# ID: svediakorp-gov402037
# author: Beazley (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första vill jag instämma med de som tidigare betygade sin aktning för talman Pflimlins minne.
En av de bestående saker han åstadkom är förståelsen för det fortsatta behovet av styrkan hos EU: s tre politiska institutioner och en ömsesidig respekt dem emellan.
Det är kanske oundvikligt när vi diskuterar slutet på det portugisiska ordförandeskapet, i och med de nyligen hållna talen i Berlin, att minnet mer kommer att koncentreras på andra hälften av regeringskonferensen än den första, men jag vill här uttrycka mina tack till det portugisiska ordförandeskapet för dess nitiskhet när det gäller att samråda med parlamentet, både här i plenum och i utskottet för konstitutionella frågor.
Talen i Berlin av utrikesminister Fischer, en visionär och kontroversiell person, av president Chirac, en kontroversiell men inte visionär person och av premiärminister Blair, varken en visionär eller kontroversiell person, som hotar att överskugga minnet av det portugisiska ordförandeskapet, lämnar kvar vissa frågor som det portugisiska ordförandeskapet fortfarande kan hjälpa oss med.
För det första har jag förstått att premiärminister Jospin har sagt att han hellre ser att det inte blir något avtal i december i Nice, än en otillfredsställande institutionell reform.
Kan det portugisiska ordförandeskapet bekräfta att tillräckligt mycket arbete har utförts för att se till att ett avtal kan slutas i december?
För det andra, när det rör utvidgningen, kan han bekräfta att den politiska viljan fortfarande finns i rådet, så att ansökarländerna, denna kammare och Europas medborgare kan förvänta sig att få höra måldatum meddelas för den första anslutningsvågen?
Detta är något som kommissionen och många i denna kammare vill höra.
Min sista fråga om nära samarbete omfattar kommissionär Patten, om han kan visa att han inte avlagt ett tysthetslöfte.
Är det så att rådet fortfarande tillmäter betydelse till det demokratiska samspelet mellan de tre institutionerna och att ett närmare samarbete inte oundvikligen kommer att innebära mer långtgående beslutsfattande av en institution, av rådet, till skada för parlamentet och kommissionen och indirekt för Europas medborgare?
