# ID: svediakorp-gov402110
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,384
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, ärade ledamöter!
Vi debatterar i dag för andra gången beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 1998.
Den 13 april fattade parlamentet ett majoritetsbeslut om att skjuta upp beviljandet av ansvarsfrihet och begära in ytterligare rapporter och information från kommissionen.
Kommissionen har givetvis hörsammat parlamentet önskemål och överlämnade den 11 maj bland annat följande: Styrekonomens rapport om ändringarna i samband med ex ante-kontrollen, en rapport om undersökningskommitténs slutsatser beträffande tullsystemet, en rapport och en sammanställning i samband med avtalen om forskarbesök vetenskapliga besökare, en rapport om det disciplinära förfarandets siffror och resultat sedan år 1998 i samband med finansiella oegentligheter.
Kommissionen har meddelat att den har vidtagit särskilda åtgärder, bland annat med hjälp av OLAF och att den har upprättat särskilda bindande handlingsplaner och tagit de första stegen, till exempel för ett förverkligande av Europeiska utvecklingsfonden.
Revisionsrätten hade visserligen gett kommissionen en om än begränsad revisionsförklaring för detta förverkligande.
Budgetkontrollutskottet och i synnerhet föredragande Rühle var inte nöjda med detta utan efterfrågade och uppmanade till en ytterligare förbättring av resultaten.
Jag kan utan förbehåll säga att handlingsplanen som upprättades inte bara på uppmaning av parlamentet utan också i samarbete med parlamentet är till för att öka biståndets genomblickbarhet och effektivitet.
Jag vill i synnerhet tacka dem som har ägnat sig just åt den frågan för samarbetet och bekräfta löftet om att kommissionen varje halvår kommer att rapportera om handlingsplanens förverkligande.
Europeiska revisionsrätten gav i sin rapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 1998 en revisionsförklaring till kommissionen för intäktssidan av budgeten, även för hanteringen av åtagandebemyndigandet, däremot inte för genomförandet av betalningarna ur budgeten.
Antalet begångna fel vid budgetens genomförande är för högt.
Kommissionen och i synnerhet den budgetansvarige kommissionären delar revisionsrättens och parlamentets ståndpunkt fullt ut.
Därför har kommissionen redan vidtagit respektive antagit en rad åtgärder för att förbättra budgetens genomförande och minska antalet fel, undvika fel.
Det kräver å ena sidan ett förebyggande.
Ett sådant förebyggande av fel - för att bara nämna ett exempel - är åtgärden att minska antalet anbudsinfordringar och tillbudsförfaranden för biståndet - oavsett om det gäller Phare, Meda eller andra program - från inte mindre än 80 olika förfaranden till 40.
En felminskning förutsätter också en bättre kontroll.
En sådan gynnas till stor del av kommissionens förvaltningsreform.
I framtiden kommer de enskilda förvaltningar som rent konkret utbetalar europapolitiska medel, ha tillgång till mer personal för kontroll och även kunna pröva kontrollsystemen i medlemsstaterna bättre.
En felminskning innebär även att räkna med effektiva sanktionsåtgärder, finansiella återkrav och, så länge det sker medvetna brott mot personalrätten, motsvarande disciplinära förfaranden.
Här kan jag än en gång påpeka att min kollega Kinnock kommer att lägga fram ett förslag om en reform av det disciplinära förfarandet innan sommaruppehållet.
I den rapport som föreligger kritiseras den nuvarande finanskontrollen, medan ex ante-kontrollen inte har tillbakavisat någon betalningsanmodan.
Det är dock ingen indikator på huruvida finanskontrollen fungerar eller ej.
Jag vill åter påpeka att även revisionsrätten har sagt att de fel som uppdagas inte kan konstateras ex ante, och kommissionen drar därför följande slutsats: Vi måste stärka området för ex post-kontroll avsevärt - även genom att inrätta en oberoende fristående revisionstjänst.
Till kommissionens prioriteringar hör inte bara en förbättring av den finansiella förvaltningen, undvikandet av fel, undvikandet av förseningar exempelvis och en förbättring av effektiviteten i satsningen med mindre medel, utan i synnerhet även bedrägeribekämpningen.
Det gäller framtiden och det gäller det förgångna.
Jag upprepar: Kommissionen har inget att dölja och jag vill därför gå in på den fråga som ställdes om Fléchard-fallet.
Kommissionsavdelningarnas beslut år 1994, det vill säga för sex år sedan, har åter prövats av revisionsrätten.
Kommissionen eftersträvar att kommissionens rapporter och svar, där händelserna framställs i kronologisk ordning, inte skall hemlighållas, inte skall vara konfidentiella, utan göras tillgängliga för allmänheten och nu ligger de ute på nätet.
I debatten mellan revisionsrätten och kommissionen råder fortfarande oenighet i frågan om kommissionen har en rättighet eller till och med en skyldighet att tillämpa proportionalitetsprincipen i fastställandet av finansiella sanktioner.
Den nuvarande kommissionen är av den åsikten att det finns en sådan rättighet.
Medan revisionsrätten är av den uppfattningen att endast domstolarna får tillämpa proportionalitetsprincipen, anser vi att det är en generell förvaltningsprincip.
Det ansåg även den tidigare kommissionen, och jag vill i Fléchard-fallet citera Schmidhuber, som den gången var ansvarig kommissionär för budget och finanskontroll.
Han skriver: " Detta utesluter inte heller enligt revisorn att en förmedlingslösning kan uppnås beträffande proportionalitetsprincipen. "
Här överensstämmer således åsikterna och kommissionen har samtidigt fastslagit att det hade varit önskvärt att man den gången hade företagit noggrannare undersökningar av hur det kom sig att det exporterade smöret inte anlände till sin destination i Ryssland utan kom att säljas i Polen.
Angående frågan om återkrav vill jag än en gång hänvisa till följande: En process öppnades vid Irish High Court och en förlikning ingicks, en förlikning som vunnit laga kraft, inför Irish High Court och det är givetvis en åtgärd som är bindande även för den nuvarande kommissionen.
I den aktuella bedrägeribekämpningen och uppklarandet av fall från tidigare år måste kommissionen värna om rättsstatliga principer och bestämmelser.
Det gäller även informationsfrågor.
När OLAF i ett förmedlingsförfarande, som även äger rum på statlig nivå, ombeds att på en viss tidpunkt lämna ut information på grund av sekretessen i samband med undersökningen, är det för OLAF en bindande rättslig princip.
Det gäller såväl för OLAF: s direktör som för kommissionen.
Jag vill i det här sammanhanget än en gång påpeka att OLAF är oberoende på förmedlingsområdet, och just parlamentet insisterade på detta när den rättsliga principen fastställdes.
Det innebär att OLAF också är oberoende vad rapporteringen beträffar och att frågan återstår om information från OLAF får lämnas ut av direktören som är helt ansvarig för sitt område.
Vad gäller frågan om ytterligare avtal har funnits med företaget Fléchard har jag informerat utskottet att kommissionen för sin del kan säga att det på anbudsförfarandets område har funnits ytterligare avtal, och beträffande frågan om exportavtal har ingåtts eller om export har bedrivits på nationell nivå vill jag påpeka att informationen om betalningar till enskilda mottagare inom jordbrukssektorn endast finns tillgänglig i medlemsstaterna.
Det följer av det faktum att betalningsorten är ansvarig för utbetalningarna.
Kommissionen kan sedan i enlighet med en förordning begära tillgång till uppgifterna, och kommissionen kan själv undersöka vilka mottagare som har erhållit vilka betalningar.
Jag vill dock även påpeka att förordning nr 2390 / 1999 innebär att kommissionen garanterar sekretess och säkerhet för de elektroniska uppgifter som medlemsstaterna förmedlar.
Kommissionen är redo att, när utskottet beslutar det, be medlemsstaterna om det svar, om det tillstånd som krävs för att vidarebefordra uppgifterna.
Jag vill också påpeka att principerna om vidarebefordran av information även ryms i avtalet mellan parlamentet och kommissionen om informationsförmedling.
Detta avtal bör utgöra en tydlig grund för det viktiga område som förbindelserna mellan parlamentet och kommissionen är och därmed också en god grund för förfarandet för beviljandet av ansvarsfrihet.
Jag vill tacka ledamöterna i budgetkontrollutskottet som i stor utsträckning har bidragit inte bara till rapporten, utan även till resultaten, bedömningarna, iakttagelserna och i synnerhet till många förslag på förbättringar och uppmaningar.
Kommissionen kommer att förverkliga de konkreta åtgärderna i den framlagda handlingsplanen, de många stegen i kommissionens reform med inriktning på en oberoende revisionstjänst med ett konsekvent förverkligande av revisionsrekommendationen.
Den kommer konsekvent att förverkliga reformen av det disciplinära förfarandet, uppbyggnaden av OLAF i operativ bemärkelse och på personalområdet, strategin för bedrägeribekämpning med hjälp av en omfattande lagstiftning och ett stringent och förstärkt samarbete med medlemsstaterna och andra stater, med den tydliga målsättningen att i samarbete med Europaparlamentet i första hand samt med de övriga europeiska institutionerna återställa medborgarnas förtroende för en god hantering av de europeiska medlem.
