# ID: svediakorp-gov402136
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka fru Stauner, min kollega och en god vän, för hennes betänkande.
Ibland glömmer vi bort att vi behandlar frågan om ansvarsfrihet för 1998.
Jag har läst revisionsrättens rapport noggrant för det året, i synnerhet det som handlar om jordbruket och strukturfonderna.
Då jag har mycket erfarenhet i parlamentet och av europeiska angelägenheter har jag dragit slutsatsen att det har skett kontinuerliga förbättringar och att 1998 är ett av de år man gjort bäst ifrån sig.
De svårigheter som förekommit - ett möjligt fel på 4 procent på jordbruksområdet och litet mer på strukturfondsområdet - beror inte på att Europeiska kommissionen skulle ha misslyckats med fördela medlen på ett rättvist sätt, utan på misslyckandet - och det var ett litet misslyckande - med att kontrollera medlemsstaterna och de europeiska regeringarna och med att se till att medlemsstaterna och deras förvaltningar gör sitt jobb på det sätt det skulle ha gjorts.
Det är min första poäng.
Min andra poäng har att göra med Fléchard.
Jag tycker inte att det är rimligt att man talar om för Europas folk att den europeiska budgeten gick miste om 14 miljoner euro på grund av detta fall.
Att säga så är att använda sig av ett slags bokföringsjargong som gör det omöjligt för den vanlige europeiska medborgaren att förstå frågan i sin helhet.
Sanningen är att i Fléchard-fallet misstänktes Fléchard för bedrägeri och den irländska regeringen bötfällde och bestraffade dem till ett belopp av 17 miljoner euro.
Fléchard drog den irländska regeringen inför domstol och lyckades få ett domstolsföreläggande som förhindrade den irländska regeringen från att få de 17 miljonerna euro.
Europeiska kommissionen ingrep då och föreslog en uppgörelse.
Det sämsta man kan säga om den uppgörelsen är att den gjordes på en rättslig grund som inte gällde när brottet begicks, utan gällde när fallet fortfarande var öppet.
Jag tycker nog att likställandet av detta med en förlust på 14 miljoner euro är en grov överdrift.
Slutligen är den lärdom vi borde dra av detta att i framtiden måste vi i parlamentet samarbeta med Europeiska kommissionen för att se till att de nationella regeringarna inte, vilket tidigare skett, blandar sig deras angelägenheter och att när kommissionen ställer de nationella regeringarna till svars så kan den förlita sig på vårt stöd.
