# ID: svediakorp-gov402711
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,365
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill börja med att tacka föredraganden García-Orcoyen Tormo för hennes arbete om kommissionens förslag om EMAS.
Innan jag går in på de enskilda ändringsförslagen, vill jag beröra tre nyckelfrågor, nämligen bästa tillgängliga teknik, sambanden mellan deltagande i EMAS och uppfyllande av obligatoriska miljölagstiftningskrav samt hur ofta godkännandet av miljöredovisningen skall genomföras.
De ändringar som Europaparlamentet har föreslagit vad gäller bästa tillgängliga teknik skulle innebära att alla organisationer som deltar i EMAS skulle vara tvungna att tillämpa bästa tillgängliga teknik.
Kommissionen håller med om principen att alla organisationer som är registrerade i EMAS bör försöka tillämpa bästa praxis inom sina verksamhetsområden och arbeta så effektivt som möjligt både i fråga om teknik, material och organisation.
Konceptet för bästa tillgängliga teknik, som uttryckligen definieras i direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, är dock bara relevant för industrin.
Det har också konstaterats av Europaparlamentet i några av dess ändringsförslag.
Med tanke på att EMAS nu öppnas för alla ekonomiska sektorer, skulle kravet på att bästa tillgängliga teknik måste användas i praktiken innebära att många sektorer skulle hindras från att delta i EMAS.
Europaparlamentet skulle exempelvis inte självt kunna delta, eftersom bästa tillgängliga teknik ännu inte är ett koncept som kan tillämpas på offentliga institutioner.
Ett sådant krav skulle också bli ett stort hinder för små och medelstora företag.
De omfattas inte av direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.
Om man försöker kringgå detta undantag genom EMAS, som är ett frivilligt system, så skulle det sannolikt innebära att de små och medelstora företagen avstod från att delta i EMAS.
Slutligen när det gäller de ändringar där bästa tillgängliga teknik inskränker sig till tillämpningsområdet för direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, bör det påpekas att det inte är EMAS uppgift att vara en alternativ väg för att se till att tvingande lagstiftning tillämpas.
Vi är alla överens om att det är viktigt att organisationer följer den miljölagstiftning som berör dem.
Man skulle kunna säga att det är ett minimikrav att miljölagstiftningen respekteras.
Syftet med EMAS är att hjälpa organisationer att prestera bättre och överträffa detta minimum.
Målet är dock inte att förse kontrollmyndigheter med absoluta bevis för att en organisation som är EMAS-registrerad följer all gällande lagstiftning i alla situationer.
Med tanke på EMAS systematiska struktur är det självklart att organisationerna kommer att ha goda förutsättningar för att följa miljölagstiftningen.
EMAS är dock ett frivilligt system.
Om Europaparlamentet vidhåller sina ändringsförslag som går ut på att överensstämmelse med miljölagstiftningen måste garanteras, är det risk för att EMAS roll förändras.
I stället blir EMAS en ersättning för miljökontroller utförda av medlemsstaternas behöriga myndigheter.
Jag är övertygad om att det inte är Europaparlamentets avsikt.
Hur ofta skall godkännandet av miljöredovisningen genomföras?
Ja, miljöredovisningen är det synliga offentliga resultatet av genomförandet av EMAS i en organisation.
Den rapporten måste därför motsvara omgivningens förväntningar.
En sådan förväntning är att miljöredovisningen skall vara tillförlitlig.
Det enklaste sättet att bygga upp ett förtroende för redovisningsresultaten är att genomföra regelbundna opartiska kontroller.
Därför är det lämpligare med en årlig kontroll av redovisningen än med en kontroll vart tredje år, som i de flesta fall.
Jag vill betona att den gemensamma ståndpunkten är flexibel i detta avseende.
Man kan därför redan ta hänsyn till särfall eller särskilda problem.
Jag är därför rädd för att Europaparlamentet, genom att i sina ändringsförslag stryka principen om årlig redovisning, kan skada EMAS trovärdighet, vilken är en förutsättning för att det nya EMAS skall kunna bli framgångsrikt.
Låt mig nu komma till de enskilda ändringsförslagen.
Kommissionen har noga granskat de 50 ändringsförslag som har lagts fram och kan godta 11 av dessa.
Hur trovärdigt EMAS är och hur attraktivt det är för företagen är två avgörande aspekter om EMAS skall fungera.
Därför kan kommissionen med glädje godta ändringsförslagen 1, 2 och 19 tredje delen.
En annan viktig fråga, som kommissionen också är medveten om, är hur man kan se till att EMAS utvecklas i kandidatländerna på ett tidigt stadium.
Kommissionen kan därför godta ändringsförslag 3 i princip, förutsatt att formuleringen görs klarare.
Kommissionen kan också med glädje godta ändringsförslag 4 i princip, eftersom det kommer att bidra till att arbetstagarna involveras mer, något som redan har tagits med i översynen av EMAS.
Formuleringen bör dock ändras för att extra krav på företagen skall undvikas, i synnerhet på de små och medelstora företagen.
Det tycks finnas en allmän oro för de små och medelstora företagen som även yttrar sig i EMAS.
Därför kan kommissionen godta ändringsförslag 19 fjärde delen i princip, förutsatt att det inte leder till att EMAS-reglerna urvattnas för de små och medelstora företagen.
Eftersom EMAS är ett frivilligt system är det viktigt att det finns information om det.
Kommissionen kan därför godta ändringsförslag 16 i princip, om det utvidgas till att omfatta all information och inte bara data.
Kommissionen ser med glädje att Europaparlamentet satsar på att självt tillämpa EMAS och uppmanar de övriga Europeiska institutionerna att göra detsamma.
EMAS tillämpningsområde är dock vidare än de fysiska tillgångarna, vilket måste visas tydligt i ändringsförslag 22, som kommissionen kan godta i princip.
Ändring 25 kommer att bidra kraftigt till att göra EMAS-kraven klarare, och kommissionen godtar denna ändring.
Det krävs dock ett litet tillägg så att kommissionen på ett rättsligt korrekt sätt kan följa kontraktsvillkoren i det avtal som slutits med den europeiska standardiseringsorganisationen.
Samstämmighet och öppenhet är också viktiga principer för EMAS.
Kommissionen kan godta ändringarna 30 första och tredje delen, 32 och 33 andra delen.
Vad gäller de övriga ändringarna vill jag kort redogöra för varför kommissionen inte kunde godta dem.
En viktig aspekt av förslaget är utvidgningen av EMAS tillämpningsområde till alla sektorer i näringslivet.
Därför kan de ändringsförslag som bara berör industrisektorn inte godtas.
Det handlar om ändringsförslagen 5, 6, 10, 17, 43, 44 och 45, vilka innebär att organisationerna måste tillämpa bästa tillgängliga teknik.
Kommissionen anser också att det är viktigt att EMAS är logiskt uppbyggt, lättbegripligt och tillräckligt flexibelt för att kunna anpassas till de olika sektorer som berörs.
Därför kan kommissionen inte godta ändringarna 7, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 19, 21, 23, 26, 27, 28, 29, 31, 33 första delen, 34, 35, 37, 41, 42, 47, 48, 49 och 50.
De extra fördelar för miljön som EMAS medför, jämfört med ISO14001, är en avgörande aspekt i förslaget.
Kommissionen kan därför inte stödja ändringsförslagen 13, 30 andra delen, 36, 38 och 46.
Dessa skulle göra det svårare att få insyn i och kontrollera uppgifterna om miljöprestanda genom att det införs längre tidsintervall mellan kontrollen av redovisningarna.
Kommissionen kan inte heller acceptera ändringsförslagen 39 och 40, eftersom EMAS-logotypen måste vara ett tecken på utmärkelse för organisationer, samtidigt som den inte får leda till förvirring för allmänheten.
Så som direktiven om offentlig upphandling ser ut i dag kan ändringsförslag 19 första delen inte godtas.
Kommissionen lämnar gärna upplysningar till Europaparlamentet på begäran men kan inte godta ändringsförslagen 18 och 20, eftersom det saknas resurser till detta.
Slutligen vad gäller ändringsförslag 24, som berör kommittéförfarandet, kan kommissionen inte godta detta på grund av de rättsliga förändringar som genomförts i beslutet om kommittéförfaranden, och som innebär att en föreskrivande kommitté krävs.
Kommissionen är övertygad om att Europaparlamentets ändringsförslag, i båda behandlingarna, har bidragit stort till denna översyn och främjat EMAS potential att bidra till att miljöprestandan för näringslivets verksamhet förbättras i hela unionen.
