# ID: svediakorp-gov401883
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 943
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, ärade damer och herrar ledamöter, ärade damer och herrar!
Till att börja med vill jag också tacka föredraganden Casaca så mycket, samt även sända ett tack till budgetkontrollutskottet och utskottet för. jordbruk och landsbygdens utveckling, för deras förslag i råga om ändringsförslag och framför allt för den konstruktiva diskussionen om förslaget.
Särskilt tacksam är jag för deras stöd åt kommissionsförslagets grundläggande principer, som vi ju är eniga om.
Även om jag inte kan säga ja till alla de ändringsförslag som lämnats in från utskottens sida vill jag likväl göra klart att kommissionen ställer sig bakom utskottens principiella åsikter att ytterligare förstärka det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet.
Beträffande ändringsförslag 1: Kommissionen har lagt fram detta förslag huvudsakligen för att för det första anpassa det integrerade kontrollsystemet till den genom Agenda 2000 utfärdade rätten, för det andra införa de så kallade GIS, dvs. de geografiska informationssystemen för förbättrad identifiering av jordbruksarealer och för det tredje genom Invekos föreskriva kompatibilitet mellan förvaltnings- och kontrollsystem och andra gemenskapliga stödsystem.
I anslutning till ändringsförslagen vill jag säga följande: Vad gäller det första ändringsförslaget instämmer jag i kritiken som gjordes tidigare i debatten, att alla medlemsländer ännu inte gjort de framsteg som är nödvändiga för att etablera Invekos.
Förvisso har kommissionen inte inlett den föreslagna nyordningen på grunder sammanhängande med hur genomförandet fortskrider, utan för att kunna införa de nya geografiska informationssystemen som står till förfogande.
Som tidigare berättades kunde vi redan vid bestraffningsförfarandet göra bruk därav, genom att vi bestämde oss för en straffavgift i detta sammanhang för medlemsländer som agerar försumligt.
I det andra ändringsförslaget föreslås att diverse andra stödsystem skall underställas Invekos, varvid särskilt olivolja, tobak, lin och hampa nämnts.
Här måste man framför allt tänka på en sak: I fråga om dessa system handlar det inte uteslutande om arealbidrag.
Därför kan man inte helt och hållet underställa dem Invekos.
Dock så långt möjligt skall Invekos-systemet förstås tillämpas här.
Kommer det nu främst ifråga om lin och hampa till en integration i åkerarealsystemet så kommer Invekos-systemet i detta fall att tillämpas i full utsträckning.
Men även när det gäller fastställande av arealer och i utformningen av register för olivsektorn kommer självklart Invekos-systemet resp. det geografiska informationssystemet att utnyttjas.
Beträffande det tredje ändringsförslaget: Här är kommissionen emot ett automatiskt befriande från plikten att lämna in ansökan om arealbidrag i de fall, där man ansöker om bidrag som inte har en direkt koppling till arealen.
Kommissionen har hur som helst redan utfärdat en sådan befrielse för de mest väsentliga fallen, och den bör behålla möjligheten att först kunna granska huruvida en sådan pliktbefrielse är lämplig.
Det fjärde ändringsförslaget finner kommissionens fulla gillande, såvida det refereras till den bortfallande artikel 10.
Den aktuella föreskriften kan emellertid ej, så som föreslagits, strykas helt och hållet.
Kommissionen måste medge rätten att kunna genomföra kontrollen även vad gäller Invekos.
I fråga om övriga punkter som har presenterats i debatten: Om det är så att man kräver en centralisering av utbetalningarna resp. sammanlagt kräver en centralisering av alla data, så är vi av den bestämda åsikten att det skulle leda till raka motsatsen till det som vi vill uppnå.
På den här punkten måste vi nämligen förfara subsidiärt.
Vi kan inte genomföra alla kontrollerna från Bryssel.
Vi vet att det är fråga om miljoner av ansökningar.
Därför måste vi decentraliserat kontrollera och få en uppfattning om dessa ansökningar.
Är det så att det föreligger ett behov av information kan vi fortfarande, när vi vill, uppsöka det enskilda fallen via de nationella Invekos-avdelningarna och de nationella utbetalningsbyråerna.
Där finns inga problem.
Men att därför låta alla data gå centralt och automatiskt via Bryssel för att där lagras centralt, är inte bara organisatoriskt kontraproduktivt enligt modernt managementtänkande, utan dessutom ytterst kostnadskrävande.
Ledamoten Bösch uppmärksammade oss på att det i granskningen av ytangivelserna hade förekommit 40 procent falska ansökningar.
Här måste man bringa klarhet i när man kan tala om en falsk ansökan och framför allt i vilka brister det är fråga om.
Tar man t.ex. upp revisionsrättens revisionsförklaring och tar ett representativt stickprov i betraktande av det som revisionsrätten gjort för år 1998, har man med avseende på kulturodlingsreglerna kommit fram till följande fakta: I hela stickprovet som gjorts förekommer totalt 16 substantiella fel i samband med ytan.
Därvid uppgick avvikelserna i dessa 16 felaktiga ansökningar i tio fall till mellan 0 och 3 procent, i fyra fall till mellan 3 och 5 procent och i endast sammanlagt två ansökningar i hela stickprovet för hela gemenskapen till över 5 procent.
Den andra frågan som han tog upp och som enligt mitt förmenande är lika viktig, är frågan om någon sorts straffrättslig komponent.
Det handlar om frågan i vilken utsträckning bedrägerier inte följs upp i tillräcklig grad.
Alla vet ni att allt som har med straffrätt att göra enligt gällande föreskrifter och även enligt gällande fördragsbestämmelser faller inom medlemsländernas ansvarsområde.
Skulle det här föreligga bedrägeri eller misstanke om bedrägeri skall egentligen de nationella åklagarmyndigheterna agera.
I vilken mån det vore bra att upprätta en europeisk åklagarmyndighet för brottmål av ekonomisk art eller för något slags europeiskt förfarande för ekonomisk brottslighet, det är en debatt som man i slutändan måste föra inom ramen för regeringskonferensen, eftersom det skulle kräva en fördragsändring.
