# ID: svediakorp-gov402362
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Situationen för transporterna i Europa kan sammanfattas i några upplyftande siffror.
Mellan 1990 och 1997 ökade varutransporten med 21 procent, samtidigt som järnvägstransporten minskade med 7 procent.
Under samma tid ökade passagerartransporten med 15 procent och järnvägstransporten med endast 3 procent.
För såväl frakt som passagerare har den europeiska integrationen varit en fantastisk faktor för rörlighet, men det är vägarna som fått mest nytta av det, bl.a. men inte enbart, eftersom de är utan gränser sedan början av 1990-talet.
De europeiska järnvägarna måste alltså snarast och utan fruktan öppnas.
Deras framtid beror till stor del på dem.
Den beror också på vår förmåga att ge dem alla deras möjligheter.
Det tillkommer de järnvägsanställda att anta utmaningen med att öppna de internationella järnvägsnäten för tåg från alla länder inom unionen.
Det är i den riktningen som beslutet från de femton transportministrarna i december 1999 går, till förmån för ett transeuropeiskt transportnät som motsvarar 94 procent av den internationella järnvägstransporten.
Det är normalt att våra järnvägslagstiftningar anpassas till dessa nya villkor som förutsätter regler för tillträde och avgiftsprinciper, samt enhetliga och homogena villkor för kontroll inom Europeiska unionen.
I det hänseendet ger Swobodas betänkande uttryck åt en lovvärd ansträngning att anpassa sig till mångfalden i de nationella situationerna.
Det är däremot oacceptabelt, och dessutom strider det mot den första behandlingen i parlamentet, att man utnyttjar denna andra behandling, såsom föreslås i Jarzembowskis betänkande, för att förorda konkurrensutsättandet och den allmänna privatiseringen av alla nät, inbegripet lokala och nationella, för det härrör från en trossats, en icke kontrollerad tro på överlägsenheten hos en marknadsmodell som tydligt visat sina begränsningar i Förenade kungariket.
Jag sade nyss att framtiden för järnvägen också beror på oss.
Jag ville säga att den dogmatiska väg som vi inlett för detta ärende äventyrar dess framgång.
Alla här vet att byggandet av ett järnvägens Europa inte kan reduceras till en teologisk debatt om jämförelsen mellan en kontrollerad konkurrensutsättning och en vild privatisering.
Järnvägen, där vi i Europa bara avsätter 25 procent av infrastrukturinvesteringarna för transport, mot 65 procent för vägarna, behöver framför allt tunga investeringar, ägnade åt driftskompatibilitet, minskning av flaskhalsar, utbyggnad av näten, kombinerade transporter, etc.
Förenade kungariket visar oss i det hänseendet hur privatiseringen kan innebära ett steg bakåt.
Det är anledningen till att vi anser att vi inte skall ta risken att äventyra den sköra balansen i den gemensamma ståndpunkten från rådet.
