# ID: svediakorp-gov402127
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är slutet på två betydelsefulla år för Europeiska unionen, vilka började med frågan om ansvarsfrihet för 1996 och parlamentets vägran att bevilja en sådan.
Jag skulle vilja gratulera Stauner för det mod hon har visat genom att driva igenom sitt betänkande i parlamentet - även om inte mycket av det är i sin ursprungliga form.
I denna debatt behöver vi förena ansvarsfriheten för 1998 med ramavtalet som vi kommer att rösta om i morgon.
Förhoppningsvis kommer vi att få se tecken på ett mer demokratiskt Europa som ett resultat av dessa senaste månader.
För det första har parlamentets roll i beviljandet av ansvarsfrihet visat sig vara av extremt stor vikt.
Genom sin frånvaro i dag visar rådet sin brist på intresse för det sätt på vilket vi som parlament har utnyttjat våra befogenheter för att frambringa ett politiskt Europa.
Utan ansvarsfrihetsförfarandet för 1996 hade vi inte haft någon rapport från de vises kommitté, kommissionen skulle inte ha avgått och det hade inte varit någon brådska att reformera kommissionen.
Men inte alla i denna kammare har varit hjältar.
Vi har ofta upptäckt att vi är splittrade längs med nationsgränser, inom länder, inom delegationer, ofta med mycket bestämda åsikter.
Det var den socialdemokratiska ledaren, Green, som tog priset när hon röstade för att ge kommissionen sitt förtroende i ett misstroendevotum, vilket hon faktiskt fick.
Morgan bygger nu vidare på detta speciella arv genom att kräva en avpolitisering av ansvarsfrihetsförfarandet.
Ett eller två av hennes ändringsförslag, som att ta bort punkt 47 och 48 i betänkandet om ansvarsfriheten, visar faktiskt i dag att många av dessa ändringsförslag ser ut att härröra mer från kommissionen än ligga i parlamentets intresse.
Men varthän går vi nu?
Kontroller är nödvändiga för att se till att det vi vunnit som parlament vidmakthålls.
Prodi behöver få stöd i sina reformer av kommissionen.
Sist men inte minst är vår viktigaste roll att se till att vi får mer ansvarsskyldighet och mer demokrati och att detta inte är början på slutet, utan slutet på början för parlamentets rättigheter inom de europeiska institutionerna.
