# ID: svediakorp-gov402202
# author: Evans, Robert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 285
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tragedin i Dover är en av de mest förskräckliga händelser någon här kan erinra sig.
En tragedi för de inblandade, en tragedi för deras familjer och vänner, men också en tragedi för Europa och de europeiska idealen.
Som europeiska parlamentariker måste vi göra allt som står i vår makt för att förhindra att detta upprepas.
Denna förskräckliga händelse hade kunnat undvikas.
Cappato talade alldeles nyss om kontrollerna i Dover.
Men myndigheterna i Zeebrugge visste att lastbilen i fråga var misstänkt.
De hade aldrig hört talas om företaget bakom lastbilen och chauffören betalade i kontanter för färjan.
Därför varnade de hamnmyndigheterna i Dover.
Om de hade kontrollerat fordonet i Belgien skulle många av dessa liv säkert kunnat räddas.
Jag tackar ministern för hans äkta och ärliga uttalande.
Han talade om de verkliga syndarna, organisatörerna.
Och han har naturligtvis rätt i att vi måste bekämpa den organiserade brottsligheten och den globala människosmugglingen, men att peka ut syndarna är bara en del av kampen.
Vi måste göra mer för att stödja de länder från vilka dessa människor kommer och förbättra villkoren där.
Kan vi här i Strasbourg ens tänka oss den misär och den desperation som drev dessa kineser att tillbringa flera månader på resa i lönndom halvvägs över världen?
Och deras framtidsutsikter?
Antagligen att arbeta i kinesiska restauranger för att tillfredsställa västerlänningars längtan efter kinesisk mat.
Men för att göra detta dog de en tragisk och desperat död eftersom vi som européer misslyckats med att skapa gemensamma och fungerande förfaranden för asyl och invandring och det måste vi alla ta på vårt samvete.
