# ID: svediakorp-gov402349
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För det första vill jag gratulera Mombaur till hans betänkande, eftersom jag tycker att det till stor del sammanfaller med kommissionens ståndpunkt.
För det andra vill jag tacka för alla inlägg, även om jag inte håller med om allt som har sagts.
Jag vill hur som helst säga att jag håller med Mombaur om att den avreglering som har inletts i elsektorn har lett till att priserna har gått ned, en förbättring för kunderna, hushållen och även för storindustrin, vilket har inneburit nya arbetstillfällen, förbättrad konkurrenskraft för den europeiska industrin, utveckling och sysselsättning, även om det har inneburit färre arbetstillfällen inom elsektorn.
Men fördelarna är mycket fler än de problem som har uppstått.
Toppmötena i Lissabon och Feira har också upprepat behovet att fortsätta med avregleringarna.
Det är riktigt, så som någon nämnde, att det inte finns något tidsschema.
Det betyder inte att det inte finns en klar vilja att fortsätta framåt.
Hur som helst anser jag att de framsteg som hittills har gjorts - och som är mycket viktiga - är otillräckliga.
Vi måste skapa, inte femton avreglerade marknader, utan en gemensam avreglerad europeisk marknad.
Utifrån detta har vi de kvarvarande frågorna, som i hur hög grad marknaden skall öppnas, åtskillnad av nätverksoperatörer från produktionssystemen och en garanterad tillgång till en icke-diskriminerande prissättning.
I detta sammanhang vill jag tacka för det stöd som Mombaurs resolution ger den betydelsefulla åtskillnaden mellan producenter och nätverksoperatörer.
Ansträngningarna i Florensprocessen är också ovärderliga och vi måste fortsätta på den vägen.
Om dessa visar sig otillräckliga kommer de att kompletteras med initiativ från kommissionen.
I detta fall en vilja att söka efter ett avgiftssystem som gör det möjligt att öka utbytena och en tydlig tillgång till nätet.
Vi måste också säga att Florensprocessen - när det gäller elektriciteten - bör kompletteras med Madridprocessen i frågan om gas.
Båda processerna är originella på ett institutionellt plan eftersom parlamentets ledamöter deltar i dem.
Det finns en fysisk aspekt, förbindelsekapaciteten, vilken också är nödvändig att utveckla och som i dag innebär begränsningar av utvecklingen av denna inre marknad, såväl i elsektorn som i gassektorn.
Om vi skall fortsätta med avregleringarna får vi inte glömma en nyckelfråga: funktionen av elmarknaden, liksom gasmarknaden, som en offentlig service om än på ett annat plan.
Detta innebär en leveransgaranti - som vissa av ledamöterna har sagt - och en riktig service till varje medborgare.
Denna aspekt finns med i de initiativ som jag ämnar lägga fram i slutet av året för rådet och parlamentet, så att de skall bli färdiga under våren, för Europeiska rådet så att det kan driva på avregleringen ännu mer på de områden jag har talat om.
Jag vill också säga att frågan om säkerhetsnormerna bör utvecklas den närmaste tiden och jag skall ta upp en debatt i parlamentet och i rådet, inte om kärnkraftssektorn och inte om kolsektorn eller de förnybara energikällorna, utan om garantierna för energileverans i unionen i allmänhet, där vi diskuterar olika energikällor och de problem som hör till var och en av dem, för ingenting är gratis, allt har sina kostnader, och sina för och nackdelar.
Vi behöver en seriös diskussion om de möjligheter vi har, när det gäller energikällor och leveransgarantier, ur Kyotoprotokollets perspektiv.
Jag betecknar givetvis vattnet som en förnybar energikälla.
Vattenkraften är en förnybar energikälla.
Dock räknas inte vattenkraften med när det kommer till subventioner, vilket är olika saker.
Vi anser att vi måste stödja utvecklingen av förnybara energikällor så mycket vi kan.
Det finns en mycket viktig europeisk teknik, med en industriell betydelse bortom våra europeiska gränser, vilken vi måste fortsätta att stödja.
Direktivet utesluter vattenkraften från möjligheten att få stöd, detta innebär inte att det inte är en förnybar energikälla.
Vi måste fortsätta att räkna in den bland de förnybara energikällorna i allmänhet.
Herr talman!
Jag har inte någon tid för att breda ut mig mer.
Jag skulle än en gång vilja gratulera till det utmärkta betänkandet av Mombaur och meddela att vi kommer att lägga fram förslag för att kunna göra framsteg i avregleringarna, och vi kommer att arbeta med de sociala aspekterna i elsektorn och de frågor som gäller den offentliga servicen inom sektorn.
Resultatet är uppriktigt sagt positivt och vi måste fortsätta framåt i enlighet med vad rådet har sagt på toppmötena i Lissabon och Feira.
