# ID: svediakorp-gov402146
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,019
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr president!
Det franska ordförandeskapet för Europeiska unionen inleds medan debatten om meningen och framtiden för den europeiska integrationen fortsätter att öka i omfattning.
Jag tror inte att jag överdriver när jag talar om förtroendekris mellan många medborgare och de europeiska institutionerna, åtminstone obehag och sökande efter en ny europeisk identitet.
Den europeiska idén är tilldragande, medan Europas verklighet gör oss perplex eller stöter bort oss.
Här har vi ett problem.
I det sammanhanget är lösenordet från de stora samlingarna av typen Seattle, Washington, Genève eller Millau: " världen är inte en handelsvara ", " politiken erkänner sin maktlöshet inför internationaliseringen ", " det är vi som bestämmer " det synliga uttrycket för oro och krav som är mycket mer utbredda och som direkt oroar det Europa som håller på att byggas.
För att kunna hoppas på att motsvara dessa förväntningar borde enligt min grupp det franska ordförandeskapet anstränga sig för att ge tydliga signaler i tre riktningar, vilka för närvarande är intimt sammanbundna.
För det första borde man uttrycka strävan efter att Europa frigör sig från den nyliberala modellen som styr den nuvarande internationaliseringen, för det andra borde man bevisa sin beslutsamhet att främja återgången till den politiska viljan, det politiska valet, det politiska ansvaret inför marknadernas makt, megasamhällen och lobbying, för det tredje borde man uppmuntra att arbetsmarknadens parter i våra olika länder samt de framväxande europeiska medborgarrörelserna effektivt deltar i processen med att utarbeta den europeiska politiken.
Det franska ordförandeskapets målsättningar som ni just presenterat, herr president, är de av ett sådant slag att de öppnar sådana framtidsutsikter?
Det skulle vara förenklat, för att inte säga lite nedslående, att bara svara " nej ", men det skulle inte vara ärligt av mig att kategoriskt säga " ja ", även om jag inte är från Normandie.
Reformen av institutionerna är absolut nödvändig, men nyckelfrågan om medborgarnas deltagande i arbetet med den europeiska integrationen finns inte på dagordningen för regeringskonferensen.
Den sociala agendan utgör en fantastisk utmaning som vi för vår del bestämt vill bidra till att anta.
Ni uttalade i det sammanhanget ord som vi också kan instämma i: sysselsättningen som central målsättning för unionens politik, kampen mot varje form av utslagning, livslångt lärande samt arbetstagarnas delaktighet i företagets beslut.
Nu återstår det att fastställa målsättningarna i siffror och tidsfrister som kan kontrolleras, att planera för lämplig finansiering och konkretisera arbetstagarnas rätt att delta i företagets förvaltning.
Det återstår också, herr president, att precisera typen av verksamhet för allt det vi erbjuder oss att återerövra och vad vi avser med social trygghet som anpassats till vår tids krav.
Ni betonar att det är genom vår politiska vilja som vi kommer att stärka vår europeiska sociala modell.
Det kommer nog att krävas politisk vilja för att den sociala politiken inte längre skall underordnas stabilitetspakten och Europeiska centralbankens nuvarande uppdrag.
Det kommer att krävas politisk vilja för att tvinga fram ett avtal med femton parter mot social och skattemässig dumpning eller för att bromsa upp tendensen med en obegränsad avreglering av den offentliga servicen.
Det krävs politisk vilja för att begränsa kommissionens oinskränkta makt när det gäller konkurrenspolitik.
Det är enligt min mening på alla dessa nivåer, och även flera andra, som vi måste agera för att främja en solidarisk utvecklingsmodell och ett socialt Europa.
Ni insisterade med rätta på männens och kvinnornas Europa.
Vi instämmer i idén med att främja utbyte, även i förslaget till ett europeiskt kontor för livsmedelskontroll, förstärkningen av säkerheten när det gäller sjötransporter, betoningen på kampen för att skydda vår miljö, den upprepade viljan att underställa sporten kommersiella kriterier och slutligen införlivandet av ekonomiska och sociala rättigheter i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken vi hoppas skall fungera som utgångspunkt för framtida kamper, och som en erkänd referens i en värdegemenskap som omfattar hela kontinenten.
Vi känner däremot inte igen oss - men det är ingen överraskning för någon - i allt det som liknar en framtidsutsikt där Europa är en fästning.
Vi vill ha ett Europa stängt för smugglare men öppet för människor.
Vi tycker heller inte om den ökande militarismen i unionen som tenderar att skjuta de verkliga initiativen inom utrikespolitik i bakgrunden.
Och med en lyckad utvidgning är det i våra ögon en annan slags signal, än den från den amerikanska supermakten på den internationella scenen och inom de beslutande institutionerna, som är viktigast för civilisationen och något som européerna i dag måste ta sig an.
Vi gläds i detta sammanhang åt framtidsutsikten med ett toppmöte mellan Europa och Medelhavsområdet och hoppas att det skall ingå i en sådan åtgärd.
Rent allmänt ringer rapporter som upprättats av de internationella organisationerna i varningsklockan om tillståndet i världen: den oacceptabla tragedin med aids i Afrika, den fruktansvärda sammanfattningen från Genève om tillämpningen av de åtaganden som gjordes för fem år sedan i Köpenhamn för att minska fattigdomen, den kontinuerliga skulden och samtidigt den explosionsartade utvecklingen av ekonomin, långt ifrån den verkliga ekonomin, långt ifrån människorna.
Inom alla dessa områden väntar man på Europa och det är denna sista punkt som jag avslutningsvis skulle vilja fråga er om, om ni tillåter herr president.
Det finns en åtgärd som, när den kommer från er, med säkerhet skulle utgöra en av de starka signaler jag tog upp i början av mitt inlägg, och som i våra ögon skulle verka i de tre riktningar som ordförandeskapet förväntas arbeta: jag talar om en åtgärd av typen Tobin eller annat, om beskattning av spekulativa kapitalrörelser.
Som ni sade inför förbundsdagen finns det tillfällen då man måste våga ta risker och lämna den upptrampade stigen.
Fortsättningen på det stora gemenskapsäventyret äger rum till det priset.
(Applåder)
