# ID: svediakorp-gov402066
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,504
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Först och främst skulle jag vilja uttrycka min tacksamhet till föredraganden Lehne, samt till de fyra utskott som har varit delaktiga i detta arbete, för det föreliggande betänkandet och för deras värdefulla stöd under behandlingen av denna viktiga fråga.
Kampen mot penningtvättning utgör en politisk fråga av högsta prioritet.
Tal om intensivare ansträngningar för att ta itu med vinningen från brottslig verksamhet förekommer regelbundet i slutförklaringar vid toppmöten.
Både under toppmötet i Tammerfors och under toppmötet i Feira bad Europeiska rådet Europaparlamentet och ministerrådet att så snart som möjligt godkänna det föreliggande förslaget som föreskriver en anpassning av penningtvättsdirektivet från 1991 samt en utvidgning av dess tillämpningsområde.
Parlamentet och föredraganden befanns vara beredda att arbeta för att förslaget skulle antas under första behandlingen.
Med detta mål för ögonen hölls ett antal möten mellan föredraganden, ordföranden för rådets arbetsgrupp och kommissionens tjänstemän.
Tyvärr, måste jag säga, har aktiviteterna i rådet inte företagits med samma skyndsamhet som i parlamentet, och diskussionerna i rådet har inte resulterat i ett tillräckligt förtydligande av alla punkter i förslaget.
Därför lägger man nu fram ärendet under detta plenarsammanträde för ett yttrande under första behandlingen enligt det normala förfarandet.
Så gott som alla är överens om att direktivet av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, har fungerat.
Även om det är långt ifrån enkelt att mäta förebyggande effekter, har det inom medlemsstaterna ovedersägligen blivit lite svårare att föra in pengar som härrör från brottslig verksamhet i det finansiella systemet i allmänhet och i bankväsendet i synnerhet.
Redan från första början stod det dock klart att direktivet från 1991 någon gång skulle behöva anpassas till nya förhållanden.
Tvättningsförbudet i direktivet gäller ju endast vinning från narkotikahandel, vilket inte längre står i överensstämmelse med hur man arbetar på internationell nivå.
Dessutom gavs det i artikel 12 i texten från 1991 redan från början en möjlighet att utsträcka de fastställda förpliktelserna till att gälla även känsliga icke-finansiella yrken och verksamheter.
Om detta skall vi tala i kväll.
Dessutom hade erfarenheterna visat att man även behövde åtgärda eller förtydliga ett antal tekniska frågor.
Pressen på Europeiska unionen att intensifiera kampen mot penningtvätten, utmynnade i den handlingsplan för bekämpande av den organiserade brottsligheten som undertecknades vid toppmötet i Amsterdam 1997 samt i det betänkande och den resolution som parlamentet godkände i mars 1999.
Förslagets svåraste och känsligaste del gäller utan tvekan utökningen av de förpliktelser som fastställts i direktivet, såsom rapporteringsplikten vid misstanke om tvättning av pengar, samt utökningen av förpliktelsens omfattning till att täcka även yrken som är av icke-finansiell art och framför allt yrken av juridisk karaktär.
Hur känsliga dessa frågor än är, så är kommissionens bestämda uppfattning att dessa yrkesgrupper skall underkastas samma förpliktelser som andra personer som tillhandahåller finansiella tjänster när de uppträder som förmedlare av finansiella eller professionella tjänster.
Kommissionen tackar föredraganden och de fyra utskott som deltagit i arbetet med detta betänkande för deras hjälp med att utsträcka direktivets tillämpningsområde till att omfatta även dessa yrken.
Om ni tillåter skulle jag nu vilja gå över till att diskutera de separata ändringsförslagen.
Kommissionen godtar ändringsförslagen 1, 5, 25, 30, 33 och 37 i oförändrad form.
I de flesta fall ställer sig kommissionen positiv till den bakomliggande tanken eller avsikten med majoriteten av de föreslagna ändringsförslagen, men föredrar på detta stadium att inte välja en teknisk lösning.
Kommissionen strävar snarare efter att nå en kompromiss som tillmötesgår både parlamentets vilja och de önskemål som medlemsstaterna har uttryckt i rådet.
Detta gäller ändringsförslagen 4 och 12.
Kommissionen delar uppfattningen att det behövs en adekvat definition av begreppet " organiserad brottslighet ".
Men vi föredrar att utgå ifrån den definition av " brottslig organisation " som gavs inom ramen för den gemensamma åtgärden från den 21 december 1998.
Så kommer vi till ändringsförslagen 6, 15 och 26.
Kommissionen värdesätter att kunna räkna med parlamentets stöd när det gäller utsträckandet av direktivets tillämpningsområde till att omfatta ett brett spektrum av yrkesgrupper.
Beträffande skatterådgivare och revisorer har kommissionen på detta stadium ännu inte intagit någon definitiv ståndpunkt om huruvida dessa yrkesgrupper skall behandlas på samma sätt som advokater, samt i så fall, om direktivet endast skall tillämpas på vissa arbetsuppgifter eller mer allmänt skall gälla dessa yrken.
Nu skall jag kommentera ändringsförslagen 17, 18 och 19.
Kommissionens förslag har väckt en intressant diskussion om huruvida man bör involvera även sådana handlare som handlar med varor av högt värde såsom juvelerare, konsthandlare och så vidare, i kampen mot penningtvätt.
Problemet med detta är att sådana slags handlare oftast inte är föremål för några regler, och att det därmed kan visa sig vara svårt, om inte omöjligt, att undersöka om de fullgör sina plikter.
Kommissionen kommer att fortsätta sökandet efter en möjlighet att få sådana handlare att lyda under direktivet på något annat sätt.
Men kommissionen vill undvika att denna aspekt av diskussionen föranleder allvarliga fördröjningar vid antagandet av förslaget.
Vad ändringsförslagen 21 och 22 beträffar, så medger kommissionen att det i vissa fall kan vara berättigat med differentierade identifikationskrav.
Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete kring denna aspekt av förslaget.
De fyra ändringsförslagen 9, 10, 13 och 14 handlar om definitioner, och kommissionen ansluter sig till förslagen med en hänvisning till elektroniska pengar.
Detta blev också nyss föremål för en kommentar.
Det gäller ändringsförslag 9.
Vi är beredda att undersöka i vilken utsträckning företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper samt förvaltningsföretag bör falla inom direktivets tillämpningsområde.
Ändringsförslag 10 hänvisar till detta.
Kommissionen ställer sig positiv till ändringsförslagen rörande bedrägeri inom gemenskapen, ändringsförslag 13, samt begreppet " behöriga myndigheter ", ändringsförslag 14.
Beträffande ändringsförslag 11 samtycker kommissionen till att tillsammans med medlemsstaterna undersöka vilken roll som kontrollmyndigheten för marknaden skall ha.
När det gäller ändringsförslag 23 och identifieringen av kunder vill jag påpeka att kommissionen kan stödja att man överger bilagan.
Vi funderar dock fortfarande på skrivningen till förslaget.
När det gäller ändringsförslag 24 är kommissionen beredd att tillsammans med medlemsstaterna samråda om eventuella anpassningar av beloppen som rör försäkringsavtal.
Beträffande ändringsförslagen 31, 32, 41 och 43 är kommissionen nöjd med det stöd som finns för OLAF: s roll inom ramen för förslaget.
När det gäller ändringsförslag 34 delar kommissionen uppfattningen att begreppet " oberoende jurister " skall definieras av varje medlemsstat.
Det finns ingenting i förslaget som hindrar medlemsstaterna att gå längre än de krav som uppställs i direktivet.
Beträffande ändringsförslag 38 är kommissionen öppen för en bredare täckning av spelsektorn, såvida det är praktiskt möjligt att införa samma kontrollföreskrifter.
Nu kommer jag till ändringsförslag som är oacceptabla för kommissionen.
Först och främst handlar det om ändringsförslagen 2 och 3 som tycks frånta OLAF alla befogenheter inom ramen för detta direktiv.
Ändringsförslagen 7, 8, 16 och 45 riskerar enligt kommissionens bedömning att verka starkt hämmande på tillämpningen av direktivet på juridiska yrken.
Ändringsförslag 20 är oacceptabelt då förslaget inte kan behandla tjänstemän inom tull- och skattemyndigheter på samma sätt som finansinstitut eller yrkesgrupper som faller under direktivet.
Denna fråga måste överlåtas till medlemsstaterna.
Ändringsförslagen 27, 28 och 29 innebär ett ifrågasättande av vissa aspekter av 1991 års direktiv som enligt kommissionens uppfattning inte behöver ändras.
När det gäller ändringsförslag 35 anser kommissionen att åberopandet av ett advokatsamfund eller en likvärdig självreglerande organisation utgör en valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna, och relationen mellan medlemsstaterna och detta advokatsamfund eller andra liknande organ är en inrikespolitisk angelägenhet.
Beträffande ändringsförslag 36 är kommissionen av den uppfattningen att varje medlemsstat själv måste bestämma om man vill använda sig av inteckningsregister i kampen mot penningtvätten.
När det gäller ändringsförslag 39 så kan förpliktelserna i direktivet inte utsträckas till att gälla utanför Europeiska unionens territorium.
Frågan om offshore-centrum studeras för närvarande av Financial Action Task Force.
Kommissionen kan inte godta strykningen i ändringsförslag 40, eftersom det skulle innebära att advokatsamfundet ålades en samarbetsplikt trots att endast de myndigheter som normalt ansvarar för bekämpning av penningtvätt kan fullgöra en sådan plikt på erforderligt sätt.
Slutligen gäller det ändringsförslag 42.
Kommissionen anser det inte vara lämpligt att i detta förslag föreskriva en begränsning av användandet av kontanta medel.
Detta var mitt svar till er församling, herr talman.
Jag beklagar att jag talade längre än vad som var avsett från början, men jag ville få kommentera alla ändringsförslagen, med tanke på att ämnet är viktigt och att alla ändringsförslag var värda att kommenteras, ibland helt kort.
