# ID: svediakorp-gov402050
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ärade kommissionär!
Ärade ministrar!
Lissabon väckte enormt höga förväntningar inom det sociala området.
Ni skulle ha hört diskussionerna som fördes här i parlamentet, i utskottet för sysselsättning och socialfrågor med tanke på de relationer vi har här med de olika fackförbunden inom det internationella fackliga arbetet.
Varje paragraf dissekerades och Lissabon skulle bli början på ett nytt kapitel i den sociala historien.
När jag nu analyserar mötet i Feira, så ser jag att av de tjugofem och en halv sidor som ordförandeskapets slutsatser omfattar ägnas endast en halv sida åt socialt skydd och social integration.
Detta skulle inte vara särskilt konstigt, om det inte var för att inte ens denna halva sida innehåller något egentligt nytt.
Samma iakttagelse gäller för sysselsättningspolitiken och den europeiska sociala agendan.
Å ena sidan upprepar man två prioritetsfrågor som fastställdes redan i Lissabon: pensioner och fattigdom.
Å andra sidan tar man åter upp fyra målsättningar som fastslogs i Lissabon: gruppen för socialt skydd, den öppna samordningsmetoden, programmet för socialt omhändertagande, arbetsmarknadsparternas engagemang och den privata sektorns ansvar.
Egentligen utgör de punkter som ägnas åt detta helt enkelt ett omtryck av punkterna från Lissabon.
Det har inte tillkommit någon nytt.
På lång sikt kommer Feira endast att kunna få betydelse, inklusive från social synpunkt, för en sak: en kompromiss om beskattningen av inkomst av sparande, såvida detta slutligen leder fram till ett direktiv.
Först då kommer grundsatsen från Helsingfors att inte bara framstå som självklar, utan verkligen bli tillämpbar, det vill säga att alla medborgare som vistas i en av Europeiska unionens medlemsstater måste betala skatt för alla inkomster av sitt sparande.
På så sätt frigörs också pengar för att betala för socialpolitiken och då behöver man inte jaga efter pengar för den sociala säkerheten när inkomsterna inte räcker till på grund av bedrägeri.
