# ID: svediakorp-gov402020
# author: Guterres (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,480
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade kolleger!
Det betyder mycket för mig att så här inledningsvis få säga att den portugisiska regeringen ställer sig bakom hyllningen till talman Pflimlin samtidigt som vi vill framföra våra kondoleanser till familjen och det franska folket.
Nu när vi inte längre innehar ordförandeskapet i Europeiska unionen vill jag å den portugisiska regeringens vägnar tydligt tacka för det utomordentliga samarbete mellan parlamentet och rådet som kännetecknat dessa sex månader, ett samarbete som var möjligt tack vare parlamentets ansträngningar.
Jag vill särskilt framhålla det viktiga stöd som denna institution gav oss ända från början för att regeringskonferensen skulle kunna börja i tid, ett stöd som höll i sig hela tiden, ända fram till den sista förlikningen, förlikningen om ramdirektivet för vattenpolitik, som framgångsrikt kunde ros i land tack vare er förståelse.
Efter de här sex månaderna tycker jag att vi helt enkelt kan säga att vi fullföljt vårt uppdrag.
Vi fullföljde vårt uppdrag utifrån en europeisk förebild och vision av dagens värld och dess problem, en politiskt ostrukturerad värld som inte lyckas garantera fullständig fred, stabilitet, mänskliga rättigheter och demokrati, en värld som globaliserats vad gäller ekonomi och marknad men som ännu inte klarat av att reglera denna globala marknad och ekonomi.
Å andra sidan är det en värld där vi som européer ibland, på viktiga områden inom den teknologiska och ekonomiska utvecklingen, känner att vi under de senaste åren stått still och halkat efter litet grand i jämförelse med andra klart mer dynamiska områden.
Därav valet av strategi för dessa sex månader.
Först och främst arbetet med att skapa förutsättningar för att omvandla Europeiska unionen till det mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomiska området i världen under de kommande tio åren, en omvandling baserad på kunskap, med hög sysselsättningsnivå, ekonomisk tillväxt och social sammanhållning.
Den andra delen av strategin var att befästa vår europeiska politiska union, en konsolidering som grundar sig på våra universala värderingar, att stärka Europas roll till den topposition som vi önskar i en ny struktur för internationella förbindelser, mer multipolär, mer balanserad och rättvis.
Den tredje faktorn var avslutningsvis medborgarnas värde, det europeiska medborgarskapets värde, eftersom det till syvende och sist alltid är människorna som gör det meningsfullt att utforma och tillämpa en strategi.
Låt oss då tala om den första faktorn, att under kommande årtionde genom kunskap omvandla Europeiska unionen till det mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomiska området i världen.
Detta var den huvudsakliga anledningen till toppmötet i Lissabon, vars mål jag fick möjlighet att presentera här i kammaren.
Jag tror jag kan säga att vi uppfyllde dessa mål helt och hållet.
En strategi fastställdes som enligt vår mening skapar förutsättningar för en hållbar ekonomisk tillväxt i Europa på åtminstone tre procent och för att uppnå en sysselsättningsnivå på 70 procent inom tio år, vilket är en förutsättning för att upprätthålla våra system för social trygghet och grundar sig på de fyra grundläggande pelarna: Att förbereda Europeiska unionen för kunskapsekonomin genom åtgärder för information, vetenskap, teknik och utbildning.
Att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer för konkurrens och förnyelse, både genom att fördjupa de ekonomiska reformprocesser som krävs för att skapa en helt integrerad inre marknad och genom att bedriva en ny innovations- och företagspolitik.
För det tredje att bejaka pelaren för social sammanhållning som bygger på sysselsättning, reformer för att garantera hållbarheten hos våra sociala trygghetsmodeller samt kampen mot utanförskap.
Slutligen den fjärde pelaren, att samordna den makroekonomiska politiken för att på samma gång kunna säkerställa den stabilitet som vi uppnått och som låg till grund för euron, med låg inflation, låga budgetunderskott men också en makroekonomi som gynnar tillväxt, sysselsättning, innovation och företagaranda.
Dessa fyra strategiska punkter har redan gett konkreta resultat.
Tack vare det utmärkta samarbetet med kommissionen kunde Europeiska rådet i Santa Maria da Feira lägga fram en handlingsplan för informationssamhället, de första besluten om det Europeiska vetenskapsområdet, vissa aspekter avgörande för vår företagspolitik (stadgan för små företag), det fleråriga programmet, en samling andra åtgärder för att reformera marknaderna, i synnerhet de finansiella marknaderna, Europeiska investeringsbankens initiativ 2000 för innovation, företagaranda och informationssamhälle, rapporter från högnivågruppen såväl vad gäller vår sociala trygghet som kampen mot den sociala utslagningen, vilket redan har lett till en fungerande kommitté för social trygghet, samt avslutningsvis kommissionens initiativ för kampen mot utslagning.
Detta betyder att Lissabonstrategin inte bara varade en kort stund utan att den kommer att konkretiseras allt snabbare, och här måste vi framhålla kommissionens mycket viktiga roll just nu.
Förutom strategin har vi nämligen fastställt ett öppet samordningsförfarande som tack vare sin stora betydelse omfattar såväl informationssamhälle, vetenskap, utbildning, kamp mot fattigdom som företag, innovation och ekonomiska reformer, men samtidigt också en granskning av våra modeller och system för social trygghet, sysselsättning samt viktigare sammanhållningsproblem.
På alla dessa områden fastställs ett öppet samordningsförfarande med en möjlighet att på europeiska nivå fastställa riktlinjer med bench marking, indikatorer som just nu håller på att väljas ut och som genom nationellt jämförbara och samordnade initiativ följaktligen kan få den sociala och ekonomiska politiken att stämma överens på unionsnivå, en öppen samordning som innebär en förnyelse i grunden av unionens verksamhet.
Den stödjer sig dessutom också på en stark politisk vilja på högsta nivå när det gäller ekonomiska och sociala reformer.
Därav beslutet att Europeiska rådet skall mötas varje vår för att med utgångspunkt i de strukturella förändringsindikatorer som kommissionen valt och i en rapport från kommissionen årligen kunna fastställa prioriteringarna för den ekonomiska och sociala politiken och därmed visa det politiska ledarskap som behövs för rådets andra avdelningar och övriga kommittéer.
Under dessa sex månader tillkom även Greklands anslutning till euron och det beslut om skattepaketet som fattades vid Europeiska rådet i Feira.
Det är inte fråga om ett definitivt beslut, det är bara början på slutet, men en början på slutet som vi har väntat på i tolv år och det var oundgängligt med en gemensam valuta där en majoritet av medlemsländerna ingår, något som man trodde var omöjligt i Europa.
Hittills har unionen dock varit helt oförmögen att nå fram till ens ett minsta skattemässigt samförstånd, vilket är grundläggande för alla politiska och ekonomiska system.
Ett Europa som kan konkurrera med sammanhållning, men också ett politiskt starkare och mer enat Europa.
Med anledning av det skulle jag vilja framhålla de mycket viktiga steg som togs för att ge vår gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitik trovärdighet.
De interimistiska kommittéerna för politik och säkerhet samt den militära interimistiska kommittén är verksamma.
Den militära personalen är också på plats.
Det förberedande arbetet gör det möjligt att hålla en konferens i oktober för att samla krafter.
Samordningsreglerna mellan Europeiska unionen och Nato har fastställts liksom formerna för institutionaliserad rådfrågning av Europeiska unionens sex Natomedlemmar och av den grupp av 15 länder där alla unionens kandidatländer ingår.
De här reformerna gör det möjligt att förverkliga alla de beslut som fattades i Helsingfors.
Till detta kommer inrättandet av en civil krishanteringskommitté som redan har inlett sin verksamhet samt utformningen av en plan, även den inom den civila krishanteringen, där vi hoppas att en polisstyrka kommer att ställas till unionens förfogande med målsättningen att ha femtusen poliser år 2003, varav tusen skall mobiliseras inom loppet av en månad.
Den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är följaktligen en trovärdighetspelare i vår politiska union, en politisk union som kräver ett genomförande av den institutionella reform som fanns med på regeringskonferensens arbetsordning.
Målsättningen för rådets ordförandeskap under de här sex månaderna var att arbeta intensivt för att kunna avsluta konferensens arbete innan årets slut, eftersom det är ett oumbärligt instrument för att möjliggöra den första utvidgningen.
Vi ägnade ­ oss därför i första hand åt en mera omfattande rapport om punkterna från Amsterdam och vi kunde också, efter ett intensivt arbete för detta, ta upp det förstärkta samarbetet på arbetsordningen, något som medlemsstaterna till slut enades om.
Detta är enligt vår mening viktigt för att kunna fördjupa den europeiska integrationen inom ramen för ett större och mera heterogent Europa.
Samtidigt förs det givetvis en debatt om Europas framtid.
Det var ordförandeskapets mål att regeringskonferensens arbete skulle bli framgångsrikt för att garantera en utvidgning.
Ingen av oss kan förbli oberörd av en sådan debatt, varken de som förstår att vi måste förbättra vår institutionella modell utan att förändra den alltför mycket - och här talar jag bara i egenskap av portugis -, de som eventuellt vill se en mellanstatlig förskjutning inom Europeiska unionen (vilket jag personligen är helt emot) ...
(Applåder) ... eller de som menar att det är nödvändigt att ta nya tag och klart och tydligt gå mot ett federalt Europa.
Vi är alltid öppna för den här debatten, jag vill bara uppmärksamma parlamentet på en viktig sak: det finns inte ett enda federalt system i världen som är strikt politiskt.
Inget federalt politiskt system kan avstå från en stark federal budget och starka federala befogenheter.
(Applåder)
En vag och abstrakt diskussion på det institutionella planet, där inte de finansiella eller skattemässiga konsekvenserna av en sådan federal modell tas med helt, är därför enligt vår mening en diskussion utan innehåll.
Vi är beredda att föra denna diskussion, men på alla plan, bara så kan den bli meningsfull.Men vad rådets ordförandeskap försökte göra under de här sex månaderna angående de institutionella frågorna var att koncentrera sig på att skapa förutsättningarna för en utvidgning.
Utvidgningsarbetet har pågått i ett snabbt tempo under de här sex månaderna.
Vi lyckades avsluta 78 förhandlingsärenden med kandidatländerna samt inleda 52 nya ärenden, och här bör det understrykas att vi måste uppnå en gemensam ståndpunkt mellan de femton medlemsstaterna för att kunna inleda ett förhandlingsärende.
Alla förhandlingsärenden med Luxemburg-gruppens alla länder har inletts, med undantag för institutionella frågor samt vissa andra frågor.
Samma sak gäller Helsingforsgruppen där redan ett flertal mycket viktiga ärenden har inletts och andra har avslutats.
Jag vill här framhålla den synnerligen dynamiska och viktiga roll kommissionen spelat när det gäller den forcerade förhandlingstakten.
Det är givetvis mycket viktigt att vi med vår syn på världen, där vi vill att Europa går i täten för nya mer jämbördiga och rättvisa former av internationella förbindelser, behåller en levande och aktivt utrikes verksamhet.
Det var detta vi strävade efter, i nära samarbete med kommissionen - och jag välkomnar vice ordförande Christopher Pattens närvaro här - det var detta var vad vi försökte åstadkomma under de här sex månaderna.
Två helt nya saker: Toppmötet mellan Europa och Afrika samt toppmötet på högsta nivå med Indien, världens mest befolkade demokrati, som nu kommer att ha regelbundna förbindelser på högsta nivå med Europeiska unionen.
Dessutom allt arbete som gjorde det möjligt att slutföra förhandlingarna om en förnyad Lomékonvention och om avtalen med Mexiko och med Sydafrika, inledning av förhandlingarna med Mercosur samt viktiga åtgärder i Medelhavsområdet och i Mellanöstern, områden i Asien och Stilla havsområdet, de transatlantiska förbindelserna, förbindelserna med Ryssland och andra länder i Central- och Östeuropa liksom med Centralasien samt antagandet av en gemensam strategi för Medelhavet och en handlingsplan för de norra delarna av Europeiska unionen, två aspekter som enligt min mening hör samman eftersom de berör södra och norra delen av Europeiska unionen.
Detta visar att vi inte har en unilateral inställning, vi inriktar oss inte på något särskilt geografiskt område utan har ett genuint helhetsperspektiv.
I allt detta har det hela tiden också funnits en ständig anledning till oro: Balkan.
En oro som ökade när vi i början av vårt arbete, förutom de stora problem vi stod inför, kände den bittra smaken från dem som menade att det internationella samfundet var " balkaniserat " på grund av hur Balkan har hanterats.
Jag vill här passa på och tacka den höge representanten Javier Solana samt kommissionens vice ordförande Christopher Patten för det mycket goda samarbetet som gjorde att Europeiska unionen inte blev balkaniserat, tvärtom var det ett mycket samordnat och sammanhållet agerande på Balkan under den här perioden.
Man lyckades anknyta till stabilitetspakten och utverkade till slut nödvändiga medel för att kunna stödja länderna och agera på ett sammanhängande sätt i en rad ytterst komplicerade situationer men på grund av tidsbrist skall jag inte gå in på dem här.
Vi vet att vi har mycket arbete framför oss.
Vi vet också att vi har svåra hinder som väntar, till en början den obefintliga demokratin i Serbien, ett allvarligt problem som gör det svårt att genomföra någon strategi för Balkan.
Men vi vet också att vi i Europeiska unionen, inte är balkaniserade och att vi agerar på ett samlat sätt.
Jag vill också tacka parlamentet för de ansträngningar som gjorts för att lösa frågan om ekonomiskt stöd till Montenegro, något som vi ansåg var en förutsättning för att kunna ge ett tydligt budskap till dem som hoppas på demokrati i området.
Medborgarskapsfrågan har också diskuterats efter toppmötet i Tammerfors, ett medborgarskap som håller på att ta form i den tredje pelaren vid sidan av strategin för narkotikabekämpning i den tredje pelarens yttre dimension (och här står vi inför betydligt större problem som exempelvis invandringen, en väsentlig pelare för utvecklingen av våra utrikesförbindelser och vår egen samhällsanalys under de närmaste åren).
Låt mig dock framhålla det arbete som är på gång med stadgan om de grundläggande rättigheterna, eftersom den stadgan är en viktig bekräftelse på det europeiska medborgarskapet, ett medborgarskap som vi alla vill se i skenet av " upplysningstidens " värderingar.
Det vill säga politiskt rationella värderingar gentemot alla former av politisk populism, förbittrad nationalism, religiös fundamentalism samt främlingsfientliga eller rasistiska yttringar.
Det är i ljuset av detta som det känns meningsfullt att utforma ett europeiskt medborgarskap, liksom det europeiska civilisationsprojektet.
Avslutningsvis, fru talman, hoppas jag att såväl president Jacques Chirac, som jag förmodar kommer att närvara här i parlamentet i morgon, som den franska regeringen med rådets ledarskap når framgångar under de nästkommande sex månaderna samtidigt som jag redan nu från den portugisiska regeringens sida utlovar ett mycket gott samarbete.
(Applåder)
