# ID: svediakorp-gov402402
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,153
# sentences: 97
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Ett och ett halvt år har gått sedan euron infördes och ECB tog över ansvaret för att föra den monetära politiken.
Under denna period måste eurosystemet, det vill säga de 11 nationella centralbankerna och ECB, visa sin möjlighet att genomföra det regelverk som hade utarbetats noggrant under de föregående åren.
Den måste också bevisa sin möjlighet att uppnå de mål som den tilldelades genom fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
När man ser tillbaka har dessa arbetsuppgifter uppfyllts både från en politisk och operativ synvinkel.
Därför har jag i dag den stora glädjen att presentera ECB: s andra årsrapport.
Där redogörs för eurosystemets aktiviteter under 1999 och i början av detta år.
Jag betraktar dagens presentation som ett viktigt bevis på ECB: s upplysningsplikt mot Europaparlamentet och som en komplettering till de meningsutbyten som ägt rum i ert utskott för ekonomi och valutafrågor, där jag deltar en gång varje kvartal.
Förutom denna regelbundna dialog har andra medlemmar i ECB: s styrelse varit närvarande vid utskottsmöten vid flera tillfällen för att presentera en rapport som upprättats under ECB: s ansvar och för att delta i diskussioner om olika frågor.
Med tanke på det breda urvalet av ämnesområden som ingår i årsrapporten kommer det uppenbarligen inte vara möjligt att ta upp dem alla vid vårt möte i dag.
Därför skall jag inrikta mig på några av de mest väsentliga frågorna som har behandlats i den resolution som upprättats av ert utskott för ekonomi och valutafrågor.
När man granskar det första året som den gemensamma valutan har existerat vill jag börja med att rapportera att ECB: s främsta uppgift att bibehålla prisstabilitet har lyckats.
Medan konsumentpriserna i euroområdet ökade med bara 1,1 procent under 1999 har inflationen i själva verket uppnått de lägsta nivåerna under de senaste 50 åren.
I linje med sitt mandat är ECB alltid vaksam beträffande risker för prisstabiliteten, såsom bevisas av dess monetära politiska beslut för att hejda inflationstrycket innan det utvecklas, snarare än att agera först när prisstabiliteten redan är i fara.
Eurosystemet kommer att fortsätta att följa denna framåtblickande strategi för att bibehålla stabil prismiljö, vilket också bidrar till hållbar ekonomisk tillväxt och att nya jobb skapas i euroområdet.
Jag stöder analysen i ert resolutionsförslag att regeringar bör dra nytta av det gynnsamma ekonomiska läget och öka ansträngningarna för att konsolidera sin budget och minska offentliga skulder och gå utöver de mål som lagts fast i stabilitetsprogrammen.
Samtidigt bör strukturella reformer på arbets-, produkt- och kapitalmarknaderna kraftigt eftersträvas.
Det omfattande genomförandet av denna politiska dagordning kommer att bidra till att dämpa inflationstryck och därmed hjälpa ECB att fullgöra sina uppgifter.
I ert resolutionsförslag tar ni också kort upp de eventuella konsekvenserna av en " ny ekonomi ".
Jag vill därför kommentera möjligheten till att en ny ekonomi uppstår i euroområdet.
Låt mig börja med att nämna att det finns olika definitioner för den nya ekonomin.
Enligt min uppfattning är den mest användbara definitionen den som karakteriserar den nya ekonomin som ett fenomen som ökar tillväxttakten för produktivitet över en långvarig tidsperiod.
Det finns vissa bevis om att en ny ekonomi håller på att skapas i Förenta staterna, men detta är inte okontroversiellt Däremot är det svårt att hitta klara bevis på en ny ekonomi i euroområdet.
Det krävs naturligtvis ytterligare bevakning av utvecklingen med inriktning på att identifiera nya ekonomiska trender och eventuella strukturella förändringar i traditionella ekonomiska förbindelser så tidigt som möjligt.
I varje fall är det viktigt att betona att för euroområdet är det en nödvändig förutsättning att hitta flexiblare marknader, om de eventuella vinsterna från nya tekniker skall förverkligas i form av en avsevärt ökad produktionsförmåga.
Vi inser att ett avgörande inslag i den potentiella uppkomsten av den nya ekonomin är ökad osäkerhet, framför allt om utvecklingen av produktionskapaciteten och tillförlitligheten i de indikatorer som härleds från den, exempelvis uppskattning av produktionsklyftan.
I detta avseende är eurosystemens monetära politiska ramverk väl rustat för att kunna ta hand om sådana osäkra faktorer.
Det har den nödvändiga flexibiliteten för att kunna ta hand om förändringar i den ekonomiska strukturen i syfte att bibehålla prisstabilitet på medellång sikt.
Genom att stödja sig på två pelare bekräftar ECB: s strategi tydligt osäkerhet beträffande ekonomins struktur och spridning av monetär politik inom ekonomin.
Inom ramen för denna diskussion har några observatörer krävt att ECB skall bibehålla räntorna låga med hänsyn till den nya ekonomin.
Som svar låt mig understryka följande punkt: Den nya ekonomin handlar huvudsakligen om tillgång.
En olämplig svag monetär politik skulle inte skapa bättre förhållanden för utvecklingen av en ny ekonomi.
Tvärtom genom att äventyra en bibehållen prisstabilitet kunde en sådan politik allvarligt skada ECB: s nuvarande möjligheter.
Den skulle därmed undergräva tilltro, öka ränteriskpremier och skada möjligheterna för ekonomisk tillväxt och för skapandet av nya jobb.
Det är precis av det skälet som ECB i linje med sitt mandat kommer att fortsätta att bevara prisstabilitet inom euroområdet.
Detta garanterar att den monetära politiken bidrar fullt ut till den totala ekonomiska välfärden och samtidigt också skapar en miljö där den nya ekonomin, om en sådan utvecklas, skall kunna gå lysande.
Jag skulle nu vilja ta upp en annan fråga som ofta har diskuterats inom ramen för vår regelbundna dialog, nämligen frågan om öppenhet.
Jag har redan hänvisat till den regelbundna dialogen mellan Europaparlamentet och ECB, och utskrifter av dessa offentliggörs på våra institutioners hemsidor.
Vid de presskonferenser som hölls efter det första sammanträdet i ledningsrådet varje månad presenterar jag ECB: s bedömningar av den ekonomiska miljö som utgör grunden för våra monetära, politiska beslut.
Ni kommer också att känna till ECB: s stora urval av publikationer, i synnerhet vår månadsbulletin och otaliga pressreleaser som getts ut samt tal av medlemmar i ECB: s styrelse.
Dessa finns som regel tillgängliga för allmänheten via ECB: s hemsida.
Denna omfattande rad av kommunikationsverktyg där argument både för och emot ett beslut presenteras liknar i verkligheten protokollsammandrag.
Man bör också komma ihåg att genom regelbundna presskonferenser och det snabba offentliggörandet av kopior på frågor och svar på ECB: s hemsida lämnas detaljerad information om ledningsrådets motiveringar, tillgängliga mycket snabbt efter mötena.
Vi undviker därför de förseningar som är förbundna med offentliggörandet av alla former av officiella protokoll.
Vi fattar alltid våra beslut från ett brett perspektiv över hela euroområdet.
Det är grundläggande för att föra en verkligt enhetlig monetär politik.
Offentliggörandet av ECB: s rapporter om den ekonomiska utvecklingen i enskilda medlemsstater i euroområdet, såsom föreslagits i ert resolutionsförslag, måste ses mot denna bakgrund.
Vi vill helt klart inte göra ECB: s fokusering på euroområdet som helhet otydlig.
I resolutionen krävs också att ECB offentliggör makroekonomiska prognoser.
Låt mig försäkra er att förberedelser för offentliggörande fortsätter på fullt allvar.
Jag räknar med att prognoser skall offentliggöras mot slutet av år 2000, i enlighet med det uttalande jag gjorde förra september vid Europaparlamentets plenarsession om den tidigare årsrapporten från ECB.
Jag skulle dock vilja framföra en varning.
Prognoser är enbart information till styrelsens beslutsfattande.
Offentliggjorda prognoser av ECB skall inte ses som en patentlösning som skall lösa alla kommunikationsproblem som ECB har som en ny institution i en provsättande, flerspråkig och multinationell miljö.
Själva prognoserna har stora brister.
De är till exempel avsevärt osäkra och de blir snabbt föråldrade om den externa miljön ändras.
Vi känner till dessa brister.
Därför kan monetära beslut, vilket klargörs i ECB: s monetära, politiska strategi, inte fattas på grundval av en huvudinflationsprognos.
Det är den omfattande analysen av den monetära och makroekonomiska situationen och de ekonomiska störningarna som påverkar euroområdets ekonomi som är den relevanta informationen för framtida politiska beslut.
ECB: s strategi beträffande kommunikation har alltid satt ärlighet främst.
För att fortsätta i denna stil är min åsikt att vi måste offentliggöra prognoser på ett sätt som korrekt speglar deras begränsade roll i politiska beslut och deras inneboende osäkerhet.
Varje annan strategi skulle inte skapa öppenhet och skulle därför eventuellt bli missvisande.
Jag går nu vidare till en fråga som har nära samband, nämligen offentliggörandet av ECB: s ekonomiska och ekonometriska modeller.
Jag måste klargöra att ECB stöder sig inte bara på en enda ekonometrisk modell utan använder en stor uppsättning av modeller.
De resultat som erhålls från modellerna utvärderas kritiskt med hjälp av expertbedömning.
De politiskt ansvariga använder gjorda analyser med hjälp av modeller som utvecklats av ECB: s personal, i vissa fall med input från personal från nationella centralbanker, som en input bland övriga till deras politiska bedömningar och beslut.
ECB har upprättat en serie av arbetsdokument där teknisk, ekonomisk forskning, framtagen bland annat på ansvar av ECB: s personal, kan utvärderas och bedömas av allmänheten och externa, professionella experter.
Respektive författare ansvarar för innehållet i dessa dokument.
Därför speglar de inte nödvändigtvis åsikter hos ECB eller eurosystemet.
Genom detta och andra kanaler pågår en professionell dialog och åsiktsutbyte mellan ECB: s personal och många utomstående experter, vilket är till ömsesidig fördel.
Flera ekonometriska modeller har redan offentliggjorts i ECB: s serie av arbetsdokument.
En ekonometrisk studie av efterfrågan på M3 i euroområdet ledd av ECB: s personal offentliggjordes exempelvis i september 1999.
Andra modeller kommer att offentliggöras inom en snar framtid.
En modell för hela området som används inom ECB och som visar euroområdets samlade ekonomiska beteende kommer att offentliggöras i denna serie av arbetsdokument av ECB: s personal, troligtvis i slutet av detta år eller tidigt nästa år.
Jag vill nu ta upp bidraget från Europeiska centralbankssystemet (ESCB), för att upprätthålla ekonomisk stabilitet och försiktig tillsyn.
I detta hänseende skulle jag vilja nämna Baselkommittén för banktillsyn som främjar samarbetet mellan ECB, de nationella centralbankerna och tillsynsmyndigheterna i de 15 medlemsstaterna.
Kommitténs huvudsakliga verksamhet är att analysera strukturell utveckling och bevaka eventuella sårbara områden inom banksektorn.
Kommittén är också ett forum för utbyte av relevant information mellan eurosystemet och tillsynsmyndigheterna.
Slutligen kan denna kommitté också utgöra ett forum för tillsynssamarbete utanför eurosystemets verksamhet.
Behovet av multilateralt samarbete bland bankledningar har ökat efter upprättandet av den ekonomiska och monetära unionen av två skäl.
För det första har det genom EMU införts en ny geografisk skiljelinje mellan området för jurisdiktion för monetär politik och den för försiktig tillsyn.
För det andra har införandet av själva euron skapat ytterligare integrering mellan bank- och finanssektorn.
Mot denna bakgrund ser anser jag att kommittén för banktillsyn, som huvudforum för multilateralt samarbete bland bankledningar, kan förbättras.
Beträffande frågan om gränsöverskridande betalningar inom detaljhandeln, som har tagits upp av Europaparlamentet vid olika tillfällen, erinrar jag mig att i september 1999 offentliggjorde ECB en rapport med titeln Improving Retail Cross-border Payment Systems - the Eurosystem ' s View.
I rapporten uppmanas banksektorn att tillhandahålla avsevärt bättre service senast år 2002.
Efter det att den rapporten offentliggjordes har banksektorn principiellt gått med på eurosystemets målsättningar.
Den har inlett ett nära samarbete med eurosystemet för att kunna identifiera de praktiska hindren för att uppnå dessa mål och för att undersöka och där så är möjligt komma överens om effektiva lösningar.
Jag delar helt Europaparlamentets oro över att mycket små framsteg har varit märkbara för kunderna.
Det finns dock starka indikationer på att banker gör avsevärda ansträngningar för att skapa en effektivare hantering av kreditöverföringar över gränserna.
Framför allt sker en utveckling på områdena för standardisering och förenkling vad gäller krav på rapportering av betalningsbalanser.
ECB kommer att upprätta ytterligare en statusrapport till i höst där den kommer att aktualisera sina bedömningar.
För eurosystemets del skulle man föredra att bibehålla dess nuvarande samarbetsställning men kommer om det krävs att öka pressen på banksektorn.
Det skulle dock vara orealistiskt att förvänta sig att servicenivån för gränsöverskridande betalningar skall nå samma nivå som för inrikesbetalningar i alla avseenden fram till år 2002.
Jag understryker återigen att införandet av euron verkligen har blivit en milstolpe i den pågående europeiska integrationsprocessen.
ECB, som bevakare av den enskilda valutan, kommer att fortsätta sin stabilitetsinriktade, monetära politik för att uppfylla sitt mandat och för att skapa de politiska resultat som de europeiska medborgarna med rätta förväntar sig.
(Applåder)
