# ID: svediakorp-gov402416
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med anledning av Europeiska centralbankens första årsrapport, bör vi tacka Europeiska centralbankens direktion för dess ansträngningar och gratulera den till dess framgångsrika hantering av eurons införande.
Deras uppgift var inte enkel.
Dessa människor har arbetat mycket hårt för våra gemensamma mål, och det måste vi verkligen tillerkänna dem, oberoende av om vi har en annan mening än dem när det gäller viktiga punkter i den penningpolitik som har förts under ett års tid.
Till meningsskiljaktigheterna, som föredraganden inte uppehåller sig vid eller behandlar i sitt betänkande, räknas enligt min mening inte den kritik som har hörts till följd av fallet i eurons parikurs.
Föredraganden påpekar angående detta, med rätta, att kursrörelserna var betydligt större för de aktuella valutorna innan de knöts till euron än vad fallet hittills har varit för euron, så någon försämring har alltså inte ägt rum på denna punkt.
Som orsak till fallet i parikursen anger föredraganden den europeiska ekonomins brist på dynamik.
Och det är mycket troligt att han har rätt i det.
Hans kommentar väcker emellertid frågan om i vilken utsträckning den penningpolitik som nu har förts under drygt ett års tid är den mest lämpliga för att återställa den dynamik som vi alla håller med om är nödvändig för vår ekonomi.
I motsats till föredraganden, som stöder centralbankens resonemang fullständigt, anser många av oss att penningpolitiken har varit dogmatisk, överdrivet återhållsam och mottaglig för talet om inflationsfaran.
Allt detta skulle man kunna ha överseende med, eftersom återhållsamhet, och kanske också en viss dogmatism, är ett inneboende drag i en centralbankstjänstemans karaktär.
Men centralbanken har inte rätt att hänvisa allmänheten till inflationsbekämpningen, som förvisso är dess skyldighet enligt fördraget, när det är den själv som definierar inflationen enligt eget godtycke.
Banken kan inte säga: " Det är jag som stoppar inflationen, och inflation är vad jag säger, vad jag anser att det är, och jag bedömer självfallet detta på ett subjektivt och egenmäktigt sätt, utan att ta hänsyn till den ekonomiska konjunkturutvecklingen i övrigt och, framför allt, utan att ta hänsyn till sysselsättningen, som även den utgör en skyldighet för Europeiska centralbanken. "
Denna inställning gentemot den ekonomiska politiken gränsar till det farliga, särskilt i dag.
Den ekonomiska återhämtningen i Europa har sugit upp all outnyttjad produktionspotential, och för att återhämtningen inte skall tappa fart, krävs det nya investeringar.
Är verkligen en räntehöjning, som den som nyligen genomfördes med hänvisning till inflationsfaran, verkligen den lämpligaste politiken för att uppmuntra till investeringar?
Är målet på noll till två procents inflation förenligt med den nödvändiga expansionen av investeringspolitiken, eller bör vi kanske överväga, inom ramen för euro-12, en politisk revidering av inflationsmålet, så att centralbanken förvisso är oberoende och eftersträvar ett mål, men att detta mål fastställs med politisk ansvarskänsla av de europeiska regeringarna?
