# ID: svediakorp-gov402076
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,576
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Tack så mycket, herr talman, för att ni låter mig tala om detta viktiga ämne.
Med tanke på den tid som står till vårt förfogande och allt arbete som måste hinna uträttas under kvällen, skulle jag vilja begränsa mig till några huvudpunkter.
Jag har svårt att utifrån detta resolutionsförslag dra någon slutsats om huruvida parlamentet har för avsikt att fatta något beslut där man tar ställning till om kommissionen har överskridit sina befogenheter eller inte.
Därför skulle jag vilja be parlamentet att vara tydligare i sin resolution.
Kommissionens bedömning är naturligtvis att dess utkast till beslut om safe harbor skett inom ramen för kommissionens befogenheter, och jag hoppas att parlamentet är av samma uppfattning.
Parlamentet skulle försätta kommissionen i en utomordentligt svår situation genom att anta en resolution med ett otydligt eller negativt budskap.
Jag vill tillägga att detta oönskade resultat kan undvikas genom att stödja ändringsförslag 1.
I den resolution som vi nu har framför oss står att läsa i punkt 8 att den fria rörligheten för uppgifter inte kan tillåtas förrän samtliga delar av safe harbor-systemet verkligen är tillämpliga.
Jag antar att detta till exempel betyder att Förenta staternas dokument, som för tillfället befinner sig på förslagsstadiet, måste ha blivit officiellt publicerade innan beslutet kan godkännas, och kommissionen delar denna uppfattning.
Kommissionen håller dock inte med om att vi måste vänta tills safe harbor-systemet har tillämpats under en tid för att kunna fastställa huruvida det föreligger ett adekvat skydd.
Detta är omöjligt av ett skäl.
De amerikanska företagen kommer inte att vara beredda att göra de investeringar som krävs för att uppfylla safe harbor-systemets krav, så länge de inte är säkra på att detta betraktas som ett adekvat skydd.
Frågan om det var hönan eller ägget som kom först anser jag inte vara så viktig i detta sammanhang.
Vårt beslut är ensidigt.
Låt mig framhålla detta, även för Paciotti, som jag för övrigt vill tacka så mycket för allt arbete som hon har lagt ned i denna fråga.
Frågan om hönan eller ägget är sålunda inte viktig.
Beslutet är ensidigt, och om safe harbor-systemet inte överensstämmer med de krav som Förenta staterna har ställt upp kan vi också ensidigt uppskjuta eller upphäva vårt beslut.
Jag väntar mig inte att vi skall behöva gå så långt, eftersom själva det faktum att vi kan göra det kommer att leda till ett grundligt genomförande i Förenta staterna.
I punkt 7 i resolutionsförslaget står att vissa ändringar måste införas innan parlamentet kan dela uppfattningen att safe harbor-systemet ger ett adekvat skydd.
Oavsett om det ens hör till parlamentets nuvarande uppgifter att uppställa sådana villkor, skulle jag först och främst vilja betona att inte någon av dessa punkter innehåller något nytt för kommissionen.
Tvärtom är det fråga om förbättringar som vi under våra överläggningar med Förenta staterna hela tiden har eftersträvat.
Men landets regering har konsekvent vägrat att acceptera dem.
Denna vägran utgör i sig inget tillräckligt skäl för att ge upp dessa önskemål.
Men nyckelfrågan är: utgör dessa ändringar ett nödvändigt villkor för att fastställa om systemet är adekvat?
Kommissionens åsikt, vilken delas av alla medlemsstaterna, är att ingen av dessa ändringar, trots samtligas önskvärdhet, är nödvändiga.
Och låt mig be ledamöterna av er församling att inte glömma bort att vi har att fastställa huruvida safe harbor-systemet erbjuder ett adekvat skydd, och inte huruvida systemet uppfyller alla krav i direktivet.
Den första ändring som man anser måste införas är erkännandet av en individuell rätt att inkomma med klagomål till ett oberoende offentligt organ om safe harbor-principerna åsidosätts.
Detta är även en punkt som har förts fram med eftertryck av Paciotti.
Safe harbor-systemet garanterar redan nu en oberoende slitning av tvister, och i många fall sker det med hjälp av tvistlösningsorgan från den privata sektorn.
Vi har otaliga anledningar att stimulera denna alternativa tvistlösning, som ofta är mer användarvänlig än rättsliga processer, i stället för att motverka den.
Enligt safe harbor-systemet skall det även finnas ett regeringsorgan som övervakar upprätthållandet av principerna.
Systemet är inte bara självreglerande, utan självreglerande med stöd av lagstiftning.
De två övervakningsmyndigheter som erkänns i beslutet är det federala handelsutskottet och transportministeriet i Förenta staterna.
Naturligtvis kan en privatperson ha sina skäl att vända sig till en domstol i Förenta staterna.
Men alternativ tvistlösning behöver inte utgöra ett hinder för att utkräva skadestånd i domstol.
Fler krav skulle innebära att vi riskerar att gå mot ett system som är identiskt med direktivet, trots att vi endast kan kräva ett adekvat skydd.
De tjänstemän som arbetar med uppgiftsskydd i Europeiska unionen har själva i ett yttrande, som citeras utförligt i ert resolutionsförslag, uppgett att självregleringssystemen i princip ger ett adekvat skydd.
Den andra ändringen avser att ålägga de anslutna företagen en skyldighet att ersätta den skada som berörda åsamkas till följd av att principerna åsidosätts.
De anslutna företagen skulle tvingas att betala skadestånd under otaliga omständigheter, exempelvis på grund av sina skyldigheter enligt lagstiftningen i Förenta staterna.
Safe harbor-systemet innehåller inte samma allomfattande garanti som direktivet, men än en gång; vi har inte någon rätt att ställa samma krav som de som finns i direktivet.
Och jag tror inte att bristen är så hemskt stor.
Vi måste se denna fråga i dess rätta proportioner.
Till och med i Europeiska unionen är det endast ett fåtal fall som har lett till utbetalning av skadestånd.
Den tredje ändring som parlamentet önskar införa är rätten att få uppgifter utplånade om de har erhållits eller bearbetats på ett orättmätigt sätt.
Inom safe harbor-systemet är utplånandet av uppgifter en sanktion som alla tvistlösningsorgan måste kunna använda sig av, men det ankommer på dessa organ att bestämma under vilka omständigheter denna sanktion skall tillämpas.
Förenta staterna hävdar att utplånande inte är något krav enligt OECD: s riktlinjer.
Trots att riktlinjerna från OECD kan tolkas på fler än ett sätt, kan man svårligen helt utesluta Förenta staternas tolkning.
Den tjänstemannatillsatta arbetsgruppen för uppgiftsskydd betraktade inte utplånandet av uppgifter som oumbärligt för ett adekvat uppgiftsskydd.
Följaktligen anser kommissionen inte att det är nödvändigt att invänta dessa ändringar för att kunna fastställa att safe harbor-systemets skyddsnivå är adekvat.
Om man väljer att göra dessa ändringar till villkor för att kunna godkänna ett beslut om adekvans, blir troligen resultatet snarare att man sänker safe harbor-systemet än att man uppnår de önskade förbättringarna.
Jag skulle bestämt vilja lägga tonvikten på detta.
Förenta staterna vill inte återuppta diskussionerna, och även kommissionen betraktar samtalen som avslutade.
Både de berörda vars uppgifter vidarebefordras och de ekonomiska aktörerna behöver safe harbor-systemet.
Detta är tydligt för företagen på båda sidor om Atlanten.
Safe harbor-systemet kommer att förenkla uppgiftsförmedlingen och skapa större rättssäkerhet.
Men safe harbor-systemet skall även leda till avsevärda förbättringar av skyddet av de berörda personerna.
I dag strömmar uppgifter till Förenta staterna, och en stor del av dessa vidarebefordras utan något som helst skydd, såsom Palacio nyss framhöll.
Safe harbor-systemet kommer inte att lösa alla problem på en gång.
Det kommer att utöka räckvidden av Förenta staternas skyddsnormer mer än någon annan lösning samt genom att förenkla uppgiftsförmedlingen göra kringgåendet av regler mindre attraktivt.
Slutligen skulle jag än en gång vilja rikta en vädjan till parlamentet att anta en tydlig resolution som initierar safe harbor-systemet.
Parlamentet kommer i och med detta att befinna sig i gott sällskap.
Den tjänstemannatillsatta arbetsgruppen för uppgiftsskydd avgav den 16 maj ett yttrande som ni säkert har tagit del av.
Samtliga tjänstemän hade gärna velat se fler förbättringar av safe harbor-systemet, men de förkastade inte idén om ett beslut från kommissionen i nuläget, för detta skulle nämligen möjliggöra att systemet kunde prövas i verkligheten.
De underströk naturligtvis vikten av noggrann övervakning och lyhördhet om beslutet verkställs.
Såsom har påpekats tidigare i kväll, stödde medlemsstaterna enhälligt kommissionens utkast till beslut då de tillfrågades i slutet av maj.
Vissa gav uttryck för samma farhågor som har framförts i kväll samt även i parlamentets resolutionsförslag.
Men de var allesammans överens om att det var dags att ge systemet en chans.
Genom att slutligen stödja kommissionens förslag kommer parlamentet inte att stå ensamt.
Genom att uttrycka sin oro och genom att få kommissionen att vara lyhörd för denna oro, kommer parlamentet att sälla sig till tjänstemännen som sysslar med uppgiftsskydd.
Men om parlamentet i stället skapar hinder, kommer det inte att förbättra safe harbor-systemet, utan endast förlänga den aktuella situationen, vilket inte är bra vare sig för de berörda eller för företagen.
Safe harbor-systemet är inte perfekt, men det finns inga bättre alternativ.
Jag skulle gärna vilja sluta här.
Tillåt mig att än en gång rikta ett varmt tack till föredraganden, Paciotti, och även till de utskott som har sysslat mest med denna fråga, ordföranden Palacio samt Watson för deras konstruktiva arbete inom detta område.
Jag inväntar parlamentets omröstning om dessa frågor med tillförsikt.
