# ID: svediakorp-gov402484
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 278
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DE) En full utbyggnad av den inre marknaden för järnvägstrafik är säkert lika önskvärd som nödvändig.
Jag är dock av den åsikten att detta mål, efter en förnuftig övergångsperiod enligt principen om den stegvisa avregleringen, kan uppnås utan att det nödvändigtvis behövs en rättslig åtskillnad mellan resultatet av transportkapaciteten inom järnvägsbolagen å ena sidan och infrastrukturhållaren å den andra.
Därför kan jag inte rösta för andrabehandlingsrekommendationerna såsom de har lagts fram av en majoritet av vårt utskott för regionalpolitik, transport och turism.
I mitt lilla land Luxemburg vore en sådan uppdelning av våra järnvägsbolag olämplig, för att inte säga absurd, av många goda skäl, inte minst vad gäller säkerheten, kvaliteten på transporten men även villkoren för järnvägarna.
Vi kan leva mycket lättare med rådets gemensamma ståndpunkt eftersom den gör bättre rättvisa åt de specifika geopolitiska och geografiska förutsättningarna för vissa medlemsstater, dock utan att riskera den inre marknadens enhet.
Jag kan heller inte acceptera att man här i andra behandlingen stryker den bestämmelse som tillåter Luxemburg som en medlemsstat med ett relativt litet järnvägsnät att fram till 31 augusti 2004 inte tillämpa de krav, enligt vilka en oberoende instans skall ta över de avgörande funktionerna för en äkta och icke-diskriminerande tillgång till infrastrukturen.
I artikel 6 i direktivet åläggs medlemsstaterna faktiskt att inrätta oberoende instanser till skydd för det planerade.
Av de orsaker som nämnts har jag inte kunnat stödja dessa väsentliga ändringsförslag till rådets gemensamma ståndpunkt.
Jag anser att den kompromiss som förhandlades fram i ministerrådet den 28 mars 2000 är bättre och långt mer realistisk.
