# ID: svediakorp-gov402141
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,935
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, herr president, ärade parlamentsledamöter!
Det är en stor ära för mig att stå här framför er, i inledningen av det nya ordförandeskapet.
Det är alltid ett högtidligt ögonblick när facklan lämnas vidare på vår väg mot EU: s mål, och det gäller i än högre grad i dag i detta tredje millennium.
Under de första månaderna i år, vid de Europeiska råden i Lissabon och Feira, tog Europa faktiskt stora steg på vägen mot en nytändning av ekonomin.
Dessutom har vi gjort stora framsteg när det gäller den unika utvidgningen av unionen - en utvidgning som ni, fru talman, har kallat ett " vackert och nödvändigt projekt " - och när det gäller förstärkningen av EU: s institutioner inför en sådan utvidgning.
Samtidigt som jag hälsar unionens nästa ordförandeskap, herr talman, skulle jag vilja kommentera ett par frågor som ni tog upp i ert anförande.
Först av allt vill jag uttrycka mitt ovillkorliga stöd för ansträngningarna att föra den europeiska sociala agendan framåt.
I februari, när jag beskrev kommissionens strategiska mål för perioden 2000-2005, sade jag att ett av huvudmålen blir att omdefiniera Europas ekonomiska och sociala prioriteringar.
Knappt fem månader senare är det verkligen uppmuntrande att kunna konstatera de framsteg som redan gjorts när det gäller att förverkliga de ekonomiska delarna av dessa prioriteringar.
De sociala aspekterna när det gäller Europas utveckling är medaljens baksida, och där kommer vi att koncentrera våra ansträngningar under det kommande halvåret.
Framför allt borde ordförandeskapet ta upp en serie viktiga frågor där kommissionen redan har lagt fram sina förslag.
För bara några dagar sedan antog i själva verket kommissionen en agenda för socialpolitiken, där vi anger vad som måste göras under de kommande två eller tre åren för att slutsatserna från de europeiska råden i Lissabon och Feira skall kunna omsättas i konkreta åtgärder.
Enligt min mening har vi i det dokumentet hittat en god balans mellan de politiska riktlinjer man kom överens om i Lissabon och Feira, å ena sidan, och de skyldigheter och maktbefogenheter som fördragen ger oss, å den andra: vår agenda borde med andra ord kunna få ett enhälligt stöd vid rådet i Nice.
Det är mycket viktigt att unionen inte leder till ojämlikheter i samhället, desto mera som det i dag finns de rätta ekonomiska förutsättningarna för att minska dessa ojämlikheter.
Kommissionen ställer sig med andra ord bakom ordförandeskapet när man lägger tyngdpunkten vid dessa problem.
Direktivet mot rasism godkändes nyligen på rekordtid - knappt sex månader - och nu förväntar vi oss att ordförandeskapet på samma sätt skall ta upp övriga aspekter i detta mycket viktiga åtgärdspaket mot diskriminering.
Alla program mot diskriminering borde framför allt garantera lika rättigheter för män och kvinnor, och dessutom måste vi göra allt som står i vår makt för att få ett slut på den avskyvärda form av slaveri som handeln med kvinnor och barn för sexuella syften innebär.
En form av ojämlikhet som fortfarande finns i det europeiska samhället gäller möjligheterna till utbildning.
I Lissabon antogs en handlingsplan som nu skall omsättas i praktisk handling, och jag vet att ordförandeskapet kommer att vidta energiska åtgärder för att se till att alla våra ungdomar skaffar sig den kompetens som krävs för att få tillträde till en ekonomi som bygger på kunskaper.
Det är dessutom vår plikt att utveckla dessa kunskaper och ge impulser, både kvalitativa och kvantitativa, till rörlighet bland studenter, lärare och forskare på det sätt som äntligen föreslagits i Feira.
Det gläder mig att man tagit upp den här frågan, som är en fråga av grundläggande betydelse, och som ännu inte har utretts i grunden i alla sina konsekvenser.
En annan källa till ojämlikhet är den fattigdomsfälla som alltför många europeiska medborgare har hamnat i.
I Lissabon godkände europeiska rådet löftet från medlemsstaterna att göra kraftfulla ansträngningar för att utrota fattigdomen och dessutom samarbetar en arbetsgrupp på hög nivå om sociala skyddssystem med kommissionen i denna ambitiösa strategi.
Det är verkligen en skandal att det fortfarande i våra samhällen finns fickor av verkligt elände; vid rådet i Nice måste vi försöka hitta en gemensam hållning inför den sociala utstötningen och på det området har kommissionen redan lagt fram förslag.
Inom området livsmedelssäkerhet gav Europeiska rådet i Feira dessutom kommissionens förslag sitt kraftfulla stöd och man noterade löftena från medlemsstaterna att göra framsteg när det gäller att inrätta en oberoende myndighet för livsmedelssäkerhet, så snart Europaparlamentet har sitt betänkande klart.
Jag räknar med att det betänkandet borde kunna vara färdigt senast under den första sammanträdesperioden i oktober.
När vårt förslag väl har lagts fram hoppas jag att planeringen när det gäller att utforma myndigheten snabbt förs framåt under det franska ordförandeskapet.
Det är vår plikt inför medborgarna, som inte kommer att tolerera några dröjsmål när det gäller livsmedelssäkerheten, men dessutom måste vi hitta gemensamma utgångspunkter för att kunna bibehålla vår inre marknad.
De problem som nyligen visat sig har fungerat som lektioner och jag tror att alla nu är redo att ta sitt ansvar.
Den europeiska allmänna opinionen är starkt oroad när det gäller miljöfrågorna och jag känner att jag står nära det franska ordförandeskapet och de ord som yttrats i syfte att göra skyddet och förbättringarna av miljön till en av våra främsta prioriteringar.
I november, vid det sjätte sammanträdet med FN: s världskonferens om klimatförändringar som äger rum i Haag, måste vi fatta viktiga beslut i denna fråga.
I samband med den konferensen - en av de viktigaste efter Kyoto - måste Europeiska unionen bekräfta sin ledande ställning: vi måste hålla de löften som gavs i Kyoto och fortsätta utöva påtryckningar på våra partner så att de gör detsamma.
Effekterna av vår transport- och energipolitik när det gäller miljön och framför allt när det gäller klimatförändringarna kommer att vara en av huvudpunkterna i två dokument som kommissionen har för avsikt att lägga fram inför rådet och parlamentet nästa höst.
Det första dokumentet kommer att vara en grönbok om den gemensamma transportpolitiken och det andra ett strategidokument om olika energikällor och säkerheten när det gäller energisystemen.
Dessa frågor väcker märkbar oro bland de europeiska medborgarna som, framför allt i dagens läge, förväntar sig ett kraftfullt ingripande.
Medborgarna är extremt oroade över de katastrofer som orsakats av oljeföroreningarna längs deras kuster och, som ni sade, herr president, om vi vill undvika att dessa katastrofer upprepas, så måste rådet och Europaparlamentet agera snabbt och anta ett åtgärdspaket när det gäller säkerheten till sjöss, vilket vi redan har föreslagit.
En annan viktig källa till oro för medborgarna är användningen av genetiskt modifierade organismer och bioteknik.
Vi måste garantera ett tillräckligt skydd för människors hälsa och för miljön, samtidigt som vi gör det möjligt för samhället att dra fördel av de framsteg som gjorts inom den moderna biotekniken.
Man borde med andra ord snabbt anta den nya ramlagstiftning om medvetet införande av genetiskt modifierade organismer.
Denna serie av föreskrifter förstärker och förbättrar de som redan finns, och det är viktigt att hitta ett balanserat svar som den allmänna opinionen och marknaden kan lita på.
Vi har med andra ord ett ambitiöst gemensamt program inför nästa halvårsperiod och jag har ett intryck av att alla de olika handlingslinjerna bör kunna samverka till att ge ett levande hopp om en bättre livskvalitet.
I hela Europa, på alla nivåer i samhället, kräver medborgarna en bättre social kvalitet, en bättre etisk kvalitet och en bättre miljökvalitet, och vi bör lyssna på de kraven.
Det är därför jag avslutningsvis skulle vilja understryka behovet av konstruktiva relationer med våra nya grannar.
En av de viktigaste utmaningar som Europeiska unionen står inför är behovet av stabila förhållanden på vår kontinent och främjandet av stabilitet i regionerna längs våra gränser måste helt klart utgöra den centrala delen av en sådan strategi.
Vi instämmer därför helt i förslaget att anordna ett politiskt toppmöte mellan Europeiska unionen och de länder på Balkan som kommit längst i sin demokratiska utveckling.
Kommissionen har redan inlett arbetet på att lägga grunden för detta toppmöte om Balkan och vi hoppas kunna samarbeta intimt med det franska ordförandeskapet när det gäller detaljförberedelserna.
Jag hade nyligen anledning att fundera på det löpande samarbetet mellan de olika europeiska institutionerna, en fråga som blir allt viktigare.
Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft har vårt system för lagstiftning fungerat allt effektivare inom ramen för det nya medbeslutandeförfarandet.
Det förfarandet gäller en allt vidare krets av lagar och förordningar, men trots detta har de tillfällen när vi har varit tvungna att tillgripa förlikning blivit allt färre.
Av en undersökning som genomfördes nyligen framgår att mer än hälften av de lagförslag som lagts fram under det senaste året, eller något mer, antogs efter andra behandlingen och för nästan en femtedel räckte det med en enda behandling.
Detta innebär att lagstiftningsprocessen håller på att mogna och att det blir allt vanligare med enhällighet.
Detta konstaterande är enligt mitt förmenande uppmuntrande, med tanke på att kommissionen under regeringskonferensen rekommenderade en utökning av medbeslutandeförfarandet och för möjligheten att använda omröstningar med kvalificerad majoritet.
På så sätt växer ytterligare den europeiska lagstiftningsprocessens demokratiska legitimitet, något som är viktigt för unionens politiska hälsa.
Herr president!
Jag gläder mig åt ert åtagande att framgångsrikt slutföra förhandlingarna under regeringskonferensen, dvs. den nödvändiga reformeringen av våra institutioner.
Det är ett löfte som ger en klar och tydlig signal till våra förhandlingspartner i kandidatländerna.
I Biarritz och i Nice kommer EU att behöva all sin kompetens och ett betydande mått av ansvarskänsla från alla parter.
Vi vet alla hur viktigt det är att våra institutioner förstärks och att vi får dem att fungera effektivare: detta är den grundläggande förutsättningen för utvidgningen.
Vi kommer att få flera tillfällen att mera i detalj diskutera denna fråga.
I dag vill jag bara understryka en aspekt som eventuellt glömts bort, och som utgör kärnan i det som vi vill uppnå i Nice och därefter: en union som består av 27-28 stater behöver starkare institutioner, inte svagare; vi behöver ett starkare demokratisk engagemang, inte ett svagare, ett rättssystem som är stabilare, inte otydligare.
I det sammanhanget skulle det med andra ord vara en illusion att tro att " Monnets metod " skulle vara något som hör det förflutna till, något som det skulle vara bättre att ersätta med tillfälliga lösningar.
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen är våra institutioner och det är de som ger garantierna, systemet av vikter och motvikter, utan vilka man inte kan bygga något som är varaktigt.
Med tanke på deras avgörande betydelse måste vi arbeta på att förbättra dem.
Detta är den uppgift vi alla står inför i Nice.
Det står med andra ord klart att nästa sexmånadersperiod blir krävande och jag är övertygad om att när Frankrike lämnar över stafettpinnen till Sverige så kommer vi att ha gjort mycket viktiga framsteg i arbetet på att konstruera det Europa som våra medborgare vill ha och förväntar sig.
(Applåder)
