# ID: svediakorp-gov402547
# author: Maaten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill inte förneka att detta är ett mycket svårt ämne för den liberala gruppen.
Det finns ett stort intresse hos allmänheten för problemet med ftalater i barnleksaker.
Kampanjen som bland annat Greenpeace riktade mot denna tillverkningsmetod kan betecknas som utomordentligt framgångsrik, vilket är naturligt, och självfallet också berättigat, eftersom barn är hjälplösa och har rätt till skydd.
Vi vet att ftalater vid djurförsök - vilket förresten i sig är något väldigt obehagligt - har visat sig skadliga, och vi kan därför anta att de även är skadliga för människor.
Men vi vet inte hur skadliga, vi vet inte i vilka doser, vi vet inte vid vilken slags användning och vi vet inte om det finns några alternativ, och i så fall hur skadliga dessa är och på vilket sätt.
Det finns inget användbart test, så på vad grundar vi nu vår politik?
Ur det perspektivet kan vi inte förneka känslan av att detta beslutsfattande utan tvekan kommer för tidigt.
Nåväl, nu är det som det är.
Ftalater tjänar till att göra leksaker av PVC-plast mjukare, men ämnet läcker ut, särskilt om man suger på leksakerna, och det gör naturligtvis små barn.
Det finns, försåvitt vi vet, många andra alternativ som inte heller verkar vara särskilt lämpliga.
Vi uppskattar den medvetna kurs som vår föredragande har hållit, och därför stöder vi hans förslag i stora drag, det vill säga hans förslag om ett förbud mot den här typen av leksaker för barn under tre år.
Vi vill dock gå hela vägen.
Om vi väljer det här alternativet, låt oss då vara konsekventa.
Vi anser således att förbudet skall gälla alla leksaker, inte bara dem som är avsedda att suga på.
Vi anser även att vi måste undersöka leksaker för äldre barn, men vi anser också att vi måste kunna välja att återkomma till den frågan när testmetoderna har kommit.
Jag är nyfiken på vad Europeiska kommissionen kommer att säga om detta.
Hur ligger det till med dessa testmetoder, och vad anser ni om att se över reglerna på nytt när dessa metoder har ställts till vårt förfogande?
Vi är för ett förbud mot de sex testade ftalaterna, men vi är ännu inte redo att nu förbjuda även alla andra ftalater och andra mjukgörare som visserligen kan vara skadliga.
Det är fullt möjligt att förbjuda även dessa när vi har fler uppgifter som visar att de verkligen är skadliga.
Misstankarna är ännu inte tillräckligt starka.
Slutligen undrar jag, och jag vill avrunda med detta, hur långt skall vi dra försiktighetsprincipen?
Enligt vår uppfattning får den inte betyda att vi helt enkelt underkänner allt som vi inte riktigt vet vad det är.
