# ID: svediakorp-gov402578
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid första behandlingen insisterade vi på det fullkomligt absurda i att Europeiska unionen 14 år efter BSE: s uppkomst fortfarande inte förfogar över ett märkningssystem som gör att konsumenten blir korrekt informerad.
Lyckligtvis har vissa medlemsstater, bl.a.
Frankrike sedan 1996, själva tagit initiativet till och ansvaret för att utveckla nationella system som har visat sig vara överskådliga och effektiva, men samtidigt flexibla.
De borde ha förklarats giltiga.
Kammaren har inte gjort det, men har åtminstone tagit till sig ett antal av bestämmelserna.
De flesta av dem har till vår tillfredsställelse godtagits i den gemensamma ståndpunkten.
Det som är viktigt är att konsumenten utan svårigheter kan orientera sig.
För att informera konsumenterna utan att vilseleda dem måste viktiga upplysningar och andra anvisningar uttryckligen anges, så att konsumenten kan få tillgång till dem genom en kontroll med hjälp av streckkoden.
En alltför späckad märkning skulle inte skapa en större livsmedelssäkerhet, utan utgör såväl en merkostnad för små och medelstora företag som en snedvridning av konkurrensen, eftersom det saknas motsvarande krav för produkter från tredje land.
Vi måste också agera snabbt och i producenternas och konsumenternas intresse undvika alla former av rättsligt vakuum.
Därför verkar det viktigt att inte ifrågasätta den balans vi har lyckats uppnå.
Det är också föredragandens rekommendation, för i annat fall måste vi starta om och påbörja ett långt förlikningsförfarande.
Men ifrågasätter vi inte jämvikten i förordningen innebär det att vi i gengäld måste vara mycket vaksamma vad gäller tillämpningsförordningen, särskilt beträffande den närmare definitionen av kategorier och förteckningen över de produkter och sektorer som skall omfattas av direktivet.
Vi måste ge prov på förnuft, rättrådighet, flexibilitet och känsla för europeiska intressen.
Vi måste ta hänsyn till samtliga aktörer av alla dimensioner, särskilt de små och medelstora aktörer som det finns många av i den här sektorn.
De är mycket jämnt fördelade över våra territorier, skapar nya arbetstillfällen och använder sig ofta av djur och delar av olika ursprung.
Vi måste vara uppmärksamma på att inte ålägga dessa företag onödiga merkostnader.
Det är t.ex. uppenbart att en kategorimärkning är meningslös för blandprodukter, särskilt för grillspett, och det bör också finnas en viss flexibilitet för kött som är avsett för restaurangbranschen, i annat fall kommer våra restauranger att använda sig av brasilianskt kött.
Låt oss således respektera jämvikten i förordningen och ovillkorligen införa den flexibilitet som krävs enligt tillämpningsförordningen, så att de europeiska producenternas intressen bevaras samtidigt som Europas konsumenter informeras.
