# ID: svediakorp-gov402244
# author: Stevenson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är tacksam för detta tillfälle att göra några allmänna kommentarer om budgeten för år 2001.
Beträffande fiskeribudgeten så konstaterar jag att en ökning på över 27 procent har föreslagits för anslagen till de internationella avtalen.
Det är de så kallade sydliga avtalen med tredje land som gör det möjligt för gemenskapsfartyg att fiska i Marockos, Mauretaniens och Argentinas territorialvatten och så vidare.
Jag måste påminna kammaren att dessa avtal för närvarande kostar EU: s skattebetalare 269 miljoner euro om året och i första hand gynnar Spaniens, Portugals och Frankrikes fiskeflottor.
Dessa sydliga avtal beräknas alltid på en grundval av kontanter för fisk, medan de nordliga avtalen å andra sidan vilar på en ömsesidig grund.
Denna skillnad mellan de sydliga och nordliga medlemsstaterna är uppenbar i budgeten för både den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.
Till exempel offentliggjorde kommissionen nyligen en godtycklig nedskärning i exportbidragen, vilket kommer att kosta den skotska whiskyindustrin ungefär 32 miljoner euro om året.
Deras förklaring var bara att den skotska whiskyindustrin är en rik näring och att den därför inte behöver några subventioner.
Varför finner vi då att det finns planer på att öka subventionerna till vinodlarna med 64,5 procent nästa år, vilket höjer budgeten till mer än en miljard euro?
Varför får olivoljeindustrin en ökning på 8,9 procent, vilket ger den nästan 2,5 miljarder euro nästa år, och mest chockerande av allt, hur i hela världen kan vi rättfärdiga en ökning av bidragen till tobaksodlarna med 2,8 procent, vilket gör att deras subventioner uppgår till över 1 miljard euro när vi vet att tobaksprodukterna dödar en halv miljon av våra medborgare varje år?
Detta samtidigt som den hårt trängda mejerisektorn, med mjölkbönder som lider skada över hela EU, får en ynklig bidragsökning med bara 0,3 procent.
Låt oss se till att budgeten är till för alla EU: s medborgare och inte bara för de sydliga medlemsstaterna i EU.
