# ID: svediakorp-gov402038
# author: Tsatsos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som en av Europaparlamentets två företrädare vid regeringskonferensen är jag det avgående portugisiska ordförandeskapet tack skyldig för det enastående hedrande mottagandet och de enastående samarbetsförhållanden som det har erbjudit oss.
Jag hoppas att det franska ordförandeskapet kommer att fortsätta längs samma linje.
Europeiska unionen befinner sig vid det viktigaste vägskälet i sin historia.
Beslutet i Helsingfors om den stora utvidgningen lyfter fram den existentiella frågan om vilken institutionell struktur Europeiska unionen behöver då den har omkring 27 stater.
Det är hur som helst inte den nuvarande.
Jag instämmer fullständigt med Seguras välriktade kommentarer om det portugisiska ordförandeskapets många framgångar.
Men i Feira berikades inte regeringskonferensens dagordning, med undantag för frågan om det förstärkta samarbetet, utan den lämnades i huvudsak med " resterna " från Amsterdam.
Jag anser att de europeiska ledarnas inställning när det gäller detta är problematisk av följande skäl: Det antas att regeringskonferensen genomförs i syfte att utforma de institutionella förutsättningarna för utvidgningen.
Hör då inte ett bekräftande av Europeiska unionens trovärdighet till dessa institutionella förutsättningar?
Och hur skulle denna trovärdighet kunna bekräftas utan en stadga om grundläggande rättigheter, utan ett grundläggande rättsligt angreppssätt vid icke-demokratiskt uppträdande från staternas sida, utan en gemensam utrikes- och försvarspolitik, utan en konstitutionalisering av fördragen?
Detta faktum skapar, om vi inte gör framsteg före mötet i Nice, ett enormt problem för Europaparlamentet, vad beträffar godkännandet av utvidgningen.
Om detta har jag två kommentarer.
För det första uppfattar vi den befogenhet som fördragen ger oss att godkänna eller förkasta utvidgningen som ett historiskt ansvar och inte som en möjlighet att driva igenom åsikter.
För det andra bör vårt beslut att godkänna eller förkasta utvidgningen, för att vara ett historiskt ansvar, vara beroende av frågan om vi bedömer att de institutionella förändringarna är tillräckliga för att Europeiska unionen skall kunna välkomna tio eller elva nya medlemsstater.
Kort före Feira, och detta är naturligtvis ingen tillfällighet, inleddes en utominstitutionell dialog, med Tysklands och Frankrikes utrikesministrar som huvudrollsinnehavare.
Det måste sägas att det är en mycket intressant dialog, med nya idéer och i sin helhet stödjande den europeiska visionen, oavsett i vilken grad man instämmer eller inte instämmer.
Det rör sig dock om en dialog som omkullkastar den logik som ligger till grund för regeringskonferensens arbete i dag och som hittills huvudsakligen har varit en dialog mellan Frankrike och Tyskland.
Har denna utominstitutionella dialog möjligen påverkat texten med slutsatserna från Feira?
Är det anledningen till att slutsatserna beträffande de institutionella frågorna var så kortfattade?
Betyder Feira, med avseende på den fransk-tyska dialogen, möjligen att den regeringskonferens som pågår har blivit förlegad redan innan den avslutas?
Jag hoppas att så inte är fallet.
Det är kännetecknande att rådet i Feira begränsade sig till att till dagordningen lägga det förstärkta samarbetet.
Det förs upp som en brådskande och avgörande fråga.
Om detta vill jag säga följande: för Europeiska unionens framtid anser jag att det är nödvändigt att diskutera och att det är rätt att undanröja risken för blockeringar med det nuvarande vetot, men också att det är nödvändigt att skydda Europeiska unionens institutionella enhet.
Det har Brok och jag betonat ganska många gånger under regeringskonferensen.
Jag har emellertid en fråga: Har vi gjort klart för medlemsstaterna, undrar jag, att diskussionen om det förstärkta samarbetet för närvarande huvudsakligen avser dem och att det är av den anledningen som vi skyndar oss att avsluta bestämmelserna, innan de nya medlemmarna ansluts till Europeiska unionen?
Den fransk-tyska dialogen är tydlig vad dess centrala innebörd beträffar, som är att konstatera behovet av de två europeiska hastigheterna.
Feira är, sammanfattningsvis, historiskt, inte så mycket för de institutionella frågor som togs upp, utan först och främst, tror jag, för de institutionella frågor som inte togs upp.
