# ID: svediakorp-gov401925
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi håller på att behandla två förslag som delvis rör översyn av arbetsrutinerna och arbetsmetoderna vid narkotikacentrumet i Lissabon, särskilt två förslag som gäller förbindelserna med kandidatländerna och Norge.
Detta är alltså ett tillfälle - i sig är inte de element som står på spel i och med dessa förslag revolutionerande för Centrumet - att hålla en debatt om centrumets roll och nytta i ljuset av den funktion vi bör ha, nämligen som den som ger politiska riktlinjer, utvärderar och även fattar beslut och antar initiativ på narkotikaområdet, även om Europeiska unionens makt på denna punkt är mycket begränsad.
Jag tycker inte vi kan dra igång detta slags debatt på grundval av en utvärdering som har gjorts av ett oberoende organ.
Många av talarna, särskilt föredraganden Turco, har understrukit att detta centrum ur väldigt många synpunkter - vad gäller strategi, funktionssätt, dålig förmåga att integrera det vetenskapliga arbetet - bistår den politiske beslutsfattaren i absolut otillräcklig omfattning.
I detta läge tycker jag dock att kommissionen måste påta sig ansvaret för att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till reform för detta parlament, för vi kan inte varje år konstatera att detta centrum är, jag säger inte till ingen nytta, men till liten nytta för de politiska besluten och sedan, varje år, år efter år, lägga diskussionen åt sidan och skjuta upp den till året därpå.
Kommissionen måste för detta parlament framlägga ett förslag till reformering av de rutiner som man säger är byråkratiska, tungrodda och framför allt inte framhäver detta centrums vetenskapliga funktion.
En annan viktig sak: varje år kommer centrumet och kommissionen till oss och säger att det finns ett problem med harmoniseringen av uppgifterna, att kriterierna för insamling av uppgifter är olika.
Detta är ett problem som skall behandlas politiskt.
Kommissionen måste i detta läge lägga ett förslag om hur insamlingen av uppgifter kan harmoniseras, annars är alltsammans helt onödigt.
Centrumet i sig har inte denna makt, men det måste ge kommissionen anvisningar om hur uppgifterna kan harmoniseras och denna måste lägga fram ett förslag - jag vet inte om det skall vara ett förslag till direktiv - ett lagstiftningsförslag i ärendet, för detta är ett politiskt problem.
I början av 1990-talet utbröt en stor skandal i Italien eftersom det kom fram att det fanns kriterier inom Inrikesministeriet och Hälsoministeriet som dolde de verkliga uppgifterna om dödsfallen till följd av överdoser: det är klart att det är bekvämare för politikerna och regeringen att säga att en ung människa på gatan har dött av hjärtinfarkt än att erkänna att han har dött av en överdos, och därmed också som en konsekvens av den förda politiken.
Vi har ett officiellt dokument från GD XIV om alkoholkonsumtion som säger att myndigheterna i Sverige talar om 2000 döda om året till följd av alkoholmissbruk när det i verkligheten är 6-7000 döda om året, men dessa siffror tjänar till att dölja resultaten av en misslyckad politik.
Uppgiftsproblemet är alltså ett politiskt problem som måste behandlas på politisk väg, med förslag från kommissionen som detta parlament kan fatta beslut om.
