# ID: svediakorp-gov402029
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag skulle vilja börja med en punkt som Patten betonade på ett mycket bra sätt tycker jag, nämligen frågan om Indien.
Jag skulle av hela mitt hjärta vilja lyckönska det portugisiska ordförandeskapet till att ha fullföljt detta initiativ som jag tycker är mycket viktigt, även om pressen tyvärr, återigen, inte noterat det.
Det är viktigt, för precis som Patten sade är Indien en demokrati, det är världens största demokrati, det är ett land mitt i Asien, mitt i ett Asien som så här i början av ett nytt sekel representerar nästa sekels stora risk, mycket mer än de frågor som behandlats i dag, och jag tänker då på Österrike.
Vi måste också ta oss an frågan om Kina.
Kina ligger lika nära oss som de totalitära regimerna gjorde före andra världskriget.
Vi låtsas emellertid som om ingenting hänt, vi fortsätter att förhandla med Kina på ett prioriterat sätt.
Vi måste använda all vår makt för att stödja Indien och för att få Kina att förstå att kineserna är fullständigt värdiga demokratin.
Så till frågan om det mellanstatliga avsteget, herr Guterres: jag anser att det är påtagligt och att det inte bara är beroende av kommissionsordförande Prodis personlighet.
Jag anser att också vårt parlament har ett stort ansvar när det gäller försvagandet av detta organ som är av central betydelse för den europeiska integrationen, men jag anser också att rådet fortsätter att betona detta avsteg och att man snarast måste ändra kurs och på nytt sätta kommissionen i centrum för gemenskapens integration.
Jag tror att när det gäller utrikespolitik - ni talade också om försvarspolitik - gör vi inte några framsteg i riktning mot en integration av gemenskapen.
Allt, absolut allt, är mellanstatligt.
Vi lyckas inte förstå vilken möjlighet vi har att agera när det gäller den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi kan inte ställa frågor till Solana.
Vi vet inte vilka ärenden han tar hand om.
Vi har ingen som helst möjlighet att ingripa i egenskap av Europaparlament.
Vi vet inte vad ni i rådet bett honom att fullgöra.
Jag tror att om saker och ting inte är värre än vad de är, eller om en viss artighet eller harmoni utåt återstår, beror det endast på de två personer som innehar de centrala ämbetena när det gäller utrikespolitik, nämligen kommissionär Patten och herr Solana.
Jag tror att i vilken annan konfiguration som helst skulle balansen mellan de två institutionerna redan ha brutits.
Jag tror inte att vi under denna regeringskonferens kan undvika att börja utforma en dagordning om reformen av Europeiska unionen, som innebär att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken successivt överförs till gemenskapsnivå.
Det är omöjligt att fortsätta att betona avsteget i den andra riktningen.
Vi kan inte tänka oss en utrikespolitik som inte på medellång sikt direkt förvaltas av kommissionen, av en vice ordförande för kommissionen, på samma sätt som jag tror att det skulle vara farligt att bortse från frågan om respektive lands representation i kommissionen, även om ett antal av mina kolleger i kammaren lider av viss minnesförlust beträffande frågan.
Jag tror att det skulle vara för tidigt, och jag tror att Portugal inte kan vara okänsligt för denna fråga, att det alltså i dag skulle vara för tidigt att minska antalet kommissionärer till färre än antalet medlemsstater.
Jag tror att den enda möjligheten för oss att göra detta hopp och avnationalisera kommissionen består i att genomföra val av kommissionens ordförande med allmän rösträtt.
Jag tror att de små länderna, för att inte kalla dem för något annat, borde väga in detta förslag.
Jag hoppas att Portugal tar hand om det - men jag vet att andra medlemsstater, Belgien, Luxemburg, och även andra, talar om det - eftersom jag anser att det är en brådskande fråga och att det är mycket viktigare att börja ta sig an frågan om check and balance mellan våra institutioner än att göra avsteg som riskerar att blockera alla senare framsteg när det gäller konstitution eller stadga om de mänskliga rättigheterna, utan att ens ha någon rättslig grund för denna stadga.
