# ID: svediakorp-gov402063
# author: Schmid, Gerhard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När man talar om organiserad brottslighet tänker man bland allmänheten ofta på spektakulära brott, som mordet på domare Falcone eller narkotikahandel.
Men i själva verket handlar det om något annat.
Organiserad brottslighet är den återkommande, systematiska brottsligheten där yrkesmässiga strukturer utnyttjas, exempelvis systematiska bilstölder, stölder av kreditkort och liknande.
Denna slags brottslighet har två följder: För det första är skadorna avsevärda, eftersom de inte beräknas på de enskilda fallen, utan på summan av de enskilda fallen.
För det andra är de penningbelopp som utvinns med hjälp av brottsliga handlingar så stora att de inte kan förbrukas privat utan att detta faller i ögonen.
Jag brukar i dessa sammanhang alltid säga som så: Den organiserade brottsligheten kan överhuvud taget inte äta, supa eller göra av med pengarna på något annat sätt utan att det märks.
Därför försöker man på smygvägar förespegla att de kriminellt förvärvade pengarna har erhållits på legal väg.
Det kallar man penningtvätt.
Man förvandlar de smutsiga pengarna till rena pengar.
Den som förhindrar eller åtminstone avsevärt försvårar detta, sårar den organiserade brottsligheten på djupet, förhindrar att den växer upp, och skadar dess fortplantningsförmåga.
Kollegan Lehne har påpekat att vi redan mycket tidigt hade ett direktiv för detta, som harmoniserade normerna i Europeiska unionen.
Trots detta behövs denna ändring, så att man tar hänsyn till den senaste utvecklingen.
Vi anser att det är bra att direktivet inte bara utvidgas till bankerna, utan också till andra branscher eller yrken, som man kan missbruka för penningtvätt, varvid de problem som hänger samman med de fria yrkena ur vår synpunkt kunde lösas på ett tillfredsställande sätt.
Vi anser också att det är bra att inte bara narkotikahandel gäller som förbrott, utan alla former av organiserad brottslighet.
Vi har fäst stor vikt vid att man tar med dem som handlar med ädelstenar och lyxvaror med ett värde överstigande 50 000 euro, samt auktionsförrättare.
Det som förvånat oss något är att kommissionen - trots att problemet är uppenbart - inte från början införlivade elektroniska pengar i direktivet.
Den aggressiva ämbetsmannaintelligensen inom kommissionen, som vill framställa allt som har att göra med Internet som något positivt, blundar uppenbarligen för de allra försiktigaste påpekanden om att man också kan missbruka denna teknik för andra ändamål.
Rådet har gjort oss besvikna: Hittills har man överhuvud taget inte beslutat något alls, utan uppträder som en oxe som skall lägga ägg.
Därför säger jag med adress till rådet: Kom nu med ett snabbt beslut!
Penningtvätten är alltför allvarlig för att man skall överlåta den på inskränkta nationella kanslisekreterare som leker indianer!
