# ID: svediakorp-gov402479
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När det gäller gods- och persontrafik finns det tre viktiga konkurrensmedel: pris, pålitlighet och snabbhet.
Järnvägen har kanske brustit litet på de här punkterna, för som det nu ser ut så har den till största delen förlorat striden mot vägtransporten och luftfarten.
Därför är det klokt att undersöka hur man kan få järnvägen att fungera bättre, och hur dess marknadsandelar i Europa kan öka.
För att uppnå detta kan man tänka sig olika vägar.
Den franska järnvägssektorn upplever just nu en stor expansion med ökad sysselsättning, genom att göra precis motsatsen till det som Jarzembowski föreslår i sitt betänkande.
Det verkliga problemet är således ett annat än det föredraganden förutsätter.
Det verkliga problemet är att politikerna under många år har försummat järnvägen.
Först berodde det på att man trodde att järnvägen var en utdöende kvarleva från 1800-talet som ändå inte skulle överleva till 2000-talet.
Alla nya investeringar satsades på ett tätt motorvägsnät och allt större flygplatser.
Först när man såg vilka konsekvenser detta fick för miljön, började man åter intressera sig för järnvägstrafiken.
Men då hade det emellertid etablerat sig en uppfattning om att ekonomins frihet var viktigare än den politiska och demokratiska beslutanderätten.
Politikerna ville inte längre ha beslutanderätten över de offentliga affärsverken och företagen, och således inte längre ha rollen som konsumenternas kontrollant och som sysselsättningens väktare.
De offentliga affärsverken och företagen började alltmer fungera som privata företag, där tillväxt, vinst och handelsvärde anses vara viktigare än konsekvenserna av deras agerande för samhället.
Ansvaret för kollektivtrafiken och miljön borde ankomma på oss alla tillsammans, det vill säga på våra folkvalda.
Huruvida det är meningsfullt att separera infrastruktur och järnvägsdrift är upp till de nationella eller regionala myndigheterna att avgöra, och det är inte Europeiska unionens uppgift.
För övrigt skall Europeiska unionen absolut inte börja syssla med tvångsprivatisering av transportföretag på stads- och områdesnivå, vilket snart riskerar att bli fallet.
På grund av dessa överväganden väljer min grupp att helt avvisa Jarzembowskis förslag, och vi hoppas att de aldrig kommer att kunna förverkligas.
