# ID: svediakorp-gov401961
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Å min grupps vägnar har jag glädjen att välkomna betänkandet av Grossetête.
Jag vill särskilt understryka en klausul som hon nämnde i sitt eget anförande: i skäl E sägs det att inför den successiva utvidgningen i flera steg måste dagens medlemsstater uppträda föredömligt när det gäller att tillämpa gemenskapsrätten.
Och det är verkligen sant.
Tyvärr så vet vi att det inte alltid är fallet.
Jag har vid mer än ett tillfälle här i kammaren hänvisat, liksom även andra gjort, till det chockerande fallet med utländska språklärare i Italien som första gången fick rätt i domstolen för elva år sedan.
Den italienska lagen har ännu inte anpassats därefter, för att ge dem deras rättigheter.
Vi testas på vår vilja att ställa upp för den enskilde personen, medborgaren, som försöker få rätt enligt gemenskapslagarna.
Inga rättigheter är viktigare än de mot diskriminering och de för rörelsefrihet.
Om vi inte uppfyller dessa så sviker vi oss själva, ställda inför våra egna önskningar.
Den här veckan har jag fått oroande meddelanden från flera olika källor i Tyskland om att ett liknande problem kan hålla på att uppstå med avseende på självständiga utländska språklärare som arbetar där.
Lagar tillämpas där retrospektivt till förmån för staten och med uppenbar orättvisa för lärarna.
Jag skall följa upp det här och vi kanske måste granska det igen.
Jag tar upp dessa två föredömliga exemplen helt enkelt för att betona vikten av Grossetêtebetänkandet och för att tacka henne personligen för hennes eget ingripande med avseende på det förra fallet, vilket jag är säker på kommer att vara en knuff åt rätt håll.
Jag ber om ursäkt för att jag inte kan stanna till den här debattens slut på grund av transportsvårigheter härifrån till Edinburgh, men jag är glad att ha kunnat delta så här långt.
