# ID: svediakorp-gov402194
# author: Van Hecke, Johan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är tragiskt att det skulle behöva krävas ytterligare 58 offer innan problemet med människohandel verkligen hamnade på den internationella politiska dagordningen.
Den dramatiska händelsen i Dover har än en gång gjort oss medvetna om människohandlarnas skoningslösa metoder samt om oförmågan, eller oviljan, hos Europeiska unionen att bekämpa denna fruktansvärda form av utnyttjande.
Förra veckan skrev The Economist att människohandeln har utvecklats till en större business än narkotikahandeln.
De som sysslar med organiserad brottslighet har upptäckt att denna handel inte bara är lönsammare, utan även mindre riskfylld.
Varje år smugglas ungefär en halv miljon människor in i Europeiska unionen.
Bara i Dovers hamn tas hundratals illegala invandrare fast varje dag.
Med människohandeln ökar även det ekonomiska och sexuella utnyttjandet.
Människohandlarna kräver astronomiska summor för att smuggla sina kunder till Västeuropa.
Vid ankomsten tas deras handlingar ofta ifrån dem, vilket gör att de är fullständigt utlämnade till de kriminella sammanslutningarna.
Unga flickor utsätts regelbundet för våldtäkt under resan, och tvingas senare till prostitution eller tvingas ut på den illegala arbetsmarknaden.
Det är inte ovanligt med trakasserier och våld gentemot offer som inte betalar tillbaka sina skulder.
Människohandlarna går tydligt alltmer professionellt till väga.
De förfogar över en bättre infrastruktur och bättre kommunikations- och kontrollmöjligheter än polisen och andra rättsliga myndigheter i ursprungs- och transitländerna.
Internationaliseringen av den organiserade brottsligheten står i skarp kontrast till EU-medlemsstaternas oförmåga att samordna sina åtgärder för att bekämpa människohandeln.
Alla är överens om att problemet är för stort för att kunna åtgärdas med hjälp av de enskilda ländernas kontroll-, hjälp- och repatrieringsmöjligheter, och att det behövs en gemensam ansträngning.
Men trots alla goda intentioner förblir det europeiska samarbetet enormt bristfälligt.
Vi klarar helt enkelt inte av att höja oss över de nationalistiska reflexerna när det handlar om polis och rättssystem.
Den organiserade brottsligheten utnyttjar detta vakuum.
När Europeiska unionen utvidgas ännu mer, kommer problemet bara att växa.
De nya länderna är på grund av sina geografiska lägen särskilt känsliga för människohandel.
Dessutom är deras polis och rättsliga myndigheter ännu mer bristfälligt uppbyggda än vad som är fallet i de nuvarande medlemsstaterna.
I vår resolution förespråkar vi i alla fall att man skall tillämpa solidaritetsprincipen, och vi presenterar även ett antal mycket konkreta förslag till långtgående samarbete i kampen mot människohandeln.
Om vi vill undvika tragedier som den i Dover i framtiden, så får vi sluta att försumma utbyggnaden av den tredje pelaren, och vi känner oss hoppfulla efter anförandet av president Chirac och minister Queyrannes redogörelse.
