# ID: svediakorp-gov402109
# author: Kuhne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I stället för att bevilja kommissionen ansvarsfrihet i april sköt vi inte bara den gången upp beviljandet i parlamentet utan fastslog även exakta och i vissa fall tidsbestämda villkor avseende de uppenbara bristerna.
Vad gäller detta betänkande var det endast punkt 33 i resolutionsförslaget i april som skulle åtgärdas och som vi begärde ytterligare information om.
Jag vill tydligt påpeka att jag som föredragande och försvarare av ett seriöst förfarande om beviljande av ansvarsfrihet är emot att betänkandena i denna fråga utnyttjas till att få ytterligare önskningar uppfyllda, som om det skulle gälla ett fallskärmsavtal.
Det är ett halvår kvar till jul.
Därför bör vi koncentrera oss på det som verkligen är nödvändigt.
Båda texterna - texten från den 13 april och den föreliggande texten - måste läsas tillsammans som ett bidrag till en reform av parlamentet.
Vilka var de allvarligaste bristerna?
För det första: ett oacceptabelt stort antal underhandsavtal eller så kallade " förfaranden på fri hand ", som utgör en risk för förvaltningskulturen, eftersom ingen tar reda på om vissa saker går att köpa till ett bättre pris.
Vi kan konstatera att åtgärder har vidtagits som förhoppningsvis innebär att situationen snart förändras.
För det andra: ett oacceptabelt stort antal förluster i samband med inventeringen.
Tack och lov har inte alla saker blivit stulna, men de är på grund av ett ålderdomligt inventeringssystem spårlöst försvunna.
Ett nytt elektroniskt inventeringssystem har tagits i bruk.
Vi kommer i framtida förfaranden för beviljande av ansvarsfrihet fråga hur detta inventeringssystem fungerar i praktiken.
För det tredje: Befordran skedde tidigare utifrån icke lagenliga kriterier.
På den punkten har presidiet vidtagit åtgärder som gör att sådant kan undvikas i framtiden.
Även här får vi se hur det nya förfarandet fungerar i praktiken.
Jag kan konstatera att parlamentets generalsekreterare precis som i april har lämnat alla de begärda uppgifterna.
Därför förespråkar jag, precis som i april, att ansvarsfrihet beviljas.
En stor majoritet av budgetkontrollutskottet ställer sig bakom detta.
Punkt 33 i beslutet i april angående parlamentets beviljande av ansvarsfrihet sammankopplades med revisionsrättens rapport om de politiska gruppernas ekonomi, även om alla visste att grupperna själva bär ansvaret för hanteringen av de offentliga medlen.
Javisst, det rör sig om offentliga medel, och därför måste också räkenskap avläggas.
Trots att man kan ha förståelse för revisionsrättens ståndpunkt, som endast behandlar parlamentet som en institution och därför inte namnger de enskilda grupperna i samband med vissa brister, anser jag att vi måste diskutera detta med revisionsrätten för att finna en annan lösning framöver.
Som medlem av min politiska grupp vill jag inte ställas till svars för andra gruppers hantering av offentliga medel.
Jag tror att samma sak gäller mina kolleger i de andra politiska grupperna.
Därför anser jag att vi måste diskutera detta med revisionsrätten, så att en mer verklighetstrogen rapportering äger rum i framtiden.
I det sammanhanget förvånades jag över att det fanns missförhållanden som de politiska grupperna inte längre får sopa under mattan, för annars kommer vi alla att betraktas som den ena kråkan som inte hackar ut ögonen på den andra.
Jag anser att det skulle vara fel att försöka skjuta upp det hela och säga, låt oss avvakta ett år, tills det hela löser sig automatiskt.
Frågan skulle då hinna ifatt oss snabbare än vi tror.
Jag finner det anmärkningsvärt att vissa grupper inte väntade med att till presidiet ge sitt samtycke av tillkännagivandet av rapporterna från de oberoende revisorerna.
Det fanns naturligtvis inga föreskrifter beträffande detta.
Det är sant, men samtycket gavs.
Desto mer iögonenfallande var det att en grupp med egna, det vill säga unionens medel, i enlighet med luxemburgisk rätt finansierade en stiftelse med ett aktiekapital på 10,3 miljoner euro.
Den luxemburgiska rätten är inte särskilt genomblickbar.
Jag anser att vi har all anledning att förvänta oss att sådant stoppas.
Det var särskilt pikant att det rörde sig om en grupp som i april, enligt den i Tyskland kända principen om ett så brutalt uppklarande som möjligt, drev frågan om ett uppskjutande av parlamentets beviljande av ansvarsfrihet.
Jag är säker på att de endast gjorde det för att vi alla skulle engagera oss starkt i dessa frågor.
