# ID: svediakorp-gov402035
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med två på varandra följande toppmöten, i Lissabon och Feira, har Portugal försökt göra ordförandeskapet till en framgång.
När jag ser tillbaka på vad som åstadkommits måste jag säga att det har tänkts mycket under de gångna månaderna.
Allt detta tänkande har dock givit föga konkreta resultat.
Allra först vill jag nämna uppskjutandet av beslutet om stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Från början var det meningen att stadgans status skulle klargöras under det portugisiska ordförandeskapet.
Det blev dock inget av med den saken.
Antagligen kommer detta att resultera i ett förhastat beslut under det franska ordförandeskapet.
Därmed kommer en välfungerande demokratisk kontroll att omöjliggöras.
Även beslutsfattandet inom området för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken visar hur svag enigheten mellan medlemsstaterna är.
Man har visserligen inrättat ett antal interimskommittéer, och man har bestämt en frekvens för överläggningarna med tredje land.
Men målsättningen med hela denna operation är ännu i dag höljd i dunkel.
Denna kommer inte att fastställas förrän under höstens capabilities conference då medlemsstaterna gör allmänt känt vad de verkligen önskar bidra med till detta riskfyllda europeiska projekt.
Detta är en märklig turordning.
I normala fall funderar man över målsättningar och nödvändighet innan man påbörjar sökandet efter medel.
Den europeiska viljans tvetydighet framgår än tydligare i bilaga 2 till ordförandeskapets slutsatser förhållandet mellan Europeiska unionen och Nato.
Å ena sidan står där att man måste beakta den autonoma ställning som gemenskapens beslutsfattande åtnjuter, å andra sidan lovordar man samtidigt starkt andan av partnerskap mellan EU och Nato.
Kort sagt, efter alla dessa år vet Europa fortfarande inte vad det vill.
Enligt min uppfattning är det därför meningslöst att fortsätta att bygga ut unionen med allsköns intressanta institutioner.
Det portugisiska ordförandeskapet har gjort det ännu klarare att det är hög tid att tydligt definiera de uppgifter och befogenheter som tillkommer Europa och de nationella medlemsstaterna.
