# ID: svediakorp-gov402539
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag vill först och främst tacka såväl föredragande Karas för betänkandet som er alla för ert deltagande i debatten.
I Karasbetänkandet finns många intressanta frågor.
Betänkandet innehåller 38 förslag, i många fall sammanfaller de med kommissionens förslag till meddelande från februari månad, i andra fall är det förslag där man försöker nyansera, förbättra och utvidga några av initiativen - vilket föredraganden också inledningsvis förklarar.
När detta väl är sagt skulle jag vilja klargöra några punkter som jag anser vara betydelsefulla.
För det första är informationsfasen en del i ett mycket komplicerat förfarande, det vill säga lanseringen av euron med sedlar och mynt den 1 januari 2002.
För det andra är subsidiaritetsprincipen avgörande för introduktionen av sedlar och mynt.
Detta innebär att medlemsstaterna, genom respektive regering och centralbank, spelar en avgörande roll i hela förfarandet och under informationsfasen.
Kommissionens roll går ut på att ibland uppmuntra, ibland agera, men oftast att förmedla idéer till medlemsländerna som de kan tillämpa om de vill, och i andra fall föreslå konkreta åtgärder.
Det viktigaste just nu är att fastställa vilken förberedelsenivå medlemsländer, företag och medborgare har.
När det gäller medlemsstaterna kan jag nämna att jag i nästkommande vecka kommer att lägga fram ett betänkande till kommissionen om eurons praktiska tillämpning.
Där finns en resumé över situationen för de nationella planerna inför införlivandet av euron i varje medlemsstat.
Företagen är av särskilt stort intresse för informationskampanjen just nu.
Enligt senast tillgängliga siffror från september månad var ungefär 88 procent av de små och medelstora företagen förberedda för euron eller åtminstone medvetna om nödvändigheten av att förbereda sig.
Utan att nämna två andra siffror, eller utan att göra några andra kommentarer, vore nog den här siffran bedräglig.
För det första, av dessa 88 procent är det endast 22 procent som redan har genomfört nödvändiga planer inför eurons införande.
När det gäller de andra så finns en viss motsättning mellan företagens teoretiskt gynnsamma inställning och den rådande underlåtenheten att använda euron vid normala transaktioner.
Vi får med andra ord en känsla av att företagen ser förfarandet med ganska stor optimism, det verkar vara lättare än vad man trott.
Därför menar vi att företagen måste uppmärksammas i särskilt hög grad under den här perioden, men även medborgarna.
Kommissionen kommer utöver meddelandet i juli att vidta vissa specifika åtgärder, regelmässiga rapporter till Ekofin-rådet, ett förslag om förfalskning, vilka kommer att presenteras före årets slut, man kommer också att vidta ett antal nödvändiga samordningsåtgärder.
Apropå de frågor som har tagits upp under debatten så vill jag kommentera följande: I stora delar sammanfaller förslagen i meddelandet med de förslag som lagts fram här.
Vissa punkter bör dock kommenteras litet utförligare.
För det första, hur skall vi gå tillväga i " pre-in " länder och i tredje land?
De länder som inte är medlemmar i den monetära unionen har för närvarande samma rätt som övriga medlemsländer att bedriva informationskampanjer.
Detta kommer att ske så länge länderna så önskar.
Två av dem, Danmark och Förenade kungadömet, har inte visat något intresse av att sätta igång några informationskampanjer.
I deras rekommendationer finns många av de åtgärder som vi menar medlemsländerna måste stå för, vi kommer därför att informera varje land så att de kan beakta detta.
Jag vill nämna sådana intressanta frågor som att särskilt uppmärksamma utbildning, skolor, kvinnor, särskilda områden som turistsektorn eller det mycket intressanta initiativet att distribuera prisramar eller de offentliga myndigheternas inledande eller extra förpliktelser.
Banksektorn kommer att informeras om förslagen om möjligheten att använda en del av " saving days " för informativa syften och vi arbetar vidare på allt som rör växelkursproblematiken.
Kommissionen ser gärna att det inte finns någon skillnad mellan belastningen för transnationella transaktioner och nationella transaktioner.
Två kommentarer till.
Kommissionen är på alla sätt och vis beredd att samarbeta med parlamentet, med Europeiska centralbanken och med medlemsstaterna för igångsättandet av ett effektivare program.
Samtidigt måste man beakta att ungefär två tredjedelar av de totala kostnaderna kommer att belasta medlemsstaterna i enlighet med nuvarande modell och beroende på varje specifikt program.
Beträffande möjligheten att förfoga över mera medel eller att förlänga informationsförfarandet, såsom det kommer till uttryck i Karasbetänkandet, är kommissionen positivt inställd till båda alternativen.
Vi måste givetvis debattera dem när vi diskuterar budgeten för nästkommande år.
