# ID: svediakorp-gov402590
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det gick snabbare än väntat.
BSE- och senare dioxinkrisen, har fäst vår uppmärksamhet vid livsmedelssäkerheten.
De europeiska konsumenterna har under de senaste decennierna också blivit allt mer kritiska och fått allt mer att säga till om.
Politikerna måste bygga vidare på detta.
Det finns ju viktiga intressen som är knutna till våra primära produkters säkerhet, och därmed till förtroendet för dessa.
Under de kommande månaderna skall vi närmare studera vitboken om livsmedelssäkerhet ur detta perspektiv.
Dagens lagstiftning härstammar direkt från rekommendationer som den dåvarande undersökningskommittén om BSE gjorde, där man fastslog principen om fullständig kontroll över kedjan, eller med andra ord principen from stable to table, och därmed den avgörande spårbarheten av våra primära råvaror.
Kommissionsförslaget beträffande märkning av nötkött är en vidareutveckling av den provisoriska regleringen från 1997.
Dess syfte är att skapa ett tillförlitligt och öppet regelverk för identifiering och registrering av nötkreatur samt att inleda märkningen av nötkött.
Detta är tänkt att leda till ökat förtroende bland konsumenterna för nötköttets kvalitet samt även en stabilisering av marknaden.
Man måste utan problem kunna spåra köttet både på produktionsstadiet och på avsättningsstadiet.
En viktig punkt som rådet har övertagit från Europaparlamentet i sin gemensamma ståndpunkt, avser det framflyttade startdatumet för systemet för märkning.
Etiketten måste innehålla uppgifter om var köttet har sitt ursprung och var djuren är födda, uppfödda och slaktade.
En nyhet är att rådet nu menar att även kategorin för det eller de djur som köttet kommer från skall anges.
Att göra det obligatoriskt kan från konsumentens synpunkt, jag erkänner detta, i vissa länder vara helt normalt.
Så är dock ännu inte fallet i Nederländerna, och där finns ett starkt motstånd mot en sådan skyldighet.
Jag vill inte att denna uppgift skall vara obligatorisk, utan frivillig - jag är övertygad om att slaktaren på ett mycket enkelt sätt, till exempel genom att sätta upp en skylt i butiken, kan efterleva alla regler i förslaget.
