# ID: svediakorp-gov401873
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,561
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Tack, herr talman, för att ni ger mig ordet, för jag skulle vilja säga några ord om detta ytterst viktiga betänkande.
Det handlar om ett ämne som jag personligen tillmäter ett stort intresse, med hänsyn till Europeiska unionens engagemang för de länder som släpar efter i störst utsträckning och som inhämtar denna eftersläpning med stöd av den europeiska solidariteten.
Fyra länder är i dag direkt berörda av sammanhållningsmålet.
Det rör sig om en budget på nära 17 miljarder euro för den period som nu inleds, 2000 ­ 2006.
Men om man ser tillbaka på den föregående tioårsperioden, bl.a. det år som behandlas av detta betänkande, 1998, vill jag säga till de parlamentariker som är här och till alla dem som lyssnar till oss, att de länder som tidigare släpade efter mest - Irland, Grekland, Spanien och Portugal - på tio år har inhämtat tio enheter i förhållande till den genomsnittliga bruttonationalprodukten i gemenskapen.
Finns det någon politik som man kan bevisa är effektiv - och lyckligtvis finns det fler - så är det sammanhållningspolitiken.
Det vill jag säga nu, vid en tidpunkt då medborgarna och skattebetalarna ibland funderar över de europeiska fondernas betydelse, nytta eller effektivitet.
Det är således ett mycket viktigt område som Ripoll y Martinez de Bedoya behandlar i sitt betänkande.
Jag vill tacka honom för hans klarsynthet, noggrannhet och skicklighet, Flera talare från alla håll i kammaren har också tackat honom.
Betänkandet är viktigt, såväl vad gäller form som innehåll.
Först vad gäller innehållet, mina damer och herrar: i fråga om investeringar i transporter förespråkar föredraganden en bättre jämvikt till förmån för hållbara transporter, framför allt järnvägen.
Han kan vara förvissad om att kommissionären med ansvar för regionalpolitik, som en gång var miljöminister i sitt eget land, helt och hållet sluter upp kring denna inriktning och att denne personligen skall vaka över detta, särskilt inom ramen för programplaneringen för Sammanhållningsfonden för de sex kommande åren.
Jag ställer mig bakom denna strävan.
Den framhålls också av Schörling och Damião, och ni kan vara säkra på att jag kommer att vara mån om att bredda inriktningen mot hållbara transporter, framför allt järnvägen, en utveckling vi redan sedan ett antal år tillbaka har kunnat konstatera.
Men denna inriktning är inte tillräcklig: under de sex kommande åren vill jag betona den ytterligare.
Vad gäller de övriga investeringar som kan bidra till målet om hållbara transporter, och då vill jag tala om hamnarna och flygplatserna, skulle kommissionen önska - tillåt mig att säga det utan omsvep - en viss försiktighet gentemot luftfarten och vissa former av sjötransporter.
I vilket fall som helst vill vi titta närmare på saker och ting och förändra den andel som samfinansieras för att kunna ta hänsyn till, det är det minsta man kan göra, aktiviteternas kommersiella karaktär och de intäkter de genererar.
Samtidigt är inriktningen till förmån för hållbara transporter något som kommissionen kommer att stödja med all kraft.
Vad beträffar miljöavsnittet understryker föredraganden kravet på att ta större hänsyn till det allvarliga problemet med hantering av fast avfall och hushållsavfall - vilket också Mastorakis framförde med stor kraft.
Hittills har fonden koncentrerats på tre sektorer som omfattas av gemenskapens direktiv: hantering av dricksvatten, hantering av avloppsvatten samt hantering av fast avfall.
Prioriteringen var att låta medlemsstaterna respektera de tidsfrister som har fastställts i enlighet med direktivet om avloppsvatten, och vi vet mycket väl att de problem jag just har pekat på, framför allt i fråga om avfall och vattenhantering, är svåra problem i de berörda länderna.
Det kunde jag personligen konstatera i Azorernas övärld och jag vet att det ser likadant ut på de grekiska öarna.
För att ta dessa två exempel: problemen är särskilt svåra när det rör sig om en avlägset belägen region, ett yttersta randområde eller en region som är geografiskt isolerad på grund av att den är en ö.
När det för övrigt gäller de särskilda problem som har att göra med miljön, vill jag säga - bl.a. med tanke på öarna - att det är min ambition att stödja investeringar till förmån för förnybara energikällor, och det har jag meddelat medlemsstaterna.
När det mera specifikt gäller frågan om fast avfall har 14 procent av den totala budgeten anslagits till hanteringen av sådant avfall, vilket är en betydande ökning jämfört med perioden 1995-1997.
Samtidigt delar jag föredragandens angelägenhet om att man för detta ändamål bör använda den allra modernaste och miljövänliga tekniken.
För en stund sedan gladde sig Schörling å De Grönas vägnar åt att ett ändringsförslag från hennes grupp hade antagits.
Det är ingen slump, fru ledamot.
Jag ville avsiktligt markera att kommissionen samtycker till att man använder - inte hur som helst och inte för vem som helst - men att man använder Sammanhållningsfonden för biologisk mångfald och skydd av naturen.
Genom att detta ändringsförslag godkändes har ni fått ett konkret bevis på denna inställning.
Ni kommer också att kunna konstatera att jag kommer att fortsätta ha ambitionen - såväl inom ramen för mål 2 som mål 1 och Sammanhållningsfonden - att en del av anslagen skall uppbådas till förmån för den biologiska mångfalden.
Efter att ha talat om innehållet skulle jag vilja säga något om formen, och framför allt svara på föredragandens synpunkter om den studie som kommissionen har beställt ifråga om Sammanhållningsfondens socioekonomiska effekter.
Dessa synpunkter förefaller grunda sig på ett missförstånd som jag skulle vilja undanröja.
De fem år som föredraganden hänvisar till är de fem år som förflöt mellan de utvärderade projektens start och den slutliga utvärderingen.
De konsulter som kommissionen valde ut utvecklade först en utvärderingsmetod och utvärderade sedan projekten i fråga.
En tidsfrist på fem år är inte ovanligt för att genomföra ett stort projekt och sedan utvärdera dess resultat.
Kommissionen har just fått denna studie och är i färd med att analysera den, och under alla omständigheter kommer ni att få den så snart som möjligt.
Jag skulle vidare vilja framhålla frågan om samstämmighet mellan Sammanhållningsfonden och strukturfonderna, på det sätt som föredraganden behandlar den.
Det är en fråga som jag är särskilt observant på.
De strukturfondsprogram som kommissionen för närvarande förhandlar om med de medlemsstater som Sammanhållningsfonden riktar sig till innehåller därför vägledande belopp såväl för stöden ur Sammanhållningsfonden som för Europeiska investeringsbanken.
Den information parlamentet begär finns således i dokumenten för varje enskild programplanering.
Jag vill dessutom betona att den senaste omstruktureringen av generaldirektoratet för regionalpolitik innebär att geografiska arbetslag och befogenheter grupperas inom samma enheter, när det gäller både strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.
Sammanhållningsländerna, som i de allra flesta fall är berättigade till strukturstöd, kommer således att ha samma kontaktpersoner inom detta generaldirektorat.
Detta framstår för mig som en mer sammanhållen strategi för de här länderna.
Men samstämmigheten mellan strukturfonderna och Sammanhållningsfonden förutsätter också att man respekterar det specifika med dessa båda instrument, vilket för övrigt överensstämmer med förordningen om allmänna bestämmelser för strukturfonderna.
Det skulle faktiskt vara olämpligt att ingripa med stöd ur Sammanhållningsfonden för samma syften och alltid på samma sätt som vi gör med strukturfonderna.
Med hänsyn till en god finansiell förvaltning är det inte bra att glömma bort det specifika med varje instrument.
Under alla omständigheter kan jag dessutom inte ändra Sammanhållningsfondens befogenheter, som följer direkt av fördraget.
Fru Schörling!
Ni pekade på frågan om additionalitet.
Tillåt mig, för att inte ta upp mer av er tid, att hänvisa till det som jag för en stund sedan sade angående betänkandet av Turco.
Jag uttryckte klart och tydligt hur mån jag är om att verifiera additionaliteten, och det som gäller Turcobetänkandet gäller också för Sammanhållningsfonden.
Jag sade t.o.m. att frågan huruvida additionaliteten verkligen tillämpas kommer att vara en av de punkter som gör att jag kan giltigförklara eller godkänna program och projekt.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja understryka att årsrapporten är ett särskilt värdefullt instrument för den analys, utvärdering och de reflektioner som vi regelbundet bedriver om genomförandet av regionalpolitiken.
Det faktum att denna rapport är heltäckande gör den än mer värdefull.
Eftersom jag instämmer i att det finns ett intresse av att få ta del av årsrapporten så tidigt som möjligt, kan jag försäkra er om att mina avdelningar kommer att skynda på för att snabbare offentliggöra rapporten i framtiden, så långt det är möjligt.
Det säger sig självt, mina damer och herrar, att våra reflektioner inte endast är knutna till dessa årsrapporter.
Jag kan försäkra er att jag - vid sidan av våra regelbundna kontakter - i slutet av året kommer att lägga fram en rapport om sammanhållningen som i hög grad kommer att bemöta de frågor, den kritik och de förslag som föredraganden framför beträffande en fortsatt solidaritet gentemot de länder som berörs av Sammanhållningsfonden, särskilt i det större perspektiv som berör oss alla: utvidgningen.
