# ID: svediakorp-gov402365
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föredraganden av frågan om järnvägssektorns utveckling utgår ifrån att järnvägssektorn tills vidare har förlorat största delen av konkurrenskriget mot vägtrafikssektorn och luftfarten, men att det ändock är önskvärt att bevara och förstärka järnvägssektorn.
Jag håller helt och fullt med honom om detta.
Men det är nog nästan det enda som vi kan vara överens om.
Jag tror att Jarzembowski misstar sig.
Det han vill uppnå kräver ett helt annat tillvägagångssätt, och det han föreslår kommer att leda till en ytterligare tillbakagång.
Hans förslag hör hemma i en modetrend från slutet av 1900-talet.
Inom alla områden ser vi en neoliberal anstormning mot tillhandahållandet av statliga tjänster, mot de offentliga affärsverken och företagen, och mot organiserade arbetstagare.
Denna anstormning riktar sig framför allt mot postverken, järnvägsdriften och energisektorn: företag som bär på en potential att visa att vi kan organisera vår ekonomi på ett mer demokratiskt, miljövänligt och mindre vinstlystet sätt.
Tyvärr har dessa företag under många år försummats av sina ägare, våra demokratiskt valda företrädare, som har behandlat dem som privata företag.
Föredraganden ser järnvägen som ett störande statsmonopol med besvärliga och krävande fackförbund.
Monopolet vill han bryta upp, så snabbt och så radikalt som möjligt.
I stället för att koncentrera sig på en förbättring av samarbetet mellan de befintliga järnvägsföretagen och en förstärkning av den demokratiska bestämmanderätten över dessa företag, så att hela Europa bättre kan utnyttja fördelarna med järnvägen och så att man lättare kan eliminera besvärligheterna, ställer han sitt hopp till konkurrens och avreglering.
Organisationsformen som har gjort vägtrafiken och flygtrafiken till vinnare i kriget mot järnvägstrafiken, borde enligt hans uppfattning även tillämpas inom järnvägssektorn.
Vi har emellertid fått en del erfarenhet av avreglering enligt den engelska och den nederländska modellen.
Den engelska modellen bestod i att man delade upp det nationella järnvägsföretaget i regionala företag som delvis har hamnat i händerna på stora utländska koncerner.
I enstaka regioner behölls monopolet.
I dag investeras det mindre i upprustning där än i andra länder.
Tågen är kortare och överbelastade, och säkerheten inom järnvägstrafiken har försämrats.
I Nederländerna kan konkurrenter erhålla koncessioner för sträckor där de måste konkurrera mot det befintliga järnvägsföretaget, vilket bildades 1939 genom en sammanslagning av ett antal gamla, privata järnvägsföretag som var ineffektiva.
Ett sådant nytt företag började med att föra ett propagandakrig mot det befintliga företaget med avvikande priser och avvikande tåg.
Därefter så övertogs det nya företaget av ett stort franskt vattenbolag, och därefter upphörde det med trafiken.
Tydligen lönar det sig bara att exploatera sträckor där man har monopol, och detta faktum gör Jarzembowskis förslag ogenomförbara.
