# ID: svediakorp-gov402058
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar kolleger!
Jag tror att vi här har ett verkligt bra exempel på samarbete mellan kommissionen och Europaparlamentet.
Till att börja med vill jag säga något om historien bakom detta förslag till direktiv.
Alltsedan 1991 har det i Europa funnits ett direktiv om bekämpning av penningtvätt.
Detta direktiv om bekämpning av penningtvätt ligger huvudsakligen till grund för den nationella lagstiftningen om bekämpning av tvättning av pengar, vilket för övrigt kanske är en ny upplysning för många där hemma i medlemsländerna, eftersom man där alltid utgår från att lagstiftningen har åstadkommits av den egna lagstiftande myndigheten.
Den har också medverkat, men ursprunget till bekämpningen av penningtvätt ligger i direktivet från 1991.
Europaparlamentet höll efter en rad framlagda betänkanden - också rapporter från kommissionen - en utfrågning om detta i december 1995.
Resultatet av utfrågningen blev att det finns stora brister i samarbetet mellan medlemsstaterna, eftersom standarden när det gäller bekämpning av penningtvätt var högst olika.
Det finns stater, exempelvis Storbritannien eller Tyskland, som har gått långt utöver det som står i direktivet.
Andra länder, exempelvis Luxemburg, har bara genomfört ett minimum av det, vilket ju har medfört stora problem.
Parlamentet uppmanade redan då kommissionen att lägga fram ett nytt förslag till ett andra direktiv om bekämpning av penningtvätt.
Detta har nu skett.
Vi tackar kommissionen för detta, och jag anser att det är ett bra exempel på hur kommissionen reagerar på initiativ som kommer från parlamentet, och tar över dem.
Å andra sidan måste jag också komma med litet kritik.
Jag tror att kommissionen med sitt förslag har skjutit litet grand över målet.
Den har så att säga överfört de regler, som gäller för kredit- och finansinstitut och banker, på andra yrkesområden, som inbegrips i det andra direktivet om penningtvätt och som åläggs att bekämpa penningtvätt.
Men på advokater, skatterådgivare, auktoriserade revisorer är det nu inte så enkelt att överföra de regler som gäller för bankerna, ty för exempelvis advokater gäller en särskild tystnadsplikt gentemot klienterna och ett särskilt förtroendeförhållande.
Vårt problem var alltså att rätta till detta i samrådet i första behandlingen.
Jag tror att vi lyckades med det.
Vi har i dag skapat en situation, där de rättsstatliga principerna bibehålls, och där advokaterna fortfarande har tystnadsplikt antingen när de företräder sina klienter inför domstol eller ger dem råd i en rättslig fråga.
Uteslutande när advokater gör detsamma som banker, nämligen förvaltar förmögenheter, är det klart att samma regler bör gälla för dem som för kredit- och finansinstituten, och jag tror att detta också har uppnåtts genom ändringsförslagen.
Jag tror att vi har mera verklighetstroget utformat de identifikationsskyldigheter som har fastslagits.
Det är ingen mening med att en fastighetsmäklare, när han inleder en affärsförbindelse med en kund, så att säga först måste be kunden styrka sin identitet.
Då skulle affären omöjliggöras.
Även detta har reglerats så att det närmar sig praxis och medborgarna.
När det gäller förteckningen över förbrott måste vi kritisera att kommissionen inte har definierat begreppet " organiserad brottslighet ".
Det rättar vi till i ändringsförslagen.
När det gäller bedrägerier som drabbar Europeiska unionen har vi begränsat förteckningen över förbrott till de viktigaste brotten, och vi har inte tagit upp några bagatellartade handlingar, vilket var fallet i kommissionens förslag.
Här vill jag tacka så hjärtligt för det goda samarbetet med de finska och portugisiska ordförandeskapen, och jag är säker på att vi i de fortsatta samtalen också kommer att samarbeta bra med det franska ordförandeskapet.
Vi försökte att för första gången praktisera det nya förfarandet enligt Amsterdamfördraget, som möjliggör att man avslutar medbeslutandet med en behandling.
Det lyckades vi tyvärr inte med.
Men detta berodde inte på parlamentet.
Det berodde på de enskilda delegationerna i rådets arbetsgrupp, som inte hade fått med sig något definitivt uppdrag hemifrån, så att rådet kunde lägga fram några definitiva förhandlingsbara texter för oss.
Därför har vi också inför sommaruppehållet i utskottet beslutat att vi nu konkret går in i samråden i den första behandlingen, genomför det normala förfarandet med första och andra behandlingen och sedan väntar på rådets gemensamma ståndpunkt.
Men det får inte hindra oss från att fortsätta att söka samarbete i denna fråga med rådet, ty toppmötet i Tammerfors gav frågan om bekämpning av penningtvätt allra högsta prioritet, och detta med all rätt.
Därför måste vi alla anstränga oss för att så snart som möjligt komma fram till en förbättring av bekämpningen av penningtvätt i Europa.
Jag tror att vi även i kväll här i denna plenardebatt bidrar till detta, och jag tror och önskar mig att detta fortsätter snarast, så att vi sedan snart får ett andra direktiv om bekämpning av penningtvätt i Europeiska unionen, som därefter lämpligen också snabbt bör genomföras av medlemsstaterna!
