# ID: svediakorp-gov401931
# author: Lisi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Liksom merparten av de kolleger som har talat före mig kan jag inte göra annat än påpeka att vi, vad gäller dessa två betänkanden, inte kan annat än följa två resonemangslinjer.
Den första är att göra en positiv bedömning med instämmande i kommissionens förslag.
Nämligen när det handlar om frågor som i detta fall drogberoende och narkotikahandel finns inga gränser, och att då sätta upp målsättningar som inbegriper även länder som för närvarande inte är medlemmar i unionen utan som befinner sig på ett stadium som föregår ansökan om medlemskap, eller de länder som deltar i Phare-programmet, eller Norge i strategierna för repression och prevention är det verkligen ett initiativ man kan instämma i, ett hållbart initiativ, eftersom det hjälper oss att utvidga verkningsområdet för vår strategi mot narkotikaproblemet.
Å andra sidan har dock både föredraganden och ledamöterna understrukit att man vid detta tillfälle måste diskutera hur centrumet fungerar, vilka resultat det har givit under dessa år, och det verkar fortfarande inte som om vi kunde känna oss nöjda.
Det är inte bara det att vi inte kan känna oss nöjda, utan det finns också en oberoende utvärdering, som just har nämnts, som just visar på alla begränsningar och brister i denna verksamhet.
En kollega sade tidigare att vi i och med dessa ändringar övergår från ett statistiskt centrum till ett centrum för kamp mot narkotikaproblemet.
Jag skulle vilja att det var så, men jag delar inte hans övertygelse.
Tvärt om är jag rädd att många förslag och många ansträngningar, som även andra kolleger har tagit upp, bara går i riktning mot att rationalisera uppgifterna och göra dem förenliga med varandra.
Jag hörde rent av med viss förvåning Ghilardotti tala om konsumenternas säkerhet.
Jag hoppas att vi inte skall lägga ihop centrumet för narkotika med myndigheten för livsmedelssäkerhet!
Tänk på att vi talar om ett mycket allvarligt problem som är skadligt för vårt samhälle som helhet, som förstör hela generationer och som vi måste bekämpa.
Så visst är det bra att man försöker göra uppgifter från olika länder jämförbara, visst är det bra att man försöker se till att dessa uppgifter verkligen sprids, men om vi tror att vi kan uppnå dessa mål, också vad gäller informationen, genom att bortse från det stöd de berörda, de icke-statliga organisationerna, frivilligorganisationerna och behandlingsinrättningarna ger i de olika länderna, de som är i direkt kontakt med dessa problem och med dessa människor, tror jag att vi för en hopplös kamp.
Vi måste göra dem delaktiga och då kanske detta centrums roll kan få - och det måste vi utvärdera - en verkligt effektiv och produktiv roll i kampen mot detta problem.
