# ID: svediakorp-gov402207
# author: Watson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka ordföranden och kommissionären för deras uttalanden och instämma med dem som gett uttryck för den chock och avsky de känner inför denna tragiska förlust av människoliv i Dover.
Det utskott som jag har äran att leda har upprepade gånger klargjort sin uppfattning att vi behöver en europeisk invandringspolitik.
Denna tragedi som drabbat dem som är så desperata att nå våra stränder - och det är naturligtvis ingen isolerad händelse - framhäver starkt frånvaron av en invandringspolitik.
Vi vet att antalet människor som vi komma till vår kontinent faktiskt inte ökar över tid.
Det är helt enkelt så att de lagliga vägarna är stängda, så den privata sektorn har gått in för att utnyttja de illegala vägarna.
Förra årets toppmöte i Tammerfors gav kommissionen ett mandat att röra sig mot en gemensam politik och jag förstod från mitt möte med Chevènement, ordförande för ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor, att det franska ordförandeskapet kommer att starta initiativ för att ta itu med de inblandade, att ta itu med dem som transporterar dessa offer.
Europaparlamentet ser fram emot att rådfrågas beträffande dessa initiativ.
Men detta räcker inte.
Hur lång tid skall det ta innan regeringarna inser att de står med byxorna nere i denna fråga?
Hur lång tid skall det ta innan de inser att brottslingarna ligger långt före dem och att de måste utveckla samarbetsmetoder för polisen för att få slut på denna ondskefulla människosmuggling?
Jag är till och med frestad att föreslå att de skall få använda saker som Echelon-systemet för att börja bekämpa dessa människosmugglare, men det kan vara ganska provokativt med tanke på omröstningen på torsdag.
Faktum är att vi borde vara stolta över att vi har skapat ett samhälle som är så attraktivt att människor vill komma hit och förenas med oss, men vi borde kanske också skämmas över att vår politik för utvecklingsbistånd inte varit mer framgångsrik i att minska de pådrivande faktorerna i några av ursprungsländerna.
Fram till dess att vi lyckas - och jag erkänner arbetet som gjorts av flera av arbetsgrupperna på hög nivå - med att minska dessa pådrivande faktorer, så borde vi kanske öppna våra dörrar en smula.
Det kanske ligger i vårt eget intresse till och med, då det föryngrar vår åldrande befolkning och berikar vår kultur.
Det gläder mig att höra att Canada hör till de länder som bjudits att delta i ordförandeskapets seminarium.
Vi kanske borde följa Canadas exempel.
Den liberala regeringens förslag där är att stänga bakdörren för illegal invandring, men samtidigt öppna ytterdörren för legal invandring.
