# ID: svediakorp-gov402353
# author: Jarzembowski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 767
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade fru vice ordförande, kära kolleger!
Utskottet för regionalpolitik, transport och turism föreslår plenumet ett successivt öppnande av järnvägsmarknaden, fram till år 2010 närmare bestämt.
Endast genom ett sådant öppnande kan vi uppnå vår gemensamma målsättning att flytta över mer godtransport från väg till järnväg och därigenom få till stånd en i längden hållbar rörlighet inom Europeiska unionen.
Till att börja med är kommissionen och då i synnerhet vice ordförande Palacio och det finländska ordförandeskapet värda ett tack för att de gemensamma ståndpunkterna över huvud taget kunde fastslås i rådet i december 1999.
Det är vi mycket tacksamma för.
Vi kommer dock som parlamentet i medbeslutandeförfarandet att företräda den uppfattningen att ståndpunkterna inte är tillräckligt långtgående för att säkra järnvägens framtid på sikt.
Rådet vill endast ta försiktiga steg framåt.
Vi anser att det nu, åtta år efter den inre marknadens fullbordande, är dags att göra en markering och se till att avregleringen av järnvägssektorn kan avslutas senast år 2010.
Det borde också överensstämma med andan på toppmötet i Lissabon där stats- och regeringscheferna insisterade på att driva på avregleringen av trafiken.
Vilka är då våra viktigaste ändringsförslag?
För att uppnå ett effektivt nyttjande av järnvägsnätet är vi eniga med rådet om att öppna ett särskilt transeuropeiskt järnvägsnät för godstransporter enbart för gränsöverskridande godstransporter.
Däremot anser vi att fem år är tillräckligt för att visa järnvägen och dess medarbetare att de inte behöver vara oroliga inför öppnandet av näten.
Vi är av den uppfattningen att järnvägsföretagens tillgång till järnvägsnäten i alla femton medlemsländer efter fem år skall gälla såväl internationella som nationella godstransporter och senast år 2010 även omfatta den internationella och nationella persontrafiken.
I och med ett sådant successivt försiktigt öppnande kommer vi slutligen år 2010 att ha ett gemensamt järnvägsnät i Europeiska unionen.
För att också garantera järnvägsföretagen från alla medlemsstater ett effektivt tillträde till de nationella järnvägsnäten i andra medlemsstater anser vi att en strikt obligatorisk åtskillnad skall göras mellan förvaltningen av det nuvarande nätet och tillhandahållandet av transporttjänster från de nuvarande nationella järnvägsföretagen.
Det har de senaste 40 åren i praktiken visat sig att en icke åtskillnad mellan infrastruktur och verksamhet leder till att det är alltid är de nationella järnvägsföretagen som gör anspråk på de bästa möjligheterna att utnyttja de egna nätens infrastruktur och därigenom utestänger andra järnvägsföretag från ett effektivt och icke-diskriminerande tillträde.
För att kunna öka nyttjandet av näten ytterligare anser vi att förutom järnvägsföretagen även andra juridiska personer, till exempel avsändare och speditörer, skall ha rätt att begära och få tillgång till tåglägen överallt i gemenskapen.
Detta öppnande av gruppen sökande för nyttjande av tåglägen i alla femton medlemsländer - senast år 2005 - gör för det första rättvisa åt avsändare och speditörer som själva är beredda att nyttja järnvägen, och för det andra är det ytterligare ett steg mot ett fullbordande av den inre marknaden inom järnvägssektorn, eftersom det innebär att den exklusiva nyttjandemöjligheten genom järnvägen i viss mån upphävs.
En annan fråga är avgifterna för tåglägen.
Vi anser att avgifterna för tåglägen på medellång och lång sikt bör höjas med en kostnadstäckning som målsättning.
För endast om användarna - the user pays - det vill säga järnvägsföretagen effektivt bär kostnaderna för drift och underhåll av nätet kommer dessa att låta sig finansieras.
Slutligen har utskottet för regionalpolitik, transport och turism med stor majoritet beslutat att upphäva undantagsbestämmelserna för Irland, Grekland, Luxemburg och Storbritannien vad Nordirland beträffar.
Vi anser följande: För det första, det får inte finnas olika lagar i olika delar av unionen, och för det andra, även i de geografiskt isolerade områdena som vi alla särskilt värdesätter, bör principerna om verkliga och klara kostnader och öppet tillträde till nätet tillämpas.
Låt mig avsluta med att åter förtydliga att vi alla kan göra en markering i och med morgondagens omröstning i parlamentet.
Om vi med stor majoritet antar rekommendationen från utskottet för regionalpolitik, transport och turism, har vi en äkta chans att uppnå kompromisser med rådet i förlikningsförfarandet, som givetvis sträcker sig utöver de gemensamma ståndpunkterna men möjliggör effektiva steg mot ett öppnande av järnvägssektorn, för vi vill alla stärka nyttjandet av järnvägen.
Vi vill flytta över mer godtransport från väg till järnväg, och därför behöver vi en tydlig kompromiss med rådet.
En sådan uppnår vi dock endast om vi som parlament tydligt tar ställning.
