# ID: svediakorp-gov402594
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Papayannakis betänkande som nu är under behandling är ett viktigt instrument för att förbättra konsumentskyddet och för att öka konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel.
Utskottet tog ett betydelsefullt beslut när det avslog förslaget om märkning av djurkategorin.
Djurkategorin - kviga, ko, tjur, oxe, ungtjur och kalv - ger inte konsumenten någon väsentlig tilläggsinformation, ty skillnaderna inom kategorierna kan vara större än mellan kategorierna.
Tvånget att ange kategorin skulle ändå öka produktionskostnaderna för färskt kött till och med flera procent, vilket naturligtvis konsumenterna skulle tvingas att betala.
I den här frågan förenas nötköttsproducenternas, charkuteriindustrins och konsumenternas ståndpunkter.
Nu intog alltså även utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor samma ståndpunkt.
Märkning av kategorin får inte vara obligatorisk, men det finns möjlighet att nationellt införa kategorimärkning, såsom man exempelvis i Frankrike har önskat.
I ett land av Frankrikes storlek är kanske även nötköttspartierna så stora att det är möjligt att genomföra märkningen på ett vettigt sätt.
I mitt eget land förhåller det sig inte på det viset.
En annan problematisk fråga i samband med förslaget är märkning av köttets ursprung.
Märkningssystemet föreslås införas i två etapper, varav den första skulle innebära att man bara anger uppgiften om slakten.
I de fall där djuret är fött och uppvuxet i ett annat land kan uppgiften vara helt vilseledande för konsumenten, och i länder där märkning enligt den andra etappen redan i dag är i bruk skulle det innebära en klar försämring jämfört med dagens situation.
Till exempel i det nationella finska systemet för märkning av nötkött anges redan i dag även platserna där djuret föddes och uppföddes.
Det skulle alltså vara önskvärt att nötköttsbranschen på grundval av den förordning om verkställighet som man håller på att fastställa skulle på ett flexibelt sätt kunna övergå till genomförandet av märkning enligt den andra etappen.
Utgångspunkten för den aktuella frågan är konsumentskyddet och i synnerhet den BSE-kris som man upplevt i Europa.
Denna fråga är ett viktigt instrument, men en obligatorisk märkning av nötköttskategorin samt en etappvis övergång till märkning av köttets ursprung tjänar inte detta syfte.
