# ID: svediakorp-gov402172
# author: Moscovici (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,542
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skall undvika att bli långrandig för att inte ytterligare försena lunchen för de ledamöter som fortfarande är närvarande.
Jag vill till att börja med uttrycka min mycket stora glädje över att vara här bland er, för att få tala för den franska regeringens räkning, efter att mellan 1994 och 1997 ha varit ledamot av Europaparlamentet som på den tiden inte sammanträdde i denna fantastiska kammare.
Jag skulle vilja tacka det stora antalet talare för deras kommentarer, vilka alla är mycket användbara, och särskilt dem som uttryckt sig på franska, trots att det inte är deras modersmål.
Jag vill också särskilt notera de uppmuntrande påpekandena till regeringen från Pervenche Berès och Klaus Hänsch, men även den uttryckliga ambitionen från vissa, såsom Watson, och även lugna Daniel Cohn-Bendit om den vision som finns i denna regering och som kanske faktiskt bidragit till vissa ståndpunkter.
Ordförandeskapet utövas mot bakgrund av en omfattande och dubbel rörelse.
Å ena sidan håller vi på att förbereda ett utvidgat Europa, ett enat morgondagens Europa, och såsom Alain Madelin sade kan det leda till att karaktären ändras, till och med mer än själva förändringen i storlek.
Och sedan måste vi föra detta Europa närmare medborgarna och se till att det bättre motsvarar deras förhoppningar.
Vi ser tydligt att det i denna stora debatt finns två tidsperspektiv.
Det finns ett kortsiktigt tidsperspektiv för detta ordförandeskap som befinner sig i en brytningspunkt som sannolikt är avgörande, och sedan har vi det mer långsiktiga perspektivet där vi vet att mer omfattande perspektiv kommer att dras upp, och där framtidens Europa verkligen kommer att ta form.
Och jag talar nu om ett Europa med 30 medlemmar.
I motsats till François Bayrou tror jag inte att det är rättvist, relevant eller lämpligt att i dag rasera dessa två tidsperspektiv och föra upp dem under det franska ordförandeskapet, för då skulle vi riskera att göra resultatet från regeringskonferensen mer komplicerat eller göra resultatet minimalt och se till att det inte skulle finnas med som ett tillägg.
Låt oss i stället koncentrera oss på det som väntar oss.
Låt oss se till att vi lyckas med regeringskonferensen på ett ambitiöst sätt.
Vi kommer då att ha byggt grunden, som vi sedan kan utgå ifrån när det gäller den europeiska integrationen.
Vad skall vi då göra inom regeringskonferensen?
Vår ståndpunkt är enkel.
Vi anser att vi måste lyckas med regeringskonferensen, att den absolut måste bli en framgång, men inte till vilket pris som helst.
Vi har skyldigheter när det gäller medel, men inte när det gäller resultat.
Och såsom Enrique Barón Crespo nyss sade vill vi ha ett " nice treaty " i Nice, dvs. ett bra fördrag och inte vilket fördrag som helst.
Det stämmer, vilket Richard Corbett också betonade, att de viktigaste punkterna är att utvidga omröstningen till kvalificerad majoritet, vilket i allmänhet åtföljs av medbeslutande i Europaparlamentet, och utöka samarbetet, just för att de är en bro mellan den första och den andra fasen, mellan nutid och framtid, för att de förbättrar Europeiska unionens funktion och för att de gör det möjligt att tänka på morgondagens Europa.
Men för det franska ordförandeskapet hänger samtidigt allt ihop.
Vi gläder oss åt att det nu efter Europeiska rådet i Feira finns fyra frågeställningar och vi måste träffa en avgörande överenskommelse om alla frågorna, dvs. för var och en av de fyra frågorna, och inte bara koncentrera oss på den ena eller andra.
Därför kommer vi att byta arbetsmetod.
Vi avser att ge oss i kast med detta, trots att det år svårt, och samtidigt naturligtvis tacka det portugisiska ordförandeskapet som berett vägen.
Vi skall göra det beslutsamt, bl.a. genom att gå via ett mer politiskt skede, mer ambitiöst kanske, av förhandlingar.
Och där har faktiskt Klaus Hänsch rätt i att det återfunna fransk-tyska paret, den fransk-tyska ambitionen som fått nya krafter, kommer att vara till mycket stor nytta.
När det gäller stadgan vill jag hylla det arbete som utförts av ordförande Herzog och den mycket originella form som konventionen är, som sammanför ledamöter från nationella parlament, Europaparlamentet, företrädare för medlemsstaterna och självfallet en företrädare för kommissionen.
Jag vill försäkra Europaparlamentet om att det är en av våra prioriteringar och att vi faktiskt hoppas att konventet kommer att kunna bedriva sitt arbete på ett sådant sätt att man verkligen kan diskutera den vid Europeiska rådet i Biarritz, med strävan, såsom Frankrikes president sade, att gå så långt det är möjligt när det gäller innehållet.
Jag är inte omedveten om Europaparlamentets önskemål, som i stort sett är enhälliga, när det gäller stadgan.
Vi får se vilka val vi måste göra, men det franska ordförandeskapets inställning är att främja innehållet, eftersom en text ändå, hur den än utformas, blir en inspirationskälla för alla institutioner inom Europeiska unionen.
Bortom dessa frågor uppstår frågan om en konstitution för Europeiska unionen.
Det första problem som uppstår är det om dagordningen i detta sammanhang.
Jag tror det är svårt att fatta beslut på detta stadium.
Jag skulle vilja säga att det viktiga är att fortsätta diskussionen genom att på bästa sätt försöka fastställa dess konturer, och samtidigt fundera över den bästa metoden för att fortsätta detta utbyte av idéer, och jag tror faktiskt även här, liksom Richard Corbett, att vi måste vara medvetna om att termen " konstitution ", om den tolkar viljan att påskynda den europeiska integrationen, en europeisk ambition, denna term definitivt kommer att leda till en debatt, eftersom den kan ge upphov till, eller tillföras, matas med eller befolkas, av innehåll som kanske är lite olika.
Flera ledamöter i Europaparlamentet har föreslagit att man skulle börja genom att använda arbetet från institutet i Florens, vilket verkar intressant så långt jag sett, åtminstone i den preliminära fasen, men jag vill säga att det måste granskas på ett fördjupat sätt.
Kommissionen skall inom kort yttra sig om detta arbete, jag tror att det är nästa vecka, herr ordförande.
Medlemsstaterna måste också de analysera dokumentet, som definitivt leder till många frågor.
Dokumentet tillför beståndsdelar och samtidigt kvarstår frågan om det verkligen underlättar situationen.
Det är en viktig fråga som man inte kan behandla lättsinnigt, och det kommer inte heller det franska ordförandeskapet att göra.
Jag skall avslutningsvis nöja mig med två kommentarer om frågor som tagits upp av två ledamöter i Europaparlamentet, bl.a.
Isler-Béguin, som nämnde miljöproblemen.
Man får inte underskatta vårt engagemang till förmån för striktare åtgärder inom unionen när det gäller miljöfrågorna och vår vilja att följa upp toppmötet i Kyoto.
Jag vill också säga att när det gäller att beakta miljödimensionen inom alla politiska områden kommer det franska ordförandeskapet att ta hela sitt ansvar under detta halvår, i samarbete med det svenska ordförandeskapet som skall ta över, så att det hela tiden finns en kontinuitet.
Avslutningsvis, och jag skall sluta här, några ord om Strasbourg, vilket inte är förvånande i det här sammanhanget eller för att komma från mig, bl.a. som svar till parlamentsledamoten dell ' Alba.
Vi har noterat omröstningen i Europaparlamentet om att avskaffa sammanträdena fredag förmiddag.
Jag säger det mycket tydligt, vi har noterat det och beklagar det, och hoppas att det inte handlar om ett försök till att nagga Strasbourg i kanten eller att återuppväcka frågan om parlamentets säte.
Frankrike, det säger jag klart och tydligt - här blir jag på nytt för några sekunder en viktig nationell delegation i rådet - skulle inte kunna godta detta.
Jag tror att vi absolut måste sluta upp med att hela tiden ta upp debatten om Strasbourg.
I det sammanhanget är fördragen, bl.a.
Amsterdamfördraget, mycket tydliga.
Vi skall i stället koncentrera oss på de praktiska aspekterna, de materiella aspekterna.
Jag är fullständigt medveten om de svårigheter som vissa ledamöter i Europaparlamentet faktiskt har, och de franska myndigheterna, det vill jag säga, är mycket bekymrade.
Vi strävar efter att förbättra flygförbindelserna.
Vi har via ordförandeskapet lämnat ett frågeformulär till parlamentets ledamöter, för att få kännedom om exakta och individuella behov.
Vi hoppas att många kommer att svara.
Vi avser också att inrätta en gränsöverskridande plattform som samordnar närliggande flygplatser och som gör det möjligt att ta sig till Strasbourg både per flyg och bil.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter, herr kommissionsordförande!
Det var de kommentarer, förvisso inte uttömmande, jag ville göra efter denna debatt som jag tyckte var av mycket hög kvalitet och mycket uppmuntrande för vårt ordförandeskap.
(Applåder)
