# ID: svediakorp-gov402377
# author: Inglewood (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den inre marknaden är ett av Europeiska gemenskapens stora prestationer.
Att ha skapat en inre europeisk marknad av de olika och splittrade marknaderna i medlemsstaterna är en extraordinär och revolutionerande förändring.
Visserligen har processen ännu inte fullbordats, men den är nu oåterkallelig.
De mekanismer som behövts för att åstadkomma denna förändring är mycket omfattande, vilket till och med den mest flyktiga blick på lord Cockfields program 1992 visar, som trots sitt oansenliga yttre är en av de mest revolutionära programmen i världen under efterkrigstiden.
Inom dessa ramar finns det helt klart olika alternativ när man väljer verktygen för att genomföra den inre marknaden, vilket kan beskrivas som valet mellan harmonisering och ömsesidigt erkännande.
Bland dessa är harmonisering det mest förföriska alternativet för den nitiske politikern som vill att det skall synas att han gör något, ett av den moderna världens plågoris.
Enligt min mening är system med ömsesidigt erkännande mer attraktiva.
De är när allt kommer omkring mer raffinerade och sofistikerade.
Ett okänsligt påtvingande av harmonisering har skapat omätliga politiska skador på det europeiska politiska företaget och om den inre marknaden hade byggts mer på ömsesidigt erkännande och mindre på harmonisering så hade det politiska tillståndet i Europa varit mindre febrilt än det är i dag.
En av de stora svårigheterna med att skapa ett system av ömsesidigt erkännande är komplexiteten i de förfaranden som krävs för att genomföra det och garantera en fortgående förenlighet och lämplighet i systemet av ömsesidiga erkännanden.
Detta kräver en fortgående kontroll och vi välkomnar verkligen revideringen av den serie direktiv som är föremål för debatt denna kväll.
Som föredraganden Wieland har påpekat i sitt utmärkta betänkande så handlar detta betänkande primärt om förfaranden eftersom det behandlar om erkännandet av behörighetsbevis.
Om jag slutligen får sluta mitt inlägg i en provinsiell ton, så välkomnar vi som brittiska ledamöter i Europaparlamentet särskilt att man ökar minimitiden för särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare från två till tre år.
För det andra välkomnar vi bestämmelsen att medlemsstaterna skall utreda de kvalifikationer som redan erkänts i en medlemsstat och skaffats i ett tredje land.
Slutligen och mer allmänt, skulle jag vilja upprepa föredragandens allmänna slutsats att detta är alldeles för svårt och komplicerat för andra än experter eller jurister och varje ansträngning måste göras för att förenkla lagarna och göra de mer användarvänliga så att den inre marknaden förstås av alla våra medborgare.
