# ID: svediakorp-gov402028
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 663
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, kära kolleger!
Det roterande ordförandeskapet är ett speciellt kännetecken för vår union.
Det är en gemensam väg av solidaritet, inte ett övertagandet av en imperialism där den ena sätter sig över den andra.
Till på köpet fungerar det alltjämt bra, vilket det portugisiska ordförandeskapet har visat.
Det faktum att allt har gått bra och att kommentarerna i allmänhet är positiva bekräftar och förstärker denna verklighet och övertygelse.
Som icke-federalistisk portugis och europé har jag trots politiska skillnader all anledning att glädja mig över det.
De som vill ändra på unionens roterande ordförandeskap har fel.
Det är inte sant att Europeiska unionen bara kan företrädas av stora och mäktiga länder.
Ordförandeskapet kan och måste fortsätta att delas mellan medlemsstaterna, ett kännetecken för en gemensam väg.
Som ett negativt inslag under den här perioden har vi emellertid frågan om Österrike.
Misstaget, måste jag säga, kan inte enbart tillskrivas det portugisiska ordförandeskapet.
Felet begicks av alla dem som fick de så kallade " fjorton " - vad är det? - att gå till överdrift och hamna i en återvändsgränd.
Bara här i Europaparlamentet stöddes detta virrvarr av 406 ledamöter.
Minnet får inte vara kort när samvetet pockar.
Österrike gick till val och kommer att gå till val.
Fria val.
Det finns inget som motiverar en kränkning av fördragen och den säkerhet de borgar för.
Det handlar om en kränkning mot de grundläggande principerna i ett medlemsland, ett farligt tecken på arrogans och maktmissbruk.
Man förstod aldrig heller varför unionens ordförandeskap drogs in i ett agerande som sades vara begränsat till de bilaterala förbindelserna.
I dag ökar förlägenheten.
Alla letar efter en snygg väg ut.
Det måste finnas en väg ut, men en snygg sådan tvivlar jag dock på.
Det kommer an på det franska ordförandeskapet.
Det sades alltid att det var de franska myndigheterna som i huvudsak var ansvariga för det sidospår som valdes.
Det är bra att de nu får lösa problemet.
Vi tycker att det portugisiska ordförandeskapet försökte se realistiskt på vissa grundläggande frågor.
När det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna tycktes den under toppmötet i Feira vara tydlig genom att endast hänvisa till mandatet från Europeiska rådet i Köln.
När man nu hör alla idéer så förstår man hur långt utöver förslagen i Köln man vill gå.
Vi får se!
När det gäller regeringskonferensen så är däremot de tecken som givits av det franska ordförandeskapet oroväckande.
Vi känner alla till de befintliga motsättningarna och svårigheterna.
Hur skall vi med tanke på detta tolka den franske presidentens initiativ att åka till Berlin och tillkännage en helt ny dagordning för unionens framtid?
Jacques Chiracs tal i Bundestag är olyckligt och olägligt.
Det visar inte på någon vision utan snarare på bristande respekt för vad vi nu har.
Det ökar bara på misstänksamheten i en redan känslig atmosfär.
Den här typen av tal främjar inte, utan går klart emot Europa.
I ett nyligen framlagt europeiskt konstitutionsförslag är författarna från franska UDF mycket tydliga: en medlemsstat som inte ansluter sig till författningen skall uteslutas ur unionen och enbart ingå i ett partnerskap.
Vad är nu detta?
Vad är det för mening med en sådan motsägelse?
En sista kommentar: Det faller på det franska ordförandeskapet att inte förstöra det som det portugisiska ordförandeskapet försökte skapa med en grundläggande realism.
Inga idéer om en pionjärgrupp hör till tanken om ett solidariskt Europa som förenar oss.
Denna fixa idé om hårda kärnor eller pionjärgrupper kan bara skapa en snedvriden logik, en ökad spänning och splittring mellan de länder som försöker styra och de som varken vill eller accepterar att bli styrda.
Detta är inte det Europa vi tillhör.
