# ID: svediakorp-gov402579
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 857
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, mina kära kolleger!
Återigen, efter den 16 december 1999, behandlar vi problemet med att identifiera nötdjur och problemet med märkning.
Allt detta för att det sedan 14 år, faktiskt, och sedan fyra år, officiellt, existerar en zoonos, dvs. en sjukdom som kan överföras från kor, i det här fallet brittiska kor, till människan.
Eftersom man inte vet hur denna sjukdom botas och eftersom man inte har velat förhindra den när man hade kunnat göra det, efter 1989, återstår det endast en sak att göra i dag: att lugna konsumenterna.
Precis som amerikanerna uppfann lyckopillret på 1950-talet har vi uppfunnit ett nervlugnande medel för konsumenten, nämligen etiketten.
Så fort en konsument är orolig, ängslig, skrämd, ger man denne en etikett.
Man förser således konsumenten med en etikett på tobaken, en etikett på chokladen - när denne är ledsen för att inte längre få kakao - man förser genetiskt modifierade produkter med etikett - vilket dock inte hindrar transgen soja, bomull och tomater från att anlända per båt - man sätter etikett på viner - vilket inte hindrar falska portviner från Sydafrika att anlända till våra hamnar, och slutligen förser man nötköttet med etikett!
Ni har, kommissionär Fischler, tyglat hästen - om ni tillåter formuleringen - för att med skicklighet och ont uppsåt försena bestämmelserna om märkning.
Eftersom ni inte kunde skjuta upp dem i all evighet beslutade ni att bädda in dem, och förslaget till förordning har faktiskt komplicerat märkningen så att etiketten skall bli oläslig.
Man har t.o.m. föreskrivit att slakteriets och styckningsföretagets verifikationsnummer skall anges, vilket självklart är obegripligt för konsumenten, som inte har medel att läsa streckkoden.
Och vad gäller grillspett, bourgognegrytor, sautéer och färdiglagade rätter kan köttbitarna komma från hela Frankrike och hela Europa.
Med en kalv som är född i Frankrike, uppfödd i Italien och slaktad i Irland blir märkningen en geografisk atlas!
Mot bakgrund av detta har köttgrossisterna, de små och medelstora företagen som Souchet sade, påtalat de ökade kostnaderna, och samtidigt har märkningsplikten avslöjat underliga förhållanden på köttmarknaden: 40 procent av nötköttet kommer från djur som har åkt runt i Europa.
När man köper en biff hos slaktaren vet man inte att den har avverkat 3 000 kilometer och fyra länder: födelselandet, uppfödningslandet, slaktningslandet och konsumtionslandet! 1,5 miljoner djur från mitt land gör årligen en turistresa genom Italien och Spanien.
Vad skall man i det fallet ange på etiketten?
Anger man hela turistrundan?
Eller skriver man " ursprung Europeiska unionen ".
Men om man anger " ursprung Europeiska unionen " döljs det faktum att köttet kan komma från ett engelskt nötdjur som smittats från horn till svans av prionen från de graciösa ultraliberala kungligheterna Adam Smith och David Ricardo.
I dag föreslår man en kompromiss.
Man säger att man skall ange djurets ursprung och kategori: är detta en kalv, en kviga, en ko, en tjur?
Vi vill gärna ha en kompromiss för att göra livet lättare för små och medelstora företag, de små företagen, men allt detta får inte hindra oss, herr kommissionär, mina kära kolleger, från att göra en liten sammanfattning.
Det hela började 1984 i fråga om mjölkkvoter.
För att höja sina referensvärden pumpade britterna upp sina kor med mjöl.
För att spara pengar minskade de temperaturen vid mjölberedningen, vilket innebar att prionen inte förstördes och att deras nötdjur smittades.
Om det inte hade funnits någon fri rörlighet hade historien slutat där, men i brist på gränser smittades portugiser och fransmän, och man vet att det har hänt också här, sedan 1986.
Socialisten José Happart och jag själv har sedan 1989 påtalat risken för zoonoser.
Men man skulle bara ratificera Maastrichtfördraget, så man sade ingenting, man dolde sanningen.
Man tillsatte en undersökningskommitté, ledd av Böge, men man skulle bara ratificera Amsterdamfördraget, och man sade ingenting.
Man blandade inte in kommissionens ansvar, herr Fischler, och under 14 år har man ingenting gjort.
När fem tyska " länder " själva ville skydda sina konsumenter vidtog ni rättsliga åtgärder.
Lärdomarna av denna historia, bortsett från märkningens historia, är att det är nationalstaterna som har skyddat konsumenterna.
Kommissionen har å sin sida skyddat den fria rörligheten, och en verklig subsidiaritet är därför att se till att varje konsumenter skyddar sig själv med hjälp från sin stat.
Märkningen kommer in i bilden först när det är dags att använda gaffeln, men en bra lösning vore att det skedde när det är dags att ta till grepen!
Den näst bästa lösningen ligger mellan grepen och gaffeln, dvs. vid gränsen - den enda plats där man kan garantera djuren ett skydd mot absurda transporter och ett skydd för konsumenterna.
