# ID: svediakorp-gov402560
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Som andra kollegor har sagt är detta ett helt igenom besynnerligt förslag.
Det är ett dåligt förslag, och jag hoppas att herr Liikanen när han talar kommer att vara överens om att det skall dras tillbaka temporärt.
Jag anser inte att det bör dras tillbaka, jag anser att det bör dras tillbaka temporärt.
Jag är oroad över det prejudikat som detta förslag kommer att skapa.
Försiktighetsprincipen är mycket klokt beskrivet i ett helt nyligen utgivet dokument av kommissionen.
Det finns en klar fara för att tillämpa det alltför brett eftersom det ger Europeiska unionens princip dåligt rykte.
Exempelvis dör ett tusen människor varje år - utan tvivel några av dem små barn - i England och Wales när de ramlar i trappor.
Jag hoppas att det inte innebär att vi skall få en lagstiftning i Europeiska unionen som begränsar oss alla till att bo i en bungalow.
I detta förslag föreslås att när det gäller känslomässiga ärenden är kommissionen beredd att agera på grundval av den känslan, utan den typ av klok bedömning som vi behöver här, som vi exempelvis gör när det gäller risker från livsmedel.
Det måste, även med försiktighetsprincipen, finnas en konkret koppling mellan riskbedömning och åtgärd av Europeiska unionen.
Om inte, behöver vi helt säkert inte ett europeisk livsmedelsorgan: Vi kan bara lagstifta på grundval av försiktighetsprincipen.
Det är kommissionens uppgift att bedöma den risken.
I detta fall är jag inte övertygad, eftersom Bowis har uttalat, att kommissionen verkligen tog hänsyn till rådet från sina egna rådgivare.
När ordföranden i den vetenskapliga kommittén kom till oss, gav han oss verkligen inte någon känsla av att det brådskade med åtgärder.
Den slutsats som jag drar av detta är att i framtiden och för att undvika denna typ av känsloladdad reaktion på ett känsloladdat ärende bör vi ha en kemikaliebyrå inom Europeiska unionen som inte skall vara kommissionens redskap för att bedöma risker.
Jag är oroad över att det vetenskapliga arbetet bakom detta förslag är ofullständigt.
Ja, åtta medlemsstater har förbjudit ftalater, men när kommissionären svarar kan han tala om för oss om dessa åtta medlemsstater har tillhandahållit kommissionen de vetenskapliga bevis som de grundade sitt förbud på?
Vi saknar också bevis på migreringsgränser, och det har nämnts.
Det kunde ha hjälpt kommissionen att lägga fram ett förslag som vi alla kunde vara överens om.
Vad vi därför har är ett helt otillräckligt förslag.
Sex ftalater har identifierats och ett förslag till varningssystem som är obegripligt.
Utskottet för miljö har tagit det logiska steg som kommissionen undvikit.
Om dessa är farliga då bör de alla förbjudas och varningar skall då vara onödiga.
Det enda problemet med detta är att åtgärden då är ganska illa balanserad mot risken och skapar ett helt dåligt precedensfall för framtida åtgärder av Europeiska unionen när det gäller de kemikalier som vi använder.
