# ID: svediakorp-gov402027
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade premiärminister!
Rådsmötet i Feira innebar inte några större nyheter, vissa grundläggande politiska frågor upprepades på nytt och de mera grundläggande förändrades inte.
Just därför var det en besvikelse.
Som man kunde förutse så kommer huvudfrågorna i regeringskonferensen om utvidgningen, inklusive stadgan för de grundläggande rättigheterna, i stor utsträckning att överföras till toppmötet i Nice.
Detta var helt klart anledningen till att man i sista stund var tvungen att knåpa ihop ett tidsavtal för skattepaketet som slutligen och i det väsentliga innebär att besluten flyttas fram till ett avtal om några år, och vilket underordnas det tvivelaktiga godkännandet från tredje land, just de nuvarande skatteparadisen.
Det är inte förvånande att detta skenavtal särskilt har applåderats av dem som aldrig velat ha någon större jämvikt mellan kapital- och arbetslagstiftning och som alltid motsatt sig samordnade åtgärder mot skattebrotts- och skatteflyktsparadisen.
I stället kom nya påtryckningar för att, på grund av den inre marknadens fullbordan och fortsättningen av det extra toppmötet i Lissabon, forcera en liberalisering och avreglering av arbetsmarknaden.
Genom att den ekonomiska politikens riktlinjer för år 2000 godkändes accepterade man en förstärkning och ett föregripande av stabilitetspaktens tvång, vilket gör att vi i synnerhet på det sociala området kan ana nya och större problem.
Därför är fackföreningsrörelsens betydelsefulla demonstration under rådsmötet i Feira fullt förståelig ­ vilken genom de tiotusentals deltagarna blev en av toppmötets mest framträdande händelser.
Även på andra områden finns anledning till oro: Jag ­ syftar här på revideringen av fördragen.
Det är klart att mycket överflyttades till det franska ordförandeskapet, liksom att det viktigaste på det här området har lagts utanför den institutionella ramen, på bilaterala toppmöten, konferenser och genom diverse deklarationer.
Men det kan inte ha passerat obemärkt att rådet i Feira inte bara skrev in det i dagordningen utan också började tala om ett " förstärkt samarbete " i singular.
Om vi redan tidigare hyste en stark misstro mot det som hittills hade benämnts " förstärkta samarbeten ", med tanke på den djupa och illa dolda konnotationen av skapandet av en hård kärna, av en förtrupp eller pionjärgrupp, av ett Europa med olika hastigheter ledd av en politisk styrelse, så skulle ett godkännande av den nya formuleringen, eftersom den utan tvekan är betydligt tydligare i detta hänseende, förstärka ovissheten och öka våra farhågor vad gäller det europeiska bygge som så många så gärna vill se.
Det värsta är dock att andra tycks lockas av det.
En sista kritisk kommentar gäller den tydliga tendensen att militarisera Europeiska unionen, mycket tydligt genom inrättandet av egna militära styrkor med klar anknytning till Nato.
Vi tycker fortfarande att det är inom OSSE som Europeiska unionens säkerhetssystem borde utvecklas.
Vi menar också att den förebyggande och civila krishanteringen bör ha företräde framför alla interventionistiska mål.
