# ID: svediakorp-gov402409
# author: Abitbol (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 596
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka Radwan för hans utmärkta betänkande om centralbankens första verksamhetsår sedan euron infördes.
Föredragandens insats är förtjänstfull.
I hans betänkande kan man faktiskt ana en diffus oro, som lyckligtvis kontrasterar mot de många eurovännernas oföränderliga optimism, och här bekräftas åter några grundprinciper, visserligen med viss försiktighet, men här bekräftas ändå några grundprinciper, som alla är överflödiga.
Vi noterar bl.a. att Radwan erinrar om att centralbankens oberoende inte får likställas med att inte vara skyldig att redovisa sin verksamhet, utan att detta oberoende tvärtom förutsätter en maximal öppenhet och insyn, framför allt för att - det borde man ha tillagt - kompensera dess avsaknad av legitimitet.
Tyvärr, herr föredragande, är ni väl medveten om symptomen men kan inte erkänna att euron lider av en genetisk sjukdom, som faktiskt gör marknaderna - vilka har devalverat euron med 20 procent - skeptiska, som gör de ekonomiska aktörerna - vilka ännu inte har tagit euron till sig - likgiltiga och som gör medborgarna fulla av misstro, enligt den senaste eurobarometer-undersökningen anser 41 procent av européerna att euron snarare är en dålig sak för dem, och, medge detta, att de myndigheter som förvaltar euron börjar känna panik, 18 månader innan de nationella valutorna enligt planerna skall försvinna.
Till detta konstaterande kan vi lägga till britternas växande fientlighet och danskarnas ihärdiga misstro, som jag hoppas kommer att bekräftas den 28 september.
Det främsta ansvaret för det straff som drabbat den europeiska valutan står givetvis att finna i villkoren för dess tillkomst.
Den s.k. gemensamma valutan skapades i all hast av Frankrike och Tyskland efter den tyska återföreningen, och de åtföljdes av nio länder.
Valutan övergavs snart av de politiska myndigheterna för att hamna i händerna på en oberoende bank - stackars Cosette har anförtrotts till Frankfurts Ténardiers!
Under sådana omständigheter kan man förstå att barnet är sjukligt.
Kardinal Retz sade att man i politik ofta får resultat som är motsatsen till dem man eftersträvar.
Det oberoende som man önskade att ECB skulle ha för att lugna marknaderna väcker i stället deras oro.
Den amerikanska centralbanken kom till mer än ett sekel efter Förenta staternas tillkomst och efter ett amerikanskt inbördeskrig, men denna bank agerar inte helt oberoende, utan med ett relativt oberoende inom vad jag skulle kalla samma känslosfär, dvs. inom ett och samma land.
Eftersom centralbanken inte har en sådan förankring är den inte oberoende; den är isolerad.
Dess kommunikation är dömd att misslyckas.
Den kan endast tala marknadernas språk - vilket en fransk journalist kallade ett pengarnas esperanto - och inte folkets språk, vilket gör att euron som endast är en lånevaluta har blivit marknadernas leksak i stället för européernas angelägenhet.
Kanske kommer er euro att stiga, herr Duisenberg, men det kommer inte att vara er förtjänst.
Det är dollarn som kommer att ha sjunkit.
Så fram till dess: kväv för Guds skull inte, av sårat högmod, en europeisk ekonomi som under hela 1990-talet redan har betalat dyrt i tillväxt och sysselsättning för jakten på euron och som inte vill betala dyrt en andra gång för jakten på en stark euro.
Annars kan ni inte beklaga er när regeringarna inom kort kommer för att tvista om ett alltför tidigt oberoende och en bedräglig suveränitet, dvs. om Jean Valjean till slut kommer för att hämta tillbaka Cosette.
