# ID: svediakorp-gov401957
# author: Grossetête (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Att detta betänkande är den sista punkten under denna veckas sammanträdesperiod betyder inte att den är mindre viktig, tvärtom, eftersom vi alla är intresserade av medborgarnas Europa, ett Europa för medborgarna.
Det är vår skyldighet att tänka på den europeiska medborgarens intresse, att se till att gemenskapsrätten tillämpas i medlemsstaterna och att Europeiska kommissionen, som är fördragens väktare, följer denna process med största uppmärksamhet.
Siffrorna i den rapport som utarbetats av Europeiska kommissionens enheter för 1998 visar tyvärr inte på någon större förbättring och gör oss redan från början vaksamma.
Få områden undkommer och parlamentet måste betona dem som har särskilda svårigheter: miljön, de sociala frågorna och offentlig upphandling.
Jag är därför övertygad om att vi i framtiden måste utvidga vår vaksamhet även till andra verksamhetsområden.
Europaparlamentet måste också upprepa sin begäran om information när det gäller tillämpning av internationella normer.
Alla medlemsstater berörs mer eller mindre av problemen med att tillämpa gemenskapsrätten.
Jag vill därför betona att det är mycket viktigt att de uppför sig exemplariskt när vi nu står inför flera utvidgningar.
Hur skall vi kunna kräva av nya länder som skall bli medlemmar i Europeiska unionen att de skall tillämpa gemenskapsrätten, om medlemsstaterna själva inte kan respektera den?
Om det krävs ytterligare information är det för medborgarens bästa, eftersom han blir alltmer indragen i processen med att kontrollera gemenskapsrätten.
Det är här som hela frågan uppstår när det gäller underlåtenhet att uppfylla skyldigheter.
Det får inte vara så att Europeiska kommissionen förespråkar större selektivitet i behandlingen av ärenden som kan ge upphov till ett fördragsbrottsförfarande, ett förslag enligt vilket kommissionen, i fall med begränsad omfattning - låt oss ta som exempel det ömsesidiga erkännandet av examina - skulle kunna avstå från att agera.
Vi måste protestera mycket bestämt mot denna åtgärd som inte kan motiveras av kostnads- eller effektivitetsskäl.
Genom att agera på detta sätt skulle Europeiska kommissionen avstå från sin roll som fördragens väktare och förhindra att Europas medborgare kan åtnjuta rättvisa.
När det gäller villkoren tror jag att de kan förbättras.
Såsom den europeiska ombudsmannen flera gånger påpekat är det viktigt att bevara de enskildas rättigheter genom bättre konfidentialitet, bättre tillgång till dokument och en motivering till Europeiska kommissionens beslut om klassificering.
Enligt samma sätt att tänka måste vi få mer uppgifter om medlemsstaternas ansvar när det gäller skador som åsamkas enskilda.
Ingen överväger att ifrågasätta betydelsen av framställningarna, som till stor del bidrar till att visa att gemenskapsrätten ibland inte tillämpas i medlemsstaterna.
I den andan krävs det här att alla överklaganden offentliggörs särskilt, för att de åtgärder som vidtas skall synas bättre.
Men med tanke på det angreppssätt som valts, vilket framför allt är inriktat på att försvara arbetsmetoder inom utskottet för framställningar, vill jag inte stödja ändringsförslag 2.
Betydelsen av databaserna Celex och Eur-lex i form av bättre tillgång till dem och en kontinuerlig förbättring, går enligt min mening i en riktning som är till förmån för medborgaren.
Fullständiga dokument går hand i hand med successiva ändringar som tillförts, såsom begäran i ändringsförslag 1.
Jag är därför positiv till detta ändringsförslag.
Vidare har vi problemet med förhandsavgöranden.
Enligt min uppfattning skall de inte ifrågasättas i princip, men man kan ställa sig frågande till dess villkor.
Dåligt skrivna förhandsavgöranden kan få en effekt som är motsatt till målsättningen att klargöra rätten.
Jag föreslår därför att EG-domstolen på nytt överväger hur detta förfarande fungerar.
Jag tror också att för att riktigt förstå texten i skäl G där det står: " Det är främst de nationella domstolarna som skall tillämpa gemenskapsrätten ", skulle det vara bättre att säga " att kontrollera tillämpningen av gemenskapsrätten ".
Slutligen uppstår frågan om relationer med offentliga myndigheter som skall behandla nya gemenskapsnormer.
Den europeiska integrationens nuvarande utformning betonar subsidiaritetsprincipen.
Jag motsätter mig ändringsförslag 3 med tanke på denna nyckelprincip.
Att inrätta en europeisk administrativ rätt förefaller mig inte lämpligt.
Avslutningsvis vill jag säga att det ändå är uppenbart att syftet med ett kontrollsystem är att bestraffa felaktig tillämpning av rätten.
Jag betonar i det sammanhanget betydelsen av förfarandet i artikel 228.2 i fördraget, ett nytt förfarande som utan tvekan är avvärjande, och kommissionen borde i framtiden visa mindre återhållsamhet.
Genom att rösta för denna resolution sänder vi en positiv signal, nämligen en signal om ett Europaparlament som lyssnar på medborgarna.
