# ID: svediakorp-gov402601
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,963
# sentences: 90
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, mina ärade damer och herrar!
Det faktum att denna andra behandling i höga parlamentet äger rum redan efter så kort tid är väl ett tydligt tecken på att ni alla och framför allt författaren till betänkandet, Papayannakis, ger denna särskilt för konsumenterna så viktiga fråga hög prioritet och att det egentligen är också ert mål att en obligatorisk märkning skall kunna träda i kraft i tid, dvs. den 1 september.
Därför vill jag först av allt hjärtligt tacka föredraganden och alla som har samarbetat med honom för det utmärkta och snabba framsteg som har nåtts.
Tidsplanen var och är nu en gång mycket avgörande i denna fråga.
Ni alla vet att införandet av det obligatoriska märkningssystemet behövde skjutas upp i december förra året, eftersom det inte kunde nås enighet inom den tidsram som stod till förfogande.
Detta uppskov tar slut den 31 augusti, vilket i realiteten dock innebär att det upphör i slutet av denna månad, eftersom det varken äger rum en parlamentssession eller kan utlysas andra sammanträden i augusti.
Vi bör alla hålla fast vid att de löften som vi i princip har gett Europas nötköttskonsumenter och även producenterna och förädlarna skall hållas.
För att undvika ännu ett uppskjutande - eller vilket vore än värre - ett rättsligt vakuum vid märkningen, måste vi därför ännu denna månad komma fram till ett slutgiltigt beslut.
Innan jag går in på de ändringsförslag som har presenterats inför morgondagens omröstning vill jag göra ett par korta anmärkningar rörande rådets gemensamma ståndpunkt som rådet slog fast den 6 juni.
Som ni vet så propsade jag på att få till stånd ett informellt trepartsmöte om frågan om den rättsliga grunden.
Detta ägde rum den 3 maj.
Under detta möte önskade de närvarande medlemmarna även att det skulle göras motsvarande redogörelser vad gäller förslaget till rådets gemensamma ståndpunkt.
Sedan vissa ytterligare ändringar på parlamentets begäran hade tagits med i dokumentet kunde man nå en överenskommelse, vilken låg till grund för det beslut som det efterföljande jordbruksrådet fattade om rådets gemensamma ståndpunkt.
Detta skickades formellt till er tillsammans med kommissionens meddelande i mitten av juni.
Detta visar hur väl medbeslutandeförfarandet på jordbruksområdet egentligen skulle kunna fungera.
Trots den knappa tidsramen nådde rådet med kännedom om de av er i första behandlingen godkända ändringsförslagen en - som jag tror - bärkraftig kompromiss som jämkar ihop konsumentens rätt till en säkerställd ursprungsgaranti och nödvändigheten av ett praktiskt genomförbart system med varandra.
Liksom parlamentet har rådet insett att den tvingande märkningen skulle behöva införas tidigare än vad som avsågs i det ursprungliga förslaget.
Även när det gäller att stryka alla hänvisningar till EU-ursprunget har rådet anslutit sig till rådets krav.
Slutligen har rådet även böjt sig för kravet att införa striktare märkningsföreskrifter för köttfärs samt skärpt de föreskrifter som föreslagits av kommissionen.
Alla dessa gemensamma lösningar mellan råd och parlament kunde dock nås endast tack vare att medlemsstaterna enats om att efter år 2002 inte längre tillämpa några nationella regler för märkning av nötkött.
Den största framgången var att man i hela gemenskapen lyckades enas kring enhetliga regler för märkningen av nötkött.
Därför bör vi inte börja ifrågasätta denna gemensamhet, detta integrationssteg igen.
Som vi nu har erfarit av utskottet för miljö har allt ännu inte utretts ur politisk synvinkel.
Det finns ändringsförslag inför plenarsessionen, och ett godkännande av vissa av dessa ändringsförslag skulle få långtgående konsekvenser framför allt för tidsplanen och för antagandet av förordningen.
Sålunda föreligger, vilket flera talare har redogjort för, två ändringsförslag om märkningen av köttfärs.
Denna fråga har granskats så noggrant som möjligt såväl av er här i parlamentet som av rådet.
Ni kommer att kunna konstatera att rådet har gått med på era krav och skärpt föreskrifterna, ja till och med skärpt dem väsentligt jämfört med vad som avsågs i kommissionens ursprungliga förslag.
I och med ett av de bägge nya ändringsförslagen företräds återigen åsikten att köttfärsproducenterna noggrant måste uppge varifrån det bearbetade nötköttet härstammar.
Mina damer och herrar, med tanke på de villkor som köttfärs på industriell väg produceras under i dag vore detta utan tvivel att kräva för mycket.
Industrin var visserligen införstådd med pålagan om den vattentäta ursprungsgarantin, men denna är ju svår att uppfylla redan i uppgifterna om berednings- och slaktorten för köttfärsprodukter.
Detta visar samtidigt även att förordningen kommer att få motsvarande effekt.
Därför låter sig det nya förslaget med bestämdhet inte omsättas i praktiken.
I värsta fall skulle det rentav kunna leda till att företag, i synnerhet i de mindre medlemsstaterna, går i konkurs och att marknaden för köttfärs återigen åternationaliseras helt och hållet.
Detta vore effekten.
Då kan man heller inte förklara för mig att en polsk ko som importeras till Österrike skulle bli ett problem för den österrikiska konsumenten.
För jag kan förklara för er, herr ledamot, att när en konsument köper köttfärs i ett charkuteri i Österrike, så låter han mala köttet framför sina egna ögon, och då har man hur som helst inget problem vare sig med ursprunget eller med något annat.
Här handlar det snarare om den industriella framställningen av köttfärs, om produktionen av burgare och liknande produkter, och det är i dag en kontinuerlig industriell process.
Om ni ingriper där, så kommer firman i fråga bara att använda mer härkomst från sitt eget land och ingenting annat.
Därmed har vi uppnått motsatsen till det som vi ville uppnå.
Det andra ändringsförslaget gäller tvingande uppgifter om datum för köttfärstillverkningen.
Det är ju inte första gången vi diskuterar denna idé.
Etiketten omfattar dock redan nu ett mer direkt och klarare sätt att delge konsumenten denna avgörande information om hur länge produkten kan förbrukas; det står ju hur länge köttfärsen får användas.
Jag tror därför att detta nya förslag på intet sätt erbjuder konsumenten kompletterande, bättre information.
Den gemensamma ståndpunkten omfattar för övrigt även möjligheten att - om så önskas - lägga till denna information under det så kallade förenklade förfarandet.
Därför skulle jag vilja föreslå att vi håller fast vid föreskrifterna för köttfärs i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.
Jag är säker på att ni vid en noggrann genomläsning av dokumentet kommer att konstatera att de föreskrifter som finns där är strikta nog och att vårt mål att förbättra insynen har nåtts.
Sedan vill jag komma in på den här så ivrigt diskuterade frågan om kategorierna.
Detta var, som ni vet, en del av kommissionens ursprungliga förslag, och det är som jag ser det väldigt mycket som talar för en sådan upplysning.
Den leder till ökad insyn, och jag tror att den är viktig för konsumenten.
Jag kan bara säga att hemma hos mig betalar man 50 procent mer för kalvkött än för nötkött.
Som konsument vill jag då faktiskt veta vad det är jag betalar 50 procent mer för.
Det är också prisskillnad på om jag köper kokött eller om jag köper kött från en ungtjur, nämligen ungefär en tredjedels prisskillnad.
Ligger det då inte i konsumentens intresse att få veta vad det egentligen är som han har betalt mer för respektive att när han betalar ett högre pris få en garanti för att han också får motsvarande vara?
Nu skall jag också förklara vad vi egentligen ämnar göra.
När det gäller hela slaktkroppar är kategorierna obligatoriska i gemenskapen sedan 20 år tillbaka.
Som kategorier avses: kalvar, ungtjurar, oxar, kvigor, kor och äldre tjurar.
Detta skall också vara basen för införandet av kategorierna.
Vi vill endast att det som för tillfället gäller för märkningen av hela slaktkroppar även skall gälla för delarna.
Det är allt.
Vi är dessutom beredda att för vissa slag av beredning införa åtskillnader, för när det till exempel gäller gulaschkött behöver vi inte göra så precisa åtskillnader, där räcker det enligt min mening att man vet om man köper gulaschkött från kalv eller nötkreatur.
Det är detta det handlar om och ingenting annat!
Om ni nu säger, ja men inte ens kommissionen vet ju hur det kommer att se ut i slutändan, då måste jag säga en sak: Detta är ett typiskt hönan och ägget-problem.
Först måste en rådsförordning ha trätt i kraft för att vi skall kunna fastslå kommissionsregler, exportregler.
Utformningen av kategorierna i detalj är bestämmande för exportreglerna.
Därför kan ni inte kräva av kommissionen att vi skall avge en garantiförklaring om hur det exakt kommer att bli, eftersom vi först ju måste diskutera detta med medlemsstaterna i förvaltningskommittén.
Det är en rättslig omöjlighet ni kräver, såvida ni inte gör det hela till en direkt beståndsdel av rådets förordning.
Men det är i så fall en annan fråga.
Därför anser jag faktiskt att det förfarande som gäller här är det rätta.
Jag kan dock ge er rätt i en sak om ni vill: De kategorier som jag har omtalat här kommer kommissionen att arbeta för, dock inte för en ytterligare komplicering.
En sak måste dock vi ha klart för oss: Utan dessa kategorier kommer effekten även här att bli att vi vänder tillbaka till en åternationalisering av märkningssystemen.
Detta kan, anser jag, alldeles säkert inte ligga i det europeiska intresset.
Politiskt sett kan man naturligtvis ha olika syn på saken.
Kommissionen - det har jag förmodligen redan klargjort - delar visserligen inte uppfattningen att dessa upplysningar är ogenomförbara, meningslösa eller obetalbara, men jag kan inte hävda att ett system utan en dylik bestämmelse är otänkbar.
Men, vad vi som kommission till varje pris ville undvika var att nationella regler återigen träder i kraft, vilka resulterar i att vi får en total åternationalisering av marknaderna och som de facto underminerar den gemensamma marknaden.
Det kan väl inte vara meningen.
Därför är jag av den åsikten att vi även på denna punkt bör hålla fast vid den gemensamma ståndpunkten.
Jag vill helt kort rikta uppmärksamheten mot två saker.
Ledamot Hudghton frågade huruvida det vore möjligt med en frivillig ursprungsmärkning såsom exempelvis Orkneyöarna eller liknande.
Frivillig ursprungsmärkning av sådant slag är möjlig under förutsättning att det inte handlar om skyddade ursprungsbeteckningar, eftersom skyddade ursprungsbeteckningar logiskt sett måste skyddas som sådana.
Därmed har jag kommit fram till det sista argumentet som har framförts av olika ledamöter, nämligen avsaknaden av de tekniska förutsättningarna.
Om vi orienterar våra beslut efter när det går upp för siste man att även han är beredd att skapa de tekniska förutsättningarna, då orienterar vi oss egentligen efter dem som bromsar upp den obligatoriska märkningen av nötkött.
Detta bör vi inte acceptera.
Det vore kontraproduktivt.
Egentligen kommer ju marknaden att straffa dem som inte har varit beredda att skapa de tekniska förutsättningarna för märkningen av nötkött i tid.
Därför ber jag er att ha dessa överläggningar i åtanke vid omröstningen i morgon.
Jag kan även säga att saken i praktiken inte kommer att se så komplicerad ut som många här har trott.
Här har ni modellen för den märkning vi tror på för framtiden.
Här finns också utrymme fritt för att skriva in pris och övriga uppgifter som förbrukaren hur som helst behöver.
Ni ser, det kan fungera!
