottet för miljö skulle vilja ha.
En rekommendation räcker inte.
Jag hoppas att Europeiska kommissionen har modet, och jag menar mod, att godkänna Europaparlamentets ändringsförslag.
Jag hoppas att Europeiska kommissionen har modet att inleda förlikningsförfarandet arm i arm med parlamentet mot, och det kommer att bli mot, rådet.
Jag tror att några ledamöter av rådet i själva verket är ganska osäkra om linjen direktiv snarare än rekommendation.
De små eftergifter som rådet hittills erbjudit, placerat i förordet till detta förslag, är helt enkelt inte tillräckligt.
