# ID: svediakorp-gov402441
# author: Torres Marques (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter lanseringen av euron i januari 1999 verkar de europeiska medborgarnas intresse för den nya europeiska valutan vara långt ifrån varmt, intresset har i stället svalnat som om de mycket långa tre åren utan sedlar och mynt har förvandlat den till en virtuell valuta.
Trots att vi alltsedan januari 1999 upprepade gånger har sagt att euron är officiell valuta i elva av Europeiska unionens länder - och kommer att vara det i Grekland och eventuellt i Danmark från och med nästa år - och att den nationella valutan bara är multipler eller undermultipler till euron, så är det faktiskt så att de flesta européer tror att escudos, pesetas, franc eller mark kommer att fortsätta att vara officiell valuta eftersom det är den valutan de har i handen.
Om vatten-, el-, telefon- och matbutiksräkningarna uttrycktes i euro, så är det ändå enligt min mening bara en onödig matematisk övning.
Vi har emellertid bara ett och ett halvt år på oss innan de nationella sedlarna och mynten försvinner och det är hög tid att lära känna den nya valutan, att förstå dess värde och vad den betyder för våra liv och för ekonomins och samhällets utveckling.
Jag menar att eurons informationskampanj måste bearbeta följande två aspekter: För det första eurons värde, form och användningssätt.
För det andra hur användandet effektivt kommer att påverka penningstabiliteten inom Europeiska unionen vad gäller tillväxttakt - den största på flera årtionden - inflationskontroll och sysselsättningsskapande åtgärder.
För att kampanjerna skall nå önskat resultat måste åtgärderna samordnas.
Europeiska centralbanken kan inte föra en kampanj, kommissionen eller parlamentet en annan samt ytterligare några där medlemsstaterna är inblandade.
En effektiv samordning av disponibla medel är ett måste så att mål grupperna nås, och så att vi försäkrar oss om att inga misstag begås, som de som vi redan har sett, till exempel den av kommissionen omfattande spridningen av information till portugisiska skolor.
Skolor är neuralgiska informationscentra där effekterna fördubblas, därför måste de användas på ett så korrekt, enkelt och effektivt sätt som möjligt.
Nyckelorden i kampanjerna måste därför vara samordning av resurser, delaktighet samt mänskliga, tekniska och finansiella medel.
Just nu verkar man inte veta vem som skall göra vad, vilket vi snarast måste klara upp.
År 2001 borde vara det år då euron tar över rollen från de nationella valutorna, vid prissättning, i företagens bokföring och vid gränshandeln.
Vi måste få ett stopp på de skandalösa gränskostnaderna inom Euroland, vilket inte medför några risker för bankväsendet.
Att betala ränta på krediter, debet- eller gireringskonton är en av orsakerna till de europeiska medborgarnas misstro mot euron.
Det enda som kan få ett slut på detta och bidra till att återställa förtroendet är kommissionens förbjudande av de karteller som har bildats.
Det är detta som de europeiska medborgarna hoppas på.
